search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Barnombudsmannen

Barnombudsman Lena Nyberg riktar allvarlig kritik mot det sätt som barn behandlas på i den svenska rättsprocessen. Formen är inte anpassad till barn. Dessutom är kunskapsbristerna om barn ofta stora hos rättsväsendets aktörer.
Barnombudsmannen ser stora brister i den svenska rättsprocessens anpassning till barn. Själva formen i rättsprocessen är ofta inte alls anpassad för ett barn. Om ett barn medverkar i rätten, hänger barnet ofta inte riktigt med. Dessutom är processen i sig inte alltid enkel, och språket gör också ofta att vanliga personer, barn i synnerhet, inte förstår.

Grundregeln är i många sammanhang att barn inte ska höras i rättssalen. Lena Nyberg påpekar att ett av bekymren är på vilket sätt man hör barn och hur stor inverkan barnets åsikter får i rättsprocessen. Barn ska ha möjlighet att bli hörda och påverka på samma sätt som vuxna. Deras röst ska vägas in, men det görs inte alltid.

I normalfallet ska barn inte vara närvarande i rättssalen, och ibland nekas de till och med att vara med fast de skulle vilja.

–Rättssalen är inte anpassad för barn; det är inget självändamål att barn ska vara med där. Men ibland kan det faktiskt vara så att barn önskar att få göra sin röst hörd direkt inför rätten. Och då borde barnet ha den rätten och möjligheten.

Enligt barnombudsmannen saknas generellt sett tillräckligt stor kunskap i rättskedjan om hur man bemöter barn, men hon understryker att det finns de som ändå har satsat på att fördjupa sin kompetens i att förhöra och samtala med barn.

Barnombudsmannen tycker att idén med barnhus för utredning av brott mot barn är bra. Genom att kompetensen samlas på en plats, slipper barnet upprepa sig och man samlar maximalt av både bevis och kunskap på en gång.

Barnombudsmannen har agerat i frågan om gemensam vårdnad när det finns misstanke om våld eller övergrepp i familjen. I rapporten När tryggheten står på spel konstateras att domstolarna inte i tillräcklig utsträckning gör en riskbedömning i mål om vårdnad, boende och umgänge. Lena Nyberg är kritisk till att domstolarna ofta dömer till gemensam vårdnad utan hänsyn till vad barnet säger och till vad som har framkommit i en utredning om våld. Beviskravet vid riskvärderingen ska vara lägre än beviskraven i brottmål, framhåller hon.
Magnus Andersson, Tom Knutson

Publicerad i nr 1/2006
Annons
Annons