search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Mer att läsa

Gästkrönikören: Två generationer samtalar

Jag föreställer mig ett samtal med en äldre juristgeneration, till exempel min pappa, nu när jag börjar få ett perspektiv på mitt eget långa arbetsliv i staten. Ett samtal om staten, rättsstaten och rättsprinciperna, Du som forskare, jag som tjänsteman i statsförvaltningen.
Vi skulle tala om EU, globaliseringen, att ’’rättsväsendena” inom EU är på väg mot ett samlat system och ökad samsyn. Detta är naturligt eftersom dagens brottslighet inte ”erkänner” nationsgränserna. Du skulle erinra Dig när Du på 1930-talet, innan det började mörkna över Europa, skrev om begreppet Norden och vikten av att människor gjorde besök i grannländerna för att få kontakt med andras kulturliv.

Du betonade då det gemensamma lagstiftningsarbetets hedersplats i det nordiska samarbetet, både ifråga om civillagstiftningen och på den offentliga rättens område. Jag berättar för Dig om att vår generation talar om europeiseringen av rätten och rättsuppfattningen, att olika europeiska kulturer och synsätt möts och smälts samman, att federala tankegångar bryts mot mellanstatligt tänkande.

Du skulle tala om rättssamhällets grundvalar och troligen jämföra dem med Lunds domkyrka – lagd för århundraden sedan i en tid då Sverige kristnades. Jag skulle tala om ”rättsväsendena” inom EU som närmar sig varandra och om ett rättssamhälle i stark utveckling, vilande på många staters rättsuppfattningar – EU har redan tjugofem medlemsländer – som i en smältdegel formas till gemensamma överstatliga regler.

Du var alltid stark i Ditt rättspatos och värnade demokratiska värden där rättssäkerheten var en självklar grundpelare. Debatten idag rör också rättssäkerheten och vilka ingrepp som vi skall tillåta i den personliga integriteten. Jag tror att Du skulle vara nöjd med utvecklingen, trots allt. Debatten förs om dessa frågor och det finns en medvetenhet om att det krävs både vakenhet och eftertanke så att rättsuppfattningen och rättssäkerhetsbegreppet som vi känner det inte tillåts att naggas i kanten under åberopande av till exempel ”kriget mot terrorismen” efter händelser som 11september. Det är viktigt att juristerna, både advokater, åklagare, domare och förvaltningsjurister, deltar i det offentliga samtalet om dessa frågor.

Ett annat sätt att föra debatten är vårt svenska remissförfarande, och jag tillhör dem som anser att man bör utnyttja möjligheten att med bredare pensel belysa rättspolitiskt viktiga frågeställningar, även om de inte direkt rör den egna verksamheten. Ibland är det som en annan gästkrönikör, Sten Heckscher, nyligen skrev också viktigt att försöka påverka.

Vårt samtal löper vidare. Vi kommer in på juristutbildningen. Du berättar när Du i slutet av 1940-talet engagerade Dig i den framtida juridiska utbildningen med anledning av en utredning som då skulle tillsättas. Professorerna Gunnar Myrdal och Phillips Hult gjorde detsamma. Ni hade olika uppfattningar om rättsvetenskapen och juridiken som en del av socialvetenskapen och risken för att juristernas traditionella uppgift som lagstiftare, domare, advokater och ombudsmän i förvaltningstjänst skulle skjutas i bakgrunden. Hult underströk att juristens särskilda kvalifikationer alltjämt måste bestå i att äga sådan kunskap om lag och rätt, att han besitter en överblick över de väsentligaste delarna av hela rättssystemet, och att han bör ”vägleda lagstiftaren på sådant sätt att harmonin i rättsordningen inte äventyras”. ”Ju stridare floden av nya lagar forsar fram, desto nödvändigare är det att se till att den åtminstone håller sig inom den gamla flodfåran, och icke på det ena eller andra stället genombryter fördämningar, som ingen önskar rubba” skrev Hult, och Du var av samma uppfattning. Myrdals krav på ett större utrymme i juris kandidatexamen för ämnena socialrätt, finansrätt, offentlig rätt och önskemålet att låta sociologin ingå i de juridiska studierna, liksom tanken på att dela upp jur.kand.-examen i skilda studie-linjer, en ”domarlinje” och en ”förvaltningslinje” underkändes av Hult. Jag förstår på vilken sida Du stod.

Det var naturligt att ni talade om juristen som ”han”. Språkbruket var en spegel av den tidens förhållanden. Idag är det annorlunda! Kvinnor är i majoritet på juristutbildningarna. De är hälften eller fler av de jurister som anställs vid advokatbyråer, domstolar och hos åklagarmyndigheten. Men de finns sällan i toppen, som chefer eller delägare. För inte så länge sedan bildade vi, ett trettiotal kvinnliga jurister, som varit med länge, nätverket Hilda, ett nätverk för att stödja kvinnliga jurister i deras utveckling inom rättsväsendet liksom i advokatkåren.

Samtalet glider in på vårt konstitutionella system, det offentliga åtagandet, organiserandet av statsförvaltningen, dess arbetssätt och utveckling. Vi talar igen om den enskildes integritet och statens berättigade krav på övervakning, tillsyn och kontroll.

Vi glider över på utvecklingen i vårt närområde. Dittengagemang för Estlandssvenskarna under andra världskriget, deras flykt över Östersjön innan de små staternas frihet beskars. Du fick aldrig uppleva det som hände 1989, murens fall, de baltiska staternas frigörelse, men jag kunde berätta för Dig om suveränitetsstödet från den svenska regeringen och om samarbetet mellan många svenska myndigheter och motsvarande organisationer i de baltiska staterna alltsedan 1992, om ett Östersjön som ett fredligt hav, om ett samarbete på stor bredd för tillväxt och utveckling, men också ett nödvändigt samarbete mot organiserad, grov brottslighet, liksom ett internationellt samarbete, både i vårt närområde, inom EU och inom FN för en bättre miljö och för ett ökande engagemang för havsmiljön.

Just där, om miljön i havet, tror jag att vårt samtal skulle landa och Du skulle minnas Din barndoms somrar i Stockholms skärgård, där ”gäddan slår uti vikar och vass”. Jag berättade att havsörnen är tillbaka i våra skärgårdar och gråsälstammen ökar, men att mycket återstår att göra för att uppnå målet om hav i balans. Jagberättade för Dig om havsmiljökommissionens förslag om en ny strategi för havet. Det gillade Du, men Du tyckte nog att vi var för optimistiska, ja kanske naiva när vi föreslog en revidering av Helsingforskonventionen för att komma till rätta med de negativa trenderna i Östersjön, bland annat genom att ersätta rekommendationer med rättsligt bindande beslut. Det skulle förstås ta tid och förutsätta politisk enighet av medlemsländerna. Du log. Tiden hade Du ingen förståelse för. Däremot hur viktigt det är att juristen vägleder lagstiftaren på ett sådant sätt att harmonin i rättsordningen inte äventyras. Är det dags att ytterligare begränsa Hugo Grotius’ teori om havets frihet?

MARIE HAFSTRÖM,
generaldirektör och stf chef iFörsvarsmakten, tidigare generaldirektör och chef för Kustbevakningen

Publicerad i nr 3, 2006
Annons
Annons
Annons