search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Mer att läsa

Goda investeringar

Gästkrönikör Johan Pehrson om stödinsatser för barn och unga.
Att investera i våra barn är att investera i framtiden. Det kan låta som en klyscha men är trots det inte mindre sant.

Det är hos våra barn och unga som byggstenarna till det framtida samhället formas. Det är redan i uppväxtåren, ja redan på förskolan, ganska enkelt att se vilka barn det riskerar att gå snett för och som riskerar att gå en svårare framtid till mötes.

När jag hade förmånen att arbeta vid Örebro tingsrätt träffade jag återkommande på ungdomar med en trasig bakgrund och tragisk historia.

Av den så kallade personalian framgick så gott som alltid vuxenvärldens tillkortakommanden. Ofta hade de unga åratal av elände och misstänkt brottslighet bakom sig innan de för första gången hamnade i tingsrätten för ett visst brott. D

e var ofta på väg utför med full fart, och år av brottslighet hade satt sina spår i värderingskartan.

Det är till och från frustrerande att som ordförande i Justitieutskottet konstatera att vårt ansvarsområde endast gäller åtgärder när det mesta redan har gått fel för den unge. Behovet av nya och tidigare tvångsåtgärder inom socialtjänsten och hur SiS ska fungera är primärt en fråga för Riksdagens socialfolk.

Givetvis kan polisen göras mer effektiv och vara mer lokalt närvarande. För att på ett bra sätt kunna möta unga kriminella – inte minst i gäng – är ju lokalkännedom och närvaro avgörande. En verklig närpolis med förankring är då att föredra framför dagens allt mer vanliga fjärrpolis.

Vi kan ändra reglerna i LUL så att huvudregeln blir att alla brott utreds samt att det praktiska användandet av bevistalan i domstol ökar för personer under 15 år. Fler unga måste få lära att det av brottsliga handlingar följer någon avläsbar konsekvens.

Ett papper i en pärm på ett socialkontor hjälper inga unga som är på väg utför – inte deras potentiella brottsoffer heller. Den av regeringen beställda och levererade Ungdomsbrottsutredningen (SOU 2004:122) har positiva delar men förfärar när det t ex gäller förslag på mer nyttjande av åtalsunderlåtelse.

Men den enskilt viktigaste uppgiften för att minska kriminaliteten i samhället är förebyggande. Att förhindra att fängelserna fylls handlar i första hand naturligtvis om att se till att människor aldrig hamnar där.

För en tid sedan deltog jag i en paneldebatt om föreningslivets viktiga insatser för våra barn. Förutom att till exempel idrott sysselsätter de unga så bidrar det till engagemang, självförtroende och gemenskap.

Tyvärr kan vi konstatera att verksamhet för ungdomar skurits ner i många kommuner i Sverige. Detta har främst drabbat unga som redan har det tufft. Klyftan mellan den generation som aldrig någonsin haft det så förspänt som i dag och de unga som befinner sig i utanförskapets skugga tenderar att växa.

Samtidigt som gruppen unga som inte hamnar i kriminalitet ökar så ökar grovheten hos de unga som allt längre ner i åldrarna fastnar i en negativ brottsspiral. Jag tror att denna föreningsverksamhet är särskilt viktig för att stödja ungdomar i riskzonen för brott och droger.

Folkpartiet vill slå ett slag för de tidiga, tydliga och trygga åtgärderna för att förhindra att barn i tidiga år råkar illa ut.

Våra förslag innebär stödinsatser för de ungdomar som lättare riskerar att hamna i kriminalitet. Det handlar om föräldrastödjande insatser, stärkt samarbete mellan socialtjänst, skola och polis samt satsningar på barn- och ungdomspsykiatrin.

I skolan ska tydliga åtgärder sättas in mot mobbning och skolk, beteenden som i förlängningen kan leda in på en brottslig bana. Rektorer bör också få information om elever som begått brott, utan vetskap om elevens problematik som t ex våldsbenägenhet är det svårt att kunna hjälpa till.

Överhuvudtaget är mödravården, barnavården, barnomsorgen, barn- och ungdomspsykiatrin, skolan och socialtjänsten mycket viktiga aktörer för att hjälpa barn som har det svårt. Tyvärr finns det i dag allvarliga brister i arbetet med barn som är i riskzonen för att hamna i kriminalitet.

Folkpartiet liberalerna driver en rättspolitik med ett batteri av åtgärder för få bukt med ungdomsbrottsligheten. Väl medvetna om att vår största utmaning är att se till att ungdomarna aldrig hamnar där.

JOHAN PEHRSON (fp)
Ordförande i Justitieutskottet

Publicerad i nr 8 2005
Annons
Annons