search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

En rättssäker och effektiv ekobrottsbekämpning

Ekobrottsmyndighetens generaldirektör Gudrun Antemar bemöter kritiken från advokat Hans Sundberg (Advokaten nr 2, 2006).
Effektivitet och rättssäkerhet i ekobrottsbekämpningen är återkommande och viktiga debattämnen. I en artikel om svart arbete i byggbranschen framför advokaten Hans Sundberg synpunkter på Ekobrottsmyndigheten och ifrågasätter om domstolsprocesser om ekonomisk brottslighet är rättssäkra och tillräckligt effektiva.

Jag håller med Hans Sundberg om att den ekonomiska brottsligheten i byggbranschen är ett mycket allvarligt problem som dessvärre inte är begränsat till byggbranschen. Svart arbetskraft utnyttjas även i andra branscher i sådan omfattning att det är ett betydande samhällsproblem. Den ekonomiska brottsligheten har i sin grova och organiserade form tydliga kopplingar till annan grov och organiserad nationell och internationell brottslighet. Vinster från brottslig verksamhet investeras i företag för att skapa nya vinster eller för att tvätta pengar. Brottsligheten drabbar det allmänna, företag och enskilda och den snedvrider konkurrensen. Om den ekonomiska brottsligheten inte bekämpas tillräckligt effektivt blir den ett hot mot tillväxten och ytterst demokratin.

En underrättelsestyrd och problemorienterad ekobrottsbekämpning
Ekobrottsmyndigheten är en specialistmyndighet för ekobrottsbekämpning med uppdrag att förebygga, utreda och lagföra ekonomisk brottslighet i främst storstadsregionerna och med ett nationellt ansvar för samordningen av bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten.

En proaktiv ekobrottsbekämpning syftar till att förebygga och förhindra brottsligheten. Det skall ske med respekt för de rättssäkerhetsgarantier som finns inskrivna i grundlagen och i den Europeiska konventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna. Ekobrottsmyndigheten avsätter stora resurser för att bekämpa den grova och organiserade ekobrottsligheten med både bredd och djup. Brottsbekämpningen sker i ett långsiktigt perspektiv med ett problemorienterat och underrättelsestyrt arbete där brottsligheten trycks tillbaka på flera olika sätt och från olika håll. Arbetet är nationellt och internationellt och sker i samverkan med olika myndigheter, arbetslivets organisationer och andra. Det brottsförebyggande arbetet samordnas och fördjupas samtidigt som utredningar och lagföringar av redan begångna brott effektiviseras.

Jag vågar påstå att Ekobrottsmyndigheten är på rätt väg och att kampen mot den allvarliga ekonomiska brottsligheten hela tiden flyttar fram sina positioner. Hösten 2005 presenterade Ekobrottsmyndigheten en omvärlds- och hotbildsanalys där brottsligheten och de som begår brott beskrivs i ett nationellt perspektiv. Analysen är grunden för ett underrättelsestyrt arbete som prioriterar bekämpning av svart arbete och allvarlig nationell och internationell ekonomisk brottslighet som är kopplad till annan grov och organiserad brottslighet. Skatteverket gör stora kontrollinsatser på samma områden och de fackliga organisationerna driver i samverkan med myndigheterna olika projekt för att motverka förekomsten av svart arbete.

Hög kvalitet i utredningarna och i domstolsprocessen
Antalet misstänkta brott som gäller svart arbete ökar. Jag känner inte igen beteckningen ”dussinvara” men visst har antalet åtal och fällande domar i denna typ av mål ökat väsentligt. Det är ett resultat av myndigheternas ökade kunskaper om brottsligheten och dess drivkrafter och kriminalunderrättelsetjänstens kartläggning av dem som begår brott och av hur de arbetar tillsammans i nätverk.

Dessutom lägger Ekobrottsmyndigheten ned mycket arbete på att utveckla och effektivisera utredningsmetodiken. Det är viktigt inte minst ur rättssäkerhetssynpunkt eftersom det innebär att de straff- och processrättsliga reglerna tilllämpas lika av de åklagare som är förundersökningsledare och väcker åtal. Ökad kunskap om sätten att planera och organisera brottsligheten och bättre utredningsmetodik innebär att åklagaren med hjälp av modern presentationsteknik kan beskriva för domstolen hur brottsligheten är planerad och systematiserad. Försvararens sakframställning är viktig för att peka på alternativa hypoteser, och den säkerställer balansen i processen. Att åklagarnas sakkunskap om olika sätt att planera och genomföra ekobrott används i brottmålsprocessen innebär inte att domstolarna utan bevisning skulle godta det åklagaren påstår eller att rättssäkerheten skulle vara i fara. Brottmålsprocessen bygger på att åklagaren under förundersökningen är objektiv och utreder även omständigheter som talar till fördel för den misstänkte, och att domstolen i den kommande processen prövar straffansvaret för varje tilltalad utifrån ansvarsyrkandet och den bevisning som finns om vars och ens handlande.

Vilken roll har skatterevisorerna i brottmålsprocessen? Ett bifall till ett åtal för skattebrott förutsätter att domstolen finner att den misstänktes agerande inneburit fara för skatteundandragande. Skatteverkets revisionspromemorior gäller den rent skatterättsliga bedömningen av skattskyldigheten och således brottets objektiva sida. Rågången mellan det skatterättsliga beviskravet och det högre beviskrav som gäller i brottmålsprocessen präglar åklagarnas förundersökningsledning, och förundersökningarna syftar till att säkra bevisning om både brottets objektiva sida och den misstänktes uppsåt. Domstolarna är noggranna i sin bevisprövning och ställer enligt Ekobrottsmyndighetens erfarenhet samma beviskrav i mål om ekonomisk brottslighet som i andra brottmål.

Den allvarliga och organiserade ekonomiska brottsligheten planeras så att huvudmännen inte skall gå att spåra. Med hemlig telefonavlyssning kan Ekobrottsmyndigheten allt oftare avslöja hjärnorna bakom brottsligheten. Men Hans Sundbergs beskrivning av att det i vissa fall finns ytterligare personer bakom den brottslighet som avslöjas och åtalas, personer som övriga inblandade inte vågar eller vill peka ut, är riktig. Eftersom dessa personer är noga med att dölja sin roll i brottsligheten och ingen berättar om dem, är deras delaktighet i brottsligheten mycket svår att bevisa. Det är vanligt även vid annan grov brottslighet. Hemliga tvångsmedel och kriminalunderrättelsetjänst har inneburit att Ekobrottsmyndighetens möjligheter att lagföra även dem som organiserar brotten har ökat högst väsentligt. Att organisatörerna bakom ett brott inte kan åtalas gör dock inte att övriga inblandade undgår åtal. Åklagarna har en i princip absolut åtalsplikt och skall väcka åtal mot dem i en brottshärva som det finns tillräcklig bevisning mot.

Nya grepp behövs
Jag håller med Hans Sundberg om att effektiviteten i ekobrottsbekämpningen kan öka. Ekobrottsmyndigheten driver ett omfattande utvecklingsarbete för att höja träffsäkerheten och kvaliteten i brottsutredningarna ytterligare och samtidigt minska genomströmningstiderna. Hemliga tvångsmedel är ett resurskrävande men verksamt medel. Också andra möjligheter att öka effektiviteten finns inom ramen för nu gällande regler. Att slå ut själva drivkraften bakom brottsligheten genom att spåra brottsvinsterna och använda reglerna om betalningssäkring, förverkande, utmätning m m på ett optimalt sätt är ett exempel. Ett bättre utnyttjande av bestämmelserna om delgivning av förundersökning och förberedelse i brottmål är ett annat. Aktiva åklagare och aktiva försvarare, som före huvudförhandlingen klargör var parternas ståndpunkter om sakförhållandena går isär och behovet av kompletterande utredning, borgar för rättssäkerhet samtidigt som processen i domstol blir mer effektiv.

Men den grova och organiserade brottsligheten med dess internationella kopplingar innebär idag sådana hot mot samhället, företagen och enskilda personer att rättsväsendets möjligheter att avslöja och lagföra brottsligheten måste öka. En väg att gå som redan övervägts i olika sammanhang är att en misstänkts medverkan till brottets utredning bör kunna påverka vad domstolen skall döma över och den straffrättsliga sanktionen. Ett sådant regelsystem behövs – särskilt på ekobrottsområdet. Andra förslag som debatterats livligt och nu behandlas i riksdagen är nya moderna tvångsmedel i kampen mot allvarlig och organiserad brottslighet, som bland annat använder ekobrott för att skydda och öka sina vinster. Också sådana regler behövs. Den grova och organiserade brottsligheten kan inte bekämpas till skydd för medborgarna och demokratin om inte rättsväsendet får rimliga förutsättningar genom nya ändamålsenliga processrättsliga regler.

GUDRUN ANTEMAR
GENERALDIREKTÖR, EKOBROTTSMYNDIGHETEN

Publicerad i nr 4, 2006
Annons
Annons