search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Samfundsfrågor

Disciplinärenden

Beslut hösten 2005
13. Testamentsexekutor har underlåtit att klargöra för dödsbodelägare att hon måste tillse att testamentstagarna delgavs hennes laglottsanspråk. Erinran tilldelad.

A var testamentsexekutor i dödsboet efter X, som avlidit i april 2002. Hans hustru W var avliden sedan många år. År 1999 hade A upprättat ett testamente åt X, i vilket denne förordnat att två av hans barn och en fosterson skulle erhålla all kvarlåtenskap i tre lika stora delar. Han hade ytterligare fyra barn, däribland P.

A handlade inledningsvis boutredningen, bland annat upprättande av bouppteckning och testamentsdelgivning. Dödsboet avträddes den 20 januari 2003 till förvaltning av boutredningsman efter det att A avträtt som testamentsexekutor.

Till boutredningsman förordnades advokaten B, Karlskoga. A var vid sin handläggning av ifrågavarande uppdrag verksam vid T:s Advokatbyrå AB med T som ensam innehavare.

Anmälan, som kom in till samfundet den 6 september 2004, avser främst att A avsiktligt eller av okunnighet underlåtit att delge testamentstagarna P:s laglottsanspråk. P har genom sitt ombud vidare anfört bland annat följande. Med kallelsen till bouppteckning den 7 juli 2002 delgav A dödsbodelägarna testamentet.

I brevet med kallelsen nämnde han för delägarna att två möjligheter stod till buds, nämligen att godkänna testamentet i sin helhet eller att endast bekräfta att testamentet delgivits respektive delägare. Bouppteckning ägde rum den 19 juli 2002.

A delade upp förrättningen på så sätt att P och hennes bror Q, som inte heller var testamentstagare, träffade A efter det att två av delägarna som var testamentstagare besökt honom.

Vid detta sammanträffande förklarade han för P och Q att de lugnt kunde godkänna testamentet. Vidare hade han sagt att ”laglotten kan ingen ta ifrån er”. Efter dessa försäkringar från A:s sida skrev Poch Q under godkännandet av testamentet, dock med ”förbehåll för sin lagliga rätt efter X och W”, vilket tilllägg P gjorde med egen penna.

A var synnerligen angelägen om att omgående få deras underskrifter i samband med bouppteckningsförrättningen, vilket P ifrågasatte. Hon kände sig dock tvingad på grund av hans bryska agerande att skriva under godkännandet. –

Enligt tvångsskifte av boutredningsmannen betraktades bland annat P inte som delägare i dödsboet efter X, eftersom hon godkänt testamentet som uteslöt hennes rätt att ta arv efter honom men underlåtit att påkalla jämkning av testamentet inom föreskriven tid.

Tvångsskiftet hade vunnit laga kraft. – A hade inte upplyst P om att hon för att få rätt till sin laglott efter X varit tvungen att själv delge testa-mentstagarna detta anspråk. Han hade inte heller delgivit testamentstagarna P:s laglottsanspråk, trots att han ensam varit i besittning av testamentsgodkännandet som hon på uppmaning av honom lämnat kvar på hans kontor i samband med bouppteckningsförrättningen.

Hon tog för givet att A, i egenskap av testamentsexekutor, skulle tillvarata hennes rättigheter i denna del. Genom sitt handlande att behålla testamentsgodkännandet hade han konkludent åtagit sig att ombesörja att P skulle erhålla sin laglott.

A har i yttrande till samfundet den 15 oktober 2004 tillbakavisat anmärkningarna och vidare anfört bland annat följande. Han medgav att han inte ombesörjt delgivande av P:s laglottsanspråk.

Vad avsåg formuleringen i kallelsen grundade den sig på den avlidnes något annorlunda önskningar i testamentet och dödsbodelägarnas undran om testamentet upprättats ”i sinnens fulla bruk”. Testamentet bevittnades bland annat av behandlande läkare varför han på den grunden fann anledning att formulera sig som han gjorde.

Vid senare kontakter med P upplystes hon av honom i övrigt om innehållet i gällande rätt avseende laglottsbevakning och vilka åtgärder som krävdes för att få ut sin laglott.

Upplysningarna hade på intet sätt varit vilseledande. Som testamentsexekutor hade han tillvaratagit dödsboets intressen.

Han hade i denna egenskap inte varit ombud för någon, varför P varit fri att vända sig till annan. – En helt bidragande orsak till hans underlåtenhet var att det under sommaren 2002 för honom stod klart att hans arbetsgivare och chef samt tillika P:s ombud i ärendet hos samfundet på sannolika skäl var misstänkt för grov förskingring och att denna brottslighet pågått under en längre tid.

Det stod vid den tidpunkten också klart att han skulle åberopas som vittne av åklagaren vid en kommande brottmålsförhandling. Förhållandena på hans arbetsplats var obehagliga och vidriga och allt stod utom hans makt att påverka.

Han lämnade slutligen sin tjänst under turbulenta förhållanden den 1 november 2002 och tillskrev samtliga dödsbodelägare några dagar senare och entledigade sig som testamentsexekutor.

På grund av rådande omständigheter på hans arbetsplats, som på ett mycket djupt och påtagligt sätt kom att påverka honom, kom han inte att delge P:s anspråk. Detta var förklaringen till det inträffade och hade således inte med avsikt eller okunnighet att göra.

Han hade agerat i enlighet med god advokatsed. Vidare hade han reglerat P:s laglottsanspråk trots att ansvaret inte var hans.

P har med anledning av A:s yttrande anfört bland annat följande. P:s uppgifter styrktes av hennes ingivna testamentsgodkännande, där hon endast gavs två möjligheter, nämligen att godkänna testamentet eller att endast bekräfta att testamentet delgivits henne. Givetvis skulle en tredje möjlighet ha givits, nämligen att godkänna testamentet med förbehåll för laglotten. –Det synes anmärkningsvärt att A skyllde sin underlåtenhet på förhållanden på sin arbetsplats. Påståendet att han slutade sin anställning under ”turbulenta förhållanden” saknade egentligen betydelse i detta ärende men tillbakavisades av T.

A sade upp sig med en månads uppsägningstid. – Som testamentsexekutor hade A givetvis haft skyldighet att delge testamentstagarna P:s yrkande om laglott. Inför såväl samfundet som gentemot T i skadeståndsärendet påstod A att han inte hade något ansvar.

Trots detta hade han ersatt P och övriga berörda syskon för deras förlorade laglotter efter krav från T. Beloppet uppgick totalt till cirka 140000 kr. Det syntes obegripligt att betala denna avsevärda summa pengar om han inte vidgick något ansvar för skadan som uppstått.

A har i yttrande till samfundet den 29 november 2004 genmält bland annat följande. Vad gällde träffad förlikning var denna baserad på process- och tidsekonomiska hänsyn mer än på en prognos om utgången av tre processer, vilka T förutskickat skulle inledas om inte förlikning träffades.

Förlikningen innebar inte något medgivande av felaktig handläggning. I fråga om P kunde dock i viss mån vitsordas att hans agerande att inte delge övriga delägare hennes laglottsanspråk kan ha inneburit viss försummelse, vilken han sökt reparera med gjord betalning.

Nämndens bedömning:
Nämnden finner att P genom sitt tillägg vid undertecknandet av testamentsgodkännandet får anses ha gjort förbehåll för sin laglott. A borde ha klargjort för P att hon måste tillse att testamentstagarna delgavs hennes laglottsanspråk. Genom att underlåta detta har A åsidosatt sina plikter som advokat.

På grund härav tilldelar nämnden A erinran jämlikt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.
Det som i övrigt har förekommit i ärendet föranleder ingen åtgärd.

Publicerad i nr 8/2005
Annons
Annons