search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Mer att läsa

Ministerperspektiv

Gästkrönikör Thomas Bodström, justitieminister, om engagemang som förenar.

"Tre explosioner nästan samtidigt i London". Meddelandet från min statssekreterare på mobilen var kort och koncist. Han gav lite ytterligare information och känslan jag fick var inte ny. Det var densamma som efter terroristattackerna i New York och Madrid.

Självklart får en händelse som terrorattacken i somras omedelbar effekt på arbetet på Justitiedepartementet i Sverige. Kontakter förs mellan oss och våra myndigheter även om vi inte ingår i det operativa arbetet.

En attack av det här slaget kan få konsekvenser för lagstiftningsarbetet eller myndighetsstyrningen. Det får dock aldrig vara så att en enskild händelse pressar fram politiska initiativ.

Kampen mot terrorismen måste föras mer långsiktigt. Vårt arbete mot denna och annan typ av grov organiserad brottslighet har pågått länge, såväl i Sverige som internationellt.

Jag tror inte att det behöver finnas någon konflikt mellan en effektiv kamp mot terrorismen och höga krav på rättssäkerhet. Om till exempel polisen, å ena sidan, ges skarpare verktyg för att bekämpa terrorism och annan allvarlig brottslighet ska, å den andra, insynen i och kontrollen av polisens arbete öka.

Att advokater deltar i debatten om rättssäkerhet är positivt. Här ligger advokaterna före andra delar av juristkåren, även om jag tycker att allt fler jurister deltar i den offentliga diskussionen. Ibland kan jag sakna den här typen av debatt när det gäller annan brottslighet än terrorism. Man får nog konstatera att medias intresse för rättssäkerhet när det gäller till exempel misstänkta narkotikabrottslingar är minst sagt ljummare.

Flera likheter finns
Den typ av katastrofmeddelanden som jag fick i somras behövde jag aldrig uppleva som advokat. Ändå slås jag av att det finns en rad likheter mellan arbetet som advokat och som minister. I början saknade jag den nerv som finns i processandet. Efter hand har jag insett att processandet inte är helt olikt debatterandet i riksdagen eller TV-soffan. Inte för att det varken nu eller då alltid var så briljanta inlägg kanske. En debatt med sifferexercis om antalet poliser är ju knappast något intellektuellt fyrverkeri.

Att den typen av diskussion överhuvudtaget kan fortgå år efter år måste bero på att det finns politiker som kommer undan med rena felaktigheter i sak. Om samma politiker däremot skulle missta sig på någon uppgift i sin personliga ekonomi, stämplas han eller hon som lögnare och krisen är ett faktum.

Att journalister granskar politiker är naturligtvis bra och utgör en av grunderna för ett demokratiskt samhälle. Jag tycker dock att det vore önskvärt att granskningen av de politiska förslagen vore lika rigorös som när det gäller de personliga förhållandena.

En annan sak som förenar oss är ovissheten om vad som kommer att inträffa. Det som på förmiddagen för advokaten eller ministern ser ut att bli en alldeles utmärkt dag kan – ganska ofta – fullständigt raseras vid lunchtid.

Med all den stress som detta för med sig tror jag att vi innerst inne trivs med ovissheten och den spänning som den för med sig. Som advokat ägnade jag mig åt ett ständigt bläddrande i kalendern för att säkra fler än två veckor framåt. Även om jag nu slipper det problemet så är ju knappast ministerns anställningstrygghet bättre än advokatens.

Advokaten har en avundsvärd möjlighet att kunna driva sin klients sak, utan att ta hänsyn till annat än klientens bästa. Det var en stor omställning för mig att som nybliven minister ställas inför hur annorlunda det är att hela tiden behålla objektiviteten, försöka se helheten och – inte minst – alltid ha eventuella kostnadseffekter för ögonen.

Trots alla skillnader tror jag ändå att det som verkligen förenar oss är det stora engagemang vi har och vetskapen om att vi – om än på skilda sätt – kan påverka människors liv till det bättre.

Det måste vara det engagemanget och de möjligheterna som driver både er och mig.

THOMAS BODSTRÖM
Justitieminister

Publicerad i nr 7 2005
Annons
Annons