search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

Hård och växande kritik mot den politiska utnämningsmakten

Ett slags feodalvälde där regeringen förlänar adelskap eller ett smart sätt att finna bra chefer till de statliga topptjänsterna inom förvaltning och rättsväsen. Åsikterna om det svenska utnämningsförfarandet går isär.
Men nu växer kritiken allt mer.
Svenskt utnämningsförfarande är ett slags modernt feodalvälde. Regeringen skänker adelskap åt dem som varit lojala, inte minst inom det socialdemokratiska partiet. Bristen på insyn gör att förtroendet för myndigheterna eroderas på sikt när regeringen utnämner personer, som ofta saknar formella meriter men snarare visar på släktskap eller kopplingar till den sittande regeringen.

Så kan de mest kritiska rösterna sammanfattas från det seminarium om den politiska utnämningsmakten inom förvaltning och rättsväsen som hölls i Stockholm den 17 mars. Seminariet arrangerades av Transparency International, en organisation som arbetar mot korruption i ett stort antal länder.

Enligt kritikerna på seminariet leder det nuvarande systemet till kompetensproblem, olyckliga beroendeförhållanden, att ämbetsmän får sämre möjlighet att göra karriär. Dessutom styr denna utveckling mot att staten och socialdemokratin växer samman och det skapas ett allvarligt demokratiskt problem.

Mot den kritiska bilden argumenterade Katinka Hort, statssekreterare på Finansdepartementet. Hon hävdade att dagens utnämningssystem fungerar väl. Regeringen lyckas i stort sett utnämna kompetenta chefer till poster och tjänster inom förvaltning och rättsväsen. Något som är möjligt just tack vare att man underhand kan ta kontakt med vad man betraktar som de mest lämpliga. Regeringen har ett brett kontaktnät och en god uppfattning om bra kandidater till de lediga tjänsterna. Vore förfarandet öppet skulle de mest lämpade troligen inte våga söka, för att det då blir offentligt att de söker sig bort från sina nuvarande tjänster.

Men den beskrivningen var det få av de församlade som lät sig övertygas av. Det faktum att det inte är möjligt ens för Konstitutionsutskottet att ta del av vare sig kompetensbeskrivning eller andra handlingar från olika chefsrekryteringar gör inte tvivlet mindre. Den stora bristen på öppenhet och möjlighet att i efterhand få ta del av handlingar från rekryteringen leder ofrånkomligt till att förtroendet för myndigheterna minskar.

– Hur ska vi kunna veta att den som fick en statlig tjänst var bäst?, frågade Anna Ekström, ordförande i SACO. Hon menade att den chefspolicy som finns för rekryteringar är bra och att det även finns lagar som kan säkra en bra rekrytering. Problemet är att varken lagar eller policy följs i tilltäckligt hög grad.

Flera debattdeltagare ansåg att dagens situation förvärras ytterligare av att statsministern personligen tagit till sig en så stor del av utnämningsmakten.

Journalisten Maciej Zaremba liknade den politiska utnämningsmakten vid ett feodalväsen och hävdade att systemet skapar en falsk konsensus:

– De mest kompetenta cheferna håller klaffen för att de ska kunna bli tillfrågade om chefstjänster. Systemet uppmuntrar till opportunism.

I andra länder som Storbritannien och Norge saknar före detta politiker egna gräddfiler till toppjobb. I dessa länder är förfarandet betydligt mer öppet. Trots det går det att få kompetenta sökande. Enligt flera debattdeltagare borde man kunna tänka sig att sekretessbelägga ansökningar till dess man har en toppkandidat. Då kan dennes namn presenteras.

Det finns idag hundratals tjänster och poster inom den offentliga förvaltningen som regeringen tillsätter genom kallelseförfarande. Regeringen tillsätter bland annat de högsta befattningarna inom rättsväsendet, ambassadörer och universitetsstyrelser.

Frågan om den politiska utnämningsmakten har utretts under åren.

I den pågående Grundlagsutredningen ingår att utreda förändringar i utnämningsmakten. Den 31 december 2008 ska uppdraget slutredovisas. Nyligen presenterade den borgerliga Alliansen ett eget förslag till ny utnämningspolitik med syftet att skapa en större öppenhet och förutsägbarhet.
TOM KNUTSON

Publicerad i nr 3, 2006