search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Generalsekreteraren

Skatten och medborgarna

Skatteprocessen är en central del av förvaltningsprocessen. Den är dessutom sådan att den i hög grad berör den enskilde, vare sig vi är företagare eller anställda löntagare. Skatteuttaget är till sin natur konfiskatoriskt. Statens skattekrav innebär att det allmänna helt enkelt vill lägga beslag på en del av våra inkomster.
Alla inser att beskattning är nödvändig för att finansiera det goda samhället. Samtidigt är det viktigt att beskattningen sker på ett sätt som medborgarna upplever som rättvist, rimligt och förutsebart. Dessvärre uppvisar vårt skattesystem i dessa avseenden en del allvarliga brister. Hit hör komplicerade skatteregler, svårbedömd rättstillämpning och en brist på balans mellan, å ena sidan skattemyndighetens resurser och maktbefogenheter och, å andra sidan, den skattskyldiges möjligheter att få sin sak prövad på ett effektivt och rättssäkert sätt.

Låt mig ta det sista först. Skatteverket har, som alla vet, tillgång till betydande resurser och har långtgående maktbefogenheter. Myndigheten kan fatta beslut och vidta ingripande åtgärder med stora konsekvenser för den skattskyldige. Skatteverket har flera roller. Det fungerar samtidigt som förundersökningsledare, som åklagare och som domare. Den sammanblandningen är inte problemfri. Att samma myndighet tillåts att besluta om revision, att bevilja anstånd med betalning av skatt, att eftertaxera, att driva en skatteprocess och att initiera brottsutredningar är oförenligt med det rättsliga rollspel som garanterar en allsidig och objektiv belysning av ärendet. Det gamla fogdesverige lever kvar. Resultatet är att systemet inte omfattas av medborgarnas tillit och åtnjuter därför inte heller legitimitet. Sådant leder bland annat till skattefusk. Härtill kommer att staten i sin besparingsiver och med åberopande av myndigheternas objektivitetsplikt inte är beredd att stödja den enskilde eller småföretagaren vid en skatteprocess. Det är hög tid att den skattskyldige ges rätt till rättsligt biträde också i skatteprocessen.

Legalitetsprincipen, dvs att ingen ska kunna dömas utan stöd av lag, är en grundläggande princip i ett rättssamhälle. Det finns de som anser att det pågår en utveckling som innebär att vi håller på att överge denna princip. Skattereglernas generella utformning och ständiga justering ger inte sällan intryck av att skattebesluten närmast är uttryck för lösligt tyckande utan tillräcklig förankring i tydliga normer. Förutsebarhet är en annan grundläggande princip som kännetecknar god lagstiftning och rättstillämpning. Också denna grundsats anses av många ha satts ur spel på skatteområdet

Ett av skattemyndigheterna – och dessvärre av förvaltningsdomstolarna – omtyckt instrument kallas genomsyn. Denna för fiscus så bekväma metod går ut på att man i stället för att utforma klara skatteregler tilldelar sig en handlingsfrihet att bortse från avtal och andra rättshandlingar i den mån dessa står i vägen för det beskattningsbeslut som myndigheten finner önskvärt. Syftet är att komma åt skenhandlingar och åtgärder som förmodas ha som huvudsakligt syfte att undvika skatt. Ett inte obetydligt problem i sammanhanget är att begrepp och tolkningsmetoder ibland får olika betydelse och innebörd beroende av om bedömningen sker från skatterättsliga eller civilrättsliga utgångspunkter. Den bristande enhetligheten leder till att förutsebarheten undermineras. Att en rättshandling bedöms som civilrättsligt giltig och lagenlig men skatterättsligt innebär ett undandragande är inte förenligt med grundläggande rättssäkerhetskrav.

Effekten av denna metod är att den enskilde får ta risken av att skattereglerna är otydliga, ibland till undermålighetens gräns. Detta är inte rimligt i ett rättssamhälle.

En annan uppenbar systembrist är de långa handläggningstiderna i skattemål. Förvaltningsdomstolarnas ökade balanser och målens långa genomströmningstider är i ett medborgarperspektiv otillfredsställande. För att uttrycka sig försiktigt. Bakgrunden till senfärdigheten är bland annat ökade besparingskrav, ny lagstiftning som ökar tillströmningen av mål till förvaltningsdomstolarna i kombination med att skattemålen inte är förtursmål. Sverige har vid ett flertal tillfällen fällts i europadomstolen till följd av långa handläggningstider. Förhoppningsvis kan Europainflytandet på sikt leda till ökad rättssäkerhet även i skatteprocessen. Redan för två år sedan beslutade Högsta domstolen att bevilja skadestånd till en person med stöd av Europakonventionen (mål nr T72-04). Denne hade lidit skada på grund av oskäligt långa handläggningstider i ett brottmål. En motsvarande rättstillämpning på skatteområdet behövs för att stärka den enskildes ställning.

Till det anförda kommer att många domstolar saknar domare med särskild skattekompetens. Komplexiteten ställer nya och andra krav på domaren idag jämfört med för bara ett tiotal år sedan. I vissa domstolar är domaren utlämnad till Skatteverkets kompetens. Det gäller särskilt i de mål där den skattskyldige inte har råd att skaffa juridiskt biträde för att på det sättet tillföra målet en mer allsidig belysning. Skattemyndighetens kompetens kan vara hög. Men för den enskilde eller mindre företagaren är kompetensen som regel låg och i vart fall inte att jämföra med skattemyndighetens. Likväl är staten inte beredd att åtminstone tillförsäkra den skattskyldige rättsligt biträde åt den skattskyldige i skatteprocessen.

Skatteprocessens form har fått en struktur och inramning som är främmande för det som brukar följa av kravet på ”equality of arms”. Skatteverket medges, med stöd av en mycket generös tolkning av vad som är själva saken, rätt att under processen ändra grunderna för sin talan på ett sätt som inte bara skiljer sig från civilprocessen, utan framstår som exotisk även i ett förvaltningsprocessrättsligt perspektiv. Det kan antas att detta processuella oskick har tillåtits breda ut sig därför att staten anser det övergripande syftet så viktigt – att maximera statens inkomster. Fogdesamhället tar sig friheter. Det finns anledning att närmare granska hur denna tillämpning överensstämmer med Europakonventionens bestämmelser.

När skattetrycket stiger ökar benägenheten hos enskilda och företag att finna lösningar som går ut på att minimera skatten. När komplexiteten och bristerna i lagstiftningen dessutom leder till osäkerhet om vad som egentligen gäller ökar risken för att misstag och fel begås. Lagstiftaren har därför anvisat en väg. Redan på femtiotalet införde Sverige som första land i världen bindande förhandsbesked i skattefrågor. Institutet bidrar till att öka förutsebarheten för den skattskyldige. Skatterättsnämnden är partssammansatt. Där ingår representanter för privat och offentlig sektor. Det lämpliga i nämndens sammansättning kan ifrågasättas. Partssammansatta nämnder och domstolar är inte alltid ägnade att övertyga vad gäller oväld i bedömningen. Därtill kommer risker vad avser informationsglapp med åtföljande osäkerhet ur konkurrenssynpunkt. Vissa typer av ärenden tas heller aldrig upp till prövning av Regeringsrätten. Det påstås gälla främst ärenden med anknytning till leasing, utflyttning och kapitalförsäkringsfrågor. Skattskyldiga som brottas med oklarheter på dessa områden kommer i dagsläget således inte i åtnjutande av möjligheten att erhålla ett auktoritativt förhandsbesked.

Det allmänna intrycket hos många av de mycket kompetenta advokater som är specialiserade på skatterätt bekräftar intrycket att lagstiftningen är ofullständig och att förvaltningsdomstolarna i hög utsträckning tillgodoser fiskala intressen utifrån diffusa allmänpolitiska aspekter.

För att ett samhälle skall kunna skapa ett väl fungerande näringsliv i internationell konkurrens och attrahera enskilda och företag som är villiga att investera kapital och arbete krävs en lagstiftning och ett rättssystem som garanterar förutsebarhet, effektivitet och rättssäkerhet i vid mening.

Det finns tillräckligt många tragiska exempel där staten inlett ett skatteförfarande med för den skattskyldige förödande konsekvenser till följd. Skatteflykt skall givetvis bekämpas med kraft, men staten har ett ansvar för att inte makten missbrukas och att felbedömningar förekommer så sällan som möjligt. Att den skattskyldige i ett ytterst komplicerat regelsystem med svårförutsebar rättstillämpning har behov av juridiskt biträde är uppenbart. Samhällets ovilja att tillförsäkra medborgarna rättsligt biträde innebär en nedmontering av välfärdsstaten och ett ringaktande av rättsstatliga principer. Vi borde kunna bättre.

ANNE RAMBERG
ADVOKATSAMFUNDETS GENERALSEKRETERARE

Publicerad i nr 4, 2006
Annons
Annons