search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Vill staten utrota humanjuristerna?

Debattinlägg från Hässleholms Advokatförening och Kristianstads Advokatförening.

Framtiden för den del av advokatkåren som sysslar med humanjuridik blir allt mörkare. Vid årsskiftet höjdes taxorna med 8 promille (!!).

Löneavtalen för anställd personal gav väsentligt högre höjning och alla vet utvecklingen för övriga kostnader – till exempel revisorsarvoden, bensinpris, försäkringar och ansvar för anställdas kostnader under sjukdom.

Med obligatorisk vidareutbildning stiger kurskostnaderna – möjligen är utbildningskostnaderna fortfarande inte alls medräknade vid fastställande av taxebelopp. Våra oförvitliga domare torde inte nöja sig med 1 008 kr i timmen när de utför extraknäck som skiljedomare trots att de slipper sociala avgifter och inte har någon kontorsorganisation att bekosta.

Den 1 april 2005 trädde en lagändring i kraft som innebär att så kallade rättsliga biträden d v s offentlig försvarare, rättshjälpsbiträde med flera måste specificera tidsåtgång för varje arbetsmoment som inte är rutinmässigt (SFS 2005:80).

Detta innebär oavlönat extraarbete eftersom upprättande av kostnadsräkning inte berättigar till ersättning.

Tyvärr tycks Högsta domstolen inte bromsa statens ”utrotningskrig” mot humanjurister. Tre under senare tid meddelade beslut pekar i den riktningen.

1) Som bekant gäller sedan gammalt att advokat – till exempel offentlig försvarare eller målsägandebiträde – som får ersättning enligt domstolsverkets taxa inte skall ha ersättning för den första timmens tidsspillan. HD har nyligen utvidgat advokaternas inkomstbortfall genom att besluta att utanför taxeområdet måste tidsspillan överstiga 20 minuter i varje instans för att ersättning skall kunna utgå (NJA 2004 s 549). Vilken annan yrkeskategori i samhället står till tjänst utan ersättning? Försök att få en hantverkare till din bostad utan att betala för restiden!

2) Offentlig försvarare, som med kort varsel blir förhindrad att delta i en huvudförhandling, sätter ofta en kollega i sitt ställe för att förhandlingen inte skall behöva ställas in till men för klienten och domstolen och andra som berörs av rättegången. HD har genom ett beslut 14 mars 2005 i mål Ö 2472-04 bestämt att domstolsverkets taxa är tillämplig även i ett sådant fall. ”Inhopparens” merarbete skall som huvudregel inte beaktas vid bedömningen om taxan kan överskridas. Ersättningen skall i sin helhet tilldömas den ordinarie offentlige försvararen. Inhopparen har ingen självständig rätt till ersättning av allmänna medel. Rättsfallet torde föranleda att advokater i brottmål inte sätter annan i sitt ställe.

3) HD har tyvärr accepterat taxesystemet genom att tillkännage taxor även vid överklagande till Högsta domstolen (beslut 1mars 2005 i mål B 911-04.) Högsta domstolen anger”… har Högsta domstolen numera som praxis att en offentlig försvarare eller ett rättshjälpsbiträde normalt får ersättning för maximalt två timmars arbete när det är fråga om ett okomplicerat mål i vilket prövningstillstånd inte meddelas.” HD framhåller att nämnda praxis kan frångås i sänkande men även i höjande riktning.

Eftersom statsmakterna envisas med att bibehålla och förstärka taxesystemet, måste Advokatsamfundet med kraft verka för att timersättningen höjs väsentligt och att tidsspillan ersätts fullt ut. Det är orimligt att ersättningen relateras till förhandlingstiden.

Varför skall ej väntetid på doms avkunnande beaktas? Skall vi lämna våra klienter i sticket när domstolen tillkännager att dom kommer att avkunnas omedelbart efter enskild överläggning?

Trots att humanadvokaten är den sämst betalde aktören i domstolen tycks domstolarna fortfarande präglas av attityden att advokaten gott kan stå till tjänst utan ersättning.

Vi tror att det ligger i samhällets och inte minst i domstolarnas intresse att parter i domstol företräds av kvalificerade och motiverade advokater.

Ofta hör man domare beklaga situationen om part för talan utan advokat i ett tvistemål, till exempel ett vårdnadsmål. Det tjänar inte mycket till att genom lagstiftning stärka konsumentens situation om denne i praktiken inte kan hävda sin rätt.

Tyvärr är det svårt att tolka utvecklingen på annat sätt än att statsmakterna (inklusive HD och vår justitieminister) verkar för att advokatkåren utarmas på humanjurister.

HÄSSLEHOLMS ADVOKATFÖRENING
KRISTIANSTADS ADVOKATFÖRENING

Publicerad i nr 7 2005
Annons
Annons