search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

Advokaten som vrider allt rätt

Bertil Södermark är en av landets mest erfarna processadvokater. Mer än 70 år gammal är han fortfarande aktiv advokat och full av åsikter.
Om tillståndet i landets domstolar, advokatyrkets utveckling och yrkesvillkor – inte minst timtaxor.
En svalt ljusblå morgon i maj, i dagarna mellan vår och försommar, i Stockholm invid Nybroplan, Strandvägen 1, fem trappor, Södermarks advokatbyrå. När jag öppnar dörren till byrån fem minuter i nio (fem minuter före avtalad tid) så är Bertil Södermark redan på plats i receptionen och väntar. Handslaget kraftfullt, en mångårig seglares stålnypa.

Bertil Södermark fyller 71 år 2006. Han är fortfarande praktiserande advokat men är inte längre delägare i byrån.

– Så nu är jag befordrad till konsult. Det är visst något mycket fint. Fast den enda skillnaden i praktiken mot tidigare är att jag slipper vara med och delta i de övriga delägarnas beslut om IT-satsningar och annat, säger han med förtjust trots och en snabb glimt i ögat.

Vägen fram
Hade ödet velat annorlunda skulle Bertil Södermark ha blivit sjöofficer. Det var hans pojkdröm. Men drömmen sprack när det stod klart att Bertil hade ett defekt färgseende. I stället fick det bli juridik vid Stockholms universitet. Han trivdes med juridikstudierna.

– Jag tyckte om det konstruktiva sätt som vårt lagsystem är uppbyggt på, minns han.

1956 började han sina studier. I november 1958 gick Bertils far bort, då var Bertil 23 år; faderns bortgång gjorde att Bertil påskyndade sina studier, och han blev färdig 1959. Efter tingssittning i Haga tingshus i Stockholm var det dags att välja väg.

Bertils häradshövding vid tingsrätten ville att Bertil skulle ta domarbanan. Samtidigt hade han fått ett erbjudande att gå in i advokatfirman som bar hans efternamn:

– Så byrånamnet är varken mitt fel eller min förtjänst. Både min far och farbror var framgångsrika advokater. De grundade byrån den 1 oktober 1925, förklarar han.

Bertil kände en viss tvekan i valsituationen. Följde han i faderns fotspår fanns risken att kanske hamna i hans skugga och ständigt bli jämförd. Bertil frågade några äldre vänner i sin omgivning, som alla tyckte att advokatyrket var det rätta för honom.

Ett val som Bertil Södermark inte har ångrat:

– Advokatyrket är fritt. Man slipper bli kommenderad, annat än i undantagsfall, att göra saker som man inte tycker om. Och man har möjligheter att säga nej om man tycker att ett uppdrag verkar vara för konstigt.

Bertil Södermark har ett stillsamt rörelsemönster. Oftast har han händerna knäppta framför sig på bordet, ibland lägger han armarna i kors. Han talar på ett sätt som står i samklang med hans rörelsemönster, lugnt och metodiskt, lite strävt med en dragning åt det kärva, men hela tiden anas en humor. Han formulerar sig metodiskt, stadigt och gärna med en avslutande underdrift så att den humoristiska poängen markeras.

Advokatyrkets förändring
Advokatyrket har förändrats kraftfullt under Bertil Södermarks mer än 40 år i yrket. I början hade han en hel del familjejuridik och även mycket ren förmögenhetsförvaltning. Idag är tillvaron långt mer specialiserad. En utveckling han ser som både naturlig och nödvändig. Yrkets specialisering har märkts tydligt för Bertils del. Hans advokatgärning har karaktäriserats av processrätt. Återkommande har han beskrivits som en av landets skickligaste processadvokater. Han värjer sig något besvärat mot den beskrivningen:

– Att det blev mycket processrätt var nog lite av en slump. Folk fick för sig att jag var duktig på att lösa tvister. Sedan födde det ena det andra.

Bertil Södermark har även varit flitigt anlitad i skiljeförfaranden under åren, både som ombud och skiljedomare.

– Om man får vara lite mallig kan man säga att för en advokat så är själva kärnan i yrket att lösa tvister.

Mer skrytsam än så tänker han inte vara.

Frågor om enskilda mål eller tvister som han minns särskilt väl avböjer Bertil Södermark vänligt men bestämt att kommentera med hänvisning till klientlojaliteten. Samtidigt tillägger han att det ofta varit både spännande och roligt att vara advokat. Han tycker sig ha haft mycket nytta av sitt intresse för lagsystemets struktur.

Dagens advokater och ersättning/taxor
Bertil Södermark konstaterar att i takt med att advokatyrket specialiserats och advokatkåren vuxit så har skillnaderna mellan advokaterna ökat i olika avseenden. En skillnad handlar om yrkesskickligheten:

– Advokatkåren är nog en av de mest heterogena akademiska yrkeskårerna. Ett litet skikt advokater är genuint dugliga. Sedan har vi en fjärdedel som är dugliga. Sedan följer ett mellanskikt. Och i botten har vi en fjärdedel som jag är bekymrad för hur de ska försörja sig, säger han fundersamt.

En annan skillnad mellan advokater handlar om deras ersättning. För skickliga affärsadvokater har prisbilden mer eller mindre exploderat; medan andra advokater, som främst får sin ersättning enligt Domstolsverkets timkostnadsnorm, har en mycket besvärlig situation. Södermark är oroad för humanjuristernas möjligheter att verka som advokater, inte minst i storstadsregionerna där lokalhyrorna är höga.

Bertil Södermark är överhuvudtaget kritisk till ersättningar som beräknas enligt timtaxor:

– Det är ett orättvist system. Det finns stora skillnader i hur snabbt en advokat kan sätta sig in i ett ärende eller hur man utnyttjar sina baskunskaper för att lösa ett problem, konstaterar han.

Att skickliga och erfarna advokater betalas med högre timtaxa är inte heller någon lösning.
– Det är inte så enkelt. Dessutom blir det fel om man ska agitera i en egen sak, säger han och tillägger:

– När man får ett offentligt uppdrag så leder det nuvarande systemet till att man håller sig inom fållan för att slippa diskussioner om sitt eget arvode. Men ersättningen blir många gånger orättvis.

Domstolarna
Bertil Södermark har avverkat åtskilliga timmar i landets allmänna domstolar men han är inte alldeles nöjd med tillståndet i dem. Handläggningstiderna för tvistemål är alldeles för långa, anser han.

– Tidsutdräkten är farlig för dömandet. De långa handläggningstiderna gör att de muntliga vittnesmålen eroderar. De ansvariga gör inte tillräckligt för att lösa dagens situation, säger han med tydlig skärpa i rösten.

Under åren har han också noterat att domstolens ledamöter inte alltid hängt med i resonemangen i de ekonomiska målen.

– I mål som varit utpräglat affärstekniska har det väl hänt att man som advokat mötts av ganska tomma frågande ögon i domstolen, säger han med en markerad underfundig ton och tillägger att en och annan gång har han också erfarit ett och annat överraskande domslut i ekonomiska mål. ”Trustormålet är ett lysande exempel”.

Hur man ska lösa dagens domstolsproblem säger han sig sakna recept för. Kanske går det inte att kräva att allmänna domstolar ska klara alla typer av mål, men så långt det är möjligt bör specialdomstolar undvikas, tycker Södermark.

Skiljerättsförfarandet fungerar betydligt bättre, anser han. Att Högsta domstolens domare tilläts delta i skiljeförfarande ledde till att kvaliteten på dessa höjdes ytterligare. Något som varit de inblandade parterna till fromma.

Advokatsamfundet och framtiden
1992 valdes Bertil Södermark in i Advokatsamfundets styrelse. Egentligen tyckte han sig vara för gammal men accepterade ändå. Det har han inte ångrat. 1998 tog han plats i samfundets disciplinnämnd och stannar där till den 1 juli i år. Södermark tycker att hans engagemang gett honom mycket. Han beskriver arbetet för samfundet som både intressant och meningsfullt.

Det gångna årets debatt om de advokatetiska reglerna hoppas Bertil Södermark ska leda till något meningsfullt. Att de etiska reglerna ses över är bra så att de anpassas till senare års utveckling, samtidigt betonar han att det är viktigt att de etiska reglerna inte urholkas.

Södermark menar även att det har ett viktigt värde i sig att advokatkåren håller samman för en ökad styrka, inte minst när samfundet agerar i remissärenden och den rättspolitiska debatten.

Hur länge han tänker fortsätta att praktisera juridik? Visserligen tar han inte längre några uppdrag som sträcker sig över långa tidsrymder, men han fortsätter gärna med juridiken ändå. Samtidigt ser Bertil fram mot att ägna mer tid åt barnen, barnbarnen, seglingen, bridgen, familjens gemensamma hus på Värmdö och det övriga umgänges- och sällskapslivet.

Vilket råd har han till nästa generations advokater?
– Min farbror sa till den då blivande advokaten Bertil Henriques, när han skulle börja på vår byrå, att för att bli en bra advokat behöver man goda insikter i olika juridiska ämnen. Man bör även vara en god stilist och förhandlingsskicklig. Empati för klienten är centralt. Fast det allra viktigaste är ett gott omdöme.

Bertil Södermark stannar upp, funderar lite, sedan fortsätter han:

– Gudskelov finns det inte många människor som kan vara allt det där. Och det ska man nog vara glad för.

Så brister han ut i ett leende:

–Vore jag ung jurist idag skulle jag försöka ägna mig åt ett brett område inom yrket. Både för att få erfarenhet och för att få uppmuntran av att de egna baskunskaperna kan göra nytta inom många områden. Det betyder alltså inte att man ska försöka trakta efter de stora inkomsterna, som för övrigt är hårt beskattade. Men jag är inte säker på att man ska falla för det. Jag förstår de riktigt stora byråernas dragkraft. Men man kan mycket väl tänkas att utvecklas på en byrå som inte riktigt är organiserad som de. Sen ska man vara uppmärksam på att det finns ett liv utanför advokatbyrån också.


Kort om Bertil Södermark
Födelseår: 1935
Blev advokat: 1965
Familj: hustru, två barn, en dotter som är jurist, byråchef hos ChefsJO, och en son som är trafikflygare. Fem barnbarn i åldrarna 7-16 år
Fritid: Segling och bridge.

TOM KNUTSON

Publicerad i nr 5, 2006
Annons
Annons