search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

David Hicks och kriget mot terrorismen

Guantánamofångarna måste friges och tillåtas återvända till sina hemländer, om de inte misstänks för brott. Det skriver Guantánamogruppen inom Amnestys juristgrupp i en debattartikel.
Föreställ dig att du blir gripen och bortförd till ett fångläger utan att få reda på varför. Det dröjer två år innan du får kontakt med advokat. Under tre års tid får du endast vid två tillfällen tala med din familj. Efter fyra år är du fortfarande fängslad och har inte fått någon laglig prövning. Detta är vad australiensaren David Hicks har utsatts för.

I december 2001 blev Hicks gripen i Afghanistan och förd till Guantánamo Bay på Kuba. Han hade tidigare studerat islam i Pakistan, men befann sig när han greps i Afghanistan för att bistå talibanstyrkorna i kampen mot den Norra alliansen. På Guantánamo Bay har Hicks enligt egna uppgifter blivit misshandlad av fångvakterna, tvingad att ta för honom okänd medicin och varit isolerad i sin cell under nio månader. Det amerikanska försvarsdepartementet säger sig utreda dessa påståenden, men den tjänsteman som meddelat detta har också uttryckt misstro mot Hicks uppgifter med hänvisning till att dessa följer al-Qaidas standardmanual. Det kan dock konstateras att uppgifter om våld mot fångar på Guantánamo Bay stöds inte bara av fångar och före detta fångar, utan även av många utomstående såsom tidigare fångvakter och FBI-agenter. Vidare finns det anledning att rikta allvarlig kritik mot att anklagelserna mot Hicks ännu inte har prövats och att prövningen planeras äga rum inför en militärkommission.

Sedan USA efter den 11 september 2001 påbörjade "kriget mot terrorismen" har landet utanför sitt territorium gripit omkring 70 000 personer. Fler än 10 000 tros fortfarande vara i USA:s direkta förvar i Irak, Afghanistan och i Kuba samt på andra okända platser. De cirka 500 fångar från runt trettiofem olika länder, som befinner sig på Guantánamo Bay, kan alltså ses som toppen på ett isberg. Enligt ett antal rapporter har många fångar utsatts för tortyr eller annan grym, omänsklig och/eller förnedrande behandling. Fångarna hålls fängslade i små celler i stort sett dygnet runt, deras raster är begränsade till 15 minuter två gånger i veckan och deras nattsömn störs systematiskt. Vidare har fångarna utsatts för handlingar som kränkt deras religiösa övertygelse, såsom att tvingas att använda sidor ur Koranen som toalettpapper. Därtill har professionella psykiatriker anlitats för att få fram uppgifter om fångarna som sedermera har använts för att bryta ned fångarna vid förhör. Situationen förbättras inte av att fångarna sent, och ibland aldrig, får veta vilka brott de misstänks för. Såväl användandet av tortyr som annan förnedrande behandling av frihetsberövade strider mot folkrätten.

Amnesty har under lång tid krävt att en FN-utredning avseende förhållandena på Guantánamo Bay skall genomföras. Först i oktober 2005 erbjöds FN-personal att komma dit, men detta avböjdes bland annat på grund av att FN-personalen inte tilläts att träffa fångarna.

Rättsligt vakuum
Fångarna på Guantánamo Bay har hamnat i ett rättsligt vakuum mellan krigsfångestatus och civil status. Under en internationell väpnad konflikt har personer som ingår i styrkor som deltar i konflikten rätt till krigsfångestatus om de tillfångatas. Om det är oklart om en person skall betraktas som krigsfånge eller inte har han eller hon enligt tredje Genèvekonventionen rätt att få sin status prövad av en oberoende tribunal. Tills detta avgjorts skall personen behandlas som en krigsfånge. Om en tillfångatagen person inte anses som krigsfånge har han ändå rätt till grundläggande rättigheter enligt Genèvekonventionerna. I kriget mot terrorismen är dock den officiella amerikanska ståndpunkten att detta inte gäller för fångarna på till exempel Guantánamo Bay, eftersom dessa är så kallade illegala kombattanter.

För att ha rätt till krigsfångestatus skall man ingå i de reguljära förband som deltar i en konflikt. Personer som aktivt deltar i väpnade konflikter utan att ha rätt till sådan status brukar vara den vanligaste definitionen av illegala kombattanter. Dessa skulle till exempel kunna vara civila som blandar sig i konflikten eller organiserade motståndsrörelser som deltar på någons sida utan att egentligen tillhöra den parten. ”Illegala kombattanter” är en gammal term som har blivit aktuell i och med ”kriget mot terrorismen”, men som saknar folkrättsligt stöd. Den förekommer inte i de internationella traktater där rättigheter och skyldigheter för stridande, krigsfångar och civila behandlas (Genèvekonventionerna). Genom att betrakta fångarna som illegala kombattanter har USA kunnat åsidosätta deras mänskliga rättigheter.

Militärkommissionen
De misstänkta som tilldelats status som illegala kombattanter skall ställas inför rätta i den så kallade militärkommissionen, vilken inrättades i november 2002. De regler som gäller för rättegångarna i kommissionen motsvarar inte internationella normer. Först och främst bryter den mot principen om uppdelningen mellan den verkställande och den dömande makten. Presidenten och försvarsministern har stort inflytande. Bland annat har de rätt att godkänna vem som skall åtalas, för vad och vilket straff som skall kunna utdömas, något som är svårförenligt med principen om dömande organs oberoende. Vid rättegångar i militärkommissionen kan bevis som skulle avvisas i vanliga internationella domstolar komma att godtas. Kommissionen kan utdöma dödsstraff. Amnesty är emot dödsstraff i allmänhet, och när beslut fattas av en instans där rättssäkerheten starkt kan ifrågasättas är det särskilt oroande. Vid en dödsstraffsdom skall det inte finnas något som helst tvivel i skuldfrågan och det skall gå att överklaga domen. Att militärkommissionens eventuella dödsstraffsdomar inte går att överklaga strider mot FN:s konvention om de politiska och medborgerliga rättigheterna som USA har ratificerat. Militärkommissionen är också diskriminerande i det att endast icke-amerikanska medborgare kan dömas av kommissionen och på så sätt få ett sämre rättsskydd än amerikanska medborgare.

Sammanfattningsvis kräver Amnesty att fångarna i de amerikanskt kontrollerade lägren antingen friges och tillåts att återvända till sina hemländer, såvida de inte misstänks för brott eller riskerar människorättskränkningar vid ett återsändande. Om de skall ställas inför rätta skall de få tillgång till advokat samt ett korrekt rättegångsförfarande och då inte inför en militärkommission. Vidare kräver Amnesty att den tortyr och förnedrande behandling som fångarna har fått utstå omedelbart skall upphöra.

GUANTÁNAMOGRUPPEN INOM AMESTYS JURISTGRUPP

Juristgruppen är en specialgrupp inom svenska sektionen av Amnesty. Arbetet består bland annat i att stärka skyddet för mänskliga rättigheter i såväl internationell som nationell lagstiftning och rättstilllämpning samt att bistå övriga Amnesty-rörelsen med juridisk kompetens.
Utöver Guantánamo Bay arbetar man bland annat med frågor som rör internationella brottmålsdomstolen och våld mot kvinnor.

Publicerad i nr 5, 2006
Annons
Annons