search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Mer att läsa

Praktik och teori

Advokatbyråer med affärsjuridisk inriktning har ett särskilt samhälleligt ansvar, menar krönikören, advokatsamfundets ordförande Stefan Lindskog.
Som ung advokat stod jag inför ett, som jag då uppfattade det, svårt yrkesval. Skulle jag förbli advokat eller skulle jag söka mig till universitetet?

Jag valde det förra. Det har jag inte ångrat. För advokatyrket är på många sätt fantastiskt. Ett är att det finns få yrken som lämnar så stora möjligheter till självförverkligande i olika former.

För mig har den stora frihet som advokatyrket ger bland annat inneburit att jag aldrig behövde släppa mitt intresse för rättsvetenskapen. Jag har kunnat verka både som advokat och rättsvetare. Det har varit ett privilegium. Praktiken har givit inspiration till författarskapet. Och de kunskaper detta har givit har kunnat läggas till grund för min praktik.

En erfarenhet som jag har gjort under åren är att någon mer stimulerande miljö för rättslig forskning än advokatbyrån knappast går att uppbringa. Det skall ställas mot att forskningsmiljön i högskolorna under lång tid befunnit sig i ett sluttande plan. Frågan är om det kan bli så mycket sämre. Utbildningen och därmed forskningen har splittrats på ett stort antal högskolor. De ekonomiska villkoren är urusla. De bästa juristerna söker sig därför ut från högskolorna. De som skall forska åläggs ofta tunga undervisningsbördor. Etcetera.

På de affärsjuridiska advokatbyråerna har utvecklingen gått åt motsatt håll. De förmår locka till sig de bästa unga juristerna. De ekonomiska förutsättningarna är mycket goda. Ambitionsnivån att prestera högkvalitativa juridiska tjänster är hög. Arbetsmiljön är stimulerande.

Advokatyrket som sådant är förenat med stort samhälleligt ansvar. Det ansvaret blir inte mindre när många advokater slår sig samman och bildar större byråer. Jag vill mena att en advokatbyrå med affärsjuridisk inriktning har ett särskilt samhälleligt ansvar, som ytterst syftar till att säkerställa Den Goda Rättsstaten. Ett ansvar som kan axlas på olika sätt.

Ett sätt bland andra är att verka för en relevant, kvalitativt högtstående och kreativ juridisk forskning. Det är min övertygelse att alla de större affärsjuridiska byråerna har yngre jurister som är både intresserade och lämpade för en sådan forskning. Det är också min övertygelse att dessa byråer har förutsättningar att skapa en miljö där dessa yngre jurister på deltid genom en kombination av teori och praktik kan öka sitt eget, byråns och samhällets juridiska kunnande.

Alla advokater, och främst affärsadvokaterna, behöver juridisk spetskunskap för att kunna tillhandahålla tjänster på högsta kvalitetsmässiga nivå. Det gäller oavsett om det handlar om kreativ utveckling av finansiella och andra transaktioner eller rättsprocesser.

För egen del har jag haft synnerlig nytta av att kunna kombinera praktik och teori i min verksamhet. Avkastningen av min forskning har inte begränsats till den glädje som följer med lärandet. Det med forskningen förenade vetandet har också kunnat tillgodogöras av både mig och mina kollegor på byrån i och för klienternas intresse på ett sätt som ytterst har resulterat i förbättrad lönsamhet.

Min mening är att de advokatbyråer som har resurser för det bör utarbeta inte bara en utbildningspolicy utan också en policy för hur byrån skall kunna bidra till den rättsvetenskapliga forskningen. Det är ett samhälleligt ansvar. Det är en god investering i framtiden. Och det skapar en mer stimulerande arbetsmiljö.

Tulipanaros är nu lätt att säga. Och en policy är lätt att skriva. Men hur gör man egentligen?

Jag tror att utgångspunkten är det metodologiska förhållningssättet till juridiken som arbetsredskap. De unga måste lära sig att när de ”knäcker” räcker det inte med att strikt begränsa sig till det rättsliga spörsmål som man har blivit satt att lösa. Utredningen måste också omfatta den rättsliga kringmiljön. Detta därför att i kringmiljön kan lura faror. Men också därför att vad som upptäcks vid studier av kringmiljön kan utgöra stöd för den hävdade tesen. Och inte minst viktigt: Alternativa och bättre tillvägagångssätt kan uppdagas. Ett sådant litet bredare anläggningsperspektiv på de rättsliga spörsmål som skall lösas kan så inspirera till en liten artikel. Och en liten artikel kan växa och bli större. Den kan också yngla av sig och bli flera. Och rent av kan det hela bli en bok.

Vad vi äldre kollegor kan göra är att uppmuntra yngre att, när vi får en bra rättsutredning i våra händer, framhålla att det kan vara ett frö till en artikel. Bästa näring för detta frö är konstruktiv kritik. Men utan vatten växer inget. Det viktigaste är kanske trots allt att på olika sätt medverka till att författaren in spe får ett bra kontaktnät, helst med andra yngre jurister med rättsvetenskapligt intresse eller i alla fall allmänjuridiskt intresse.

I det senare hänseendet ser jag dock ett problem. Särskilt de större byråerna är dåliga på att verka för att de yngre juristerna får kontakter utanför den egna byrån. Utbildningsprogrammen är till stor del interna. Man missar därför intressanta och potentiellt fruktbärande relationer med jurister från andra advokatbyråer och därmed med andra erfarenheter och kunskaper. En klok utbildnings- och forskningspolicy bör uppmuntra unga jurister att utveckla nätverk utanför den egna byrån. Och vi äldre jurister måste ständigt arbeta med att dela med oss av våra egna kontakter.

Policy eller inte – med intresse och engagemang från delägarna att utveckla det juridiska kunnandet hos våra yngre medarbetare och genom att verka för att det kommer till uttryck i publicerad form tror jag att vi kan komma en bra bit på vägen. Målet är att den juridik vi arbetar med skall hålla så hög kvalitativ nivå att vi verkligen är de professionella aktörer som vi utger oss för att vara.

ADVOKAT STEFAN LINDSKOG
ADVOKATSAMFUNDETS ORDFÖRANDE

Publicerad i nr 4, 2006
Annons
Annons