search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Den goda skaderegleringen

Jo jag tackar, men dialogen har kommit igång på ett konstruktivt sätt och tre "stormöten" har avhållits med representanter från å ena sidan Advokatsamfundet, och å andra sidan från försäkringsbolagen via Försäkringsförbundet. Ett stormöte har avhållits på Advokatsamfundet och förra året avhölls ett stormöte i Göteborg och för en tid sedan ett stormöte i Malmö, alla möten under rubriken "Den goda skaderegleringen".
Bakgrund
Mer än en fjärdedel av advokatkåren åtar sig, i mindre eller större utsträckning, uppdrag att biträda klienter som skadats vid trafikolyckor.

Kompetensen är högst varierande men klienttillgången god. Antalet skadade i trafiken, cirka 55 000 personer per år, är inte konjunkturberoende utan relativt konstant.

Uppdragen är eftertraktade eftersom det sällan är bråttom och plånboken är ett tryggt försäkringsbolag. Inte sällan är "landningssträckorna" i personskadeärenden fem, sex, sju år.

Försäkringskassan bidrar till ett långvarigt utredande och som ombud väntar vi alltid på någonting, arbetsskadebeslut, förtidspension, arbetsträning, omskolning, medicinska eller operativa ingrepp, beslut, beslut och beslut.

"Den goda skaderegleringen" förutsätter en tydlig arbetsfördelning mellan ombud och skadereglerare. Att det så kallade "frivilliga åtagandet" nu naggats i kanten innebär att förutsättningarna för rättshjälpens avskaffande i personskadeärenden avsevärt förändrats. Av de stora försäkringsbolagen, dvs If, Folksam, Trygg Hansa och LF, har endast If och Folksam kvar den oinskränkta rätten att få utnyttja ombud i personskadeärenden.

Vad beträffar advokatens förhållande till klienten framgår av de vägledande reglerna om god advokatsed, 1§ första stycket, att advokatens främsta plikt är att inom ramen för vad lag och god advokatsed erbjuder efter bästa förmåga tillvarata klientens intressen.

Vi har ett problem…
När ett av de större försäkringsbolagen, jag tänker närmast på Trygg Hansa, utformar sina villkor på så sätt att en accept av dessa villkor, även konkludent, i sig innebär att man åsidosätter vår primära skyldighet att efter bästa förmåga tillvarata klientens intressen.
Hur ska en advokat kunna acceptera att motparten, jämför Trygg Hansas villkor, förbehåller sig rätten att inhämta all bevisning och hotar med att Trygg Hansa inte kommer att betala ombudsarvodet om ombudet inte finner sig i detta.

Jag menar att de advokater som accepterar Trygg Hansas villkor åsidosätter de vägledande reglerna om god advokatsed.

Enligt våra vägledande regler får advokaten "icke främja orätt". Advokaten får inte medverka till att skriftliga handlingar upprättas för syns skull eller ges ett osant innehåll. Gränsen mellan lojalitetsplikten och regeln att inte främja orätt är otydlig.

En viktig punkt i debatterna hos Advokatsamfundet i Göteborg och Malmö har varit hur den goda personskaderegleringen skall se ut och jag skall då ge några synpunkter ur advokatperspektivet, men jag vill framhålla att advokatperspektivet i det här fallet är mitt eget perspektiv eftersom uppfattningen i många av de frågor som berör skaderegleringen inte alltid är densamma inom advokatkåren. Nyssnämnda regler om advokatens förhållande till klienten är självklart ramen för vad jag nu vill framföra.

Jag återkommer till Trygg Hansas nya regler, gällande från 2003-01-01, vars grundläggande princip är att försäkringsbolaget skall inhämta all nödvändig utredning och att denna skall underställas advokaten för dennes granskning och givetvis även klienten för dennes godkännande. Samtidigt konstaterar vi att bevisläget och bevisbördan för skadan och sambandet mellan skadan och de påstådda skadebetingade besvären helt och hållet ligger på den skadade.

Beviskravet "styrkt" gäller vid till exempel inkomstförlust, kostnader och medicinsk invaliditet. Trygg Hansas nya villkor innebär att bevisbördan för sambandet mellan skadan och de påstådda skadebetingade besvären helt och hållet ligger på den skadade, vår klient, men villkoren förutsätter att det är bolaget som förbehåller sig rätten att införskaffa den bevisning för vilken den skadelidande har bevisbördan. Det säger sig självt att det här haltar – det är en omöjlighet.

Jag värnar förvisso den fria konkurrensen även om vi har en oligopolliknande försäkringsbransch med endast fyra stora aktörer. Det är beklagligt när ett försäkringsbolag, utan att närmare överväga under vilka regler som berörda ombud agerar, utformar villkor som står i direkt strid med våra vägledande regler.

Jag menar inte att Advokatsamfundet skall vara någon typ av remissinstans när det gäller försäkringsbolagens villkorsutformning, men någon typ av samråd är förvisso önskvärd. Efter det att Trygg Hansa börjat tillämpa de nya reglerna har ett möte ägt rum mellan representanter för Advokatsamfundet, bland annat var undertecknad närvarande, och Trygg Hansa där man från Advokatsamfundet påtalat villkorsproblematiken. Någon ändring av villkoren har detta möte och även andra kontakter icke resulterat i.

Den i personskaderegleringen i särklass viktigaste frågan är utredningen av inkomstförlust eller rättare sagt, vad skulle NN ha blivit och vilka inkomster skulle NN ha erhållit, skadan förutan. Brevet till NNs arbetsgivare är det i särklass viktigaste brevet som ombudet upprättar i hela skaderegleringen. Det gäller inte bara vad NN skulle ha tjänat idag, skadan förutan, utan även frågan om NNs karriärmöjligheter. Hade arbetsgivaren måhända planer för att NN skulle bli avdelningschef eller platschef etc? Ytterst sällan ställer försäkringsbolagen denna fråga till arbetsgivaren.

Det är också en för ombudet stor pedagogisk uppgift att få NNs arbetsgivare att inse att arbetsgivarens uttalanden om NNs karriärmöjligheter inte kan åberopas av NN om denne mot förmodan skulle tillfriskna och vilja gå tillbaka i sitt arbete. Att överlåta författandet av detta viktiga brev till försäkringsbolaget är verkligen att åsidosätta vår primära skyldighet att efter bästa förmåga tillvarata klientens intressen.

Från trygg-hansas sida har framförts att villkoren normalt inte skapar några problem liksom att man primärt, med villkoren, vänder sig till ett begränsat antal advokater som utnyttjar systemet, regelmässigt återkallar fullmakter från klienten till försäkringsbolaget, undanhåller viss information mm.

Det är nog så att flertalet seriösa advokater inte har några problem föranledda av Trygg Hansas villkor, men samtidigt är det inte rimligt att ett av våra största försäkringsbolag utformar sina villkor på så sätt att man primärt vill komma åt några "rötägg" i kåren.

Förhoppningsvis leder en dialog om arbetsfördelning mellan ombud och försäkringsbolag fram till ett konstruktivt resultat innebärande att ombud och skadereglerare initialt kommer överens om vem som gör vad. Så fungerar det redan inom ramen för den "goda skadereglering" som existerat under många år, men det gäller nu att formalisera just arbetsfördelningen på ett sätt som överensstämmer med våra vägledande regler.

Att inhämta officiella uppgifter från försäkringskassa, Riksförsäkringsverket, skattemyndigheten med flera är givetvis någonting som ombudet kan överlåta till skaderegleraren att göra medan medicinska sambandsfrågor, karriärutveckling med medföljande inkomstutveckling är sådana frågor som ombudet oeftergivligen skall utreda.

När man konfronterar försäkringsbolagen med den problematik jag ovan berört möts man ofta av uttalanden innebärande att försäkringsbolagen betraktar den skadelidande som "vår kund" och att man därför inte står i något motsatsförhållande till "kunden". Det är viktigt att poängtera att försäkringsbolaget i advokatperspektivet aldrig kan betraktas som någonting annat än motpart.

Med stort intresse avvaktas nu vad försäkringsbolagen genom Försäkringsförbundet kommer fram till, men samtidigt måste vi advokater också agera för att garantera att vår medverkan i skaderegleringen är effektiv, professionell och i överensstämmelse med vår professionella etik.

ps.
Jag kan med stor till fredsställelse meddela att en arbetsgrupp nu arbetar med uppdraget att utarbeta ett förslag till vägledande rekommendationer om arbetsfördelningen mellan ombud och skadereglerare.

Från advokatsidan deltar två advokater och från Advokatsamfundet chefsjuristen Ragnar Palmkvist. Från försäkringsbolagens sida har två representanter utsetts, en från Länsförsäkringar AB och en från If, och från Försäkringsförbundet har en representant utsetts. Arbetsgruppen består således av sex personer och ett första möte hölls under vecka 26.

Resultatet av arbetsgruppens arbete återkommer jag till i senare nummer av tidningen Advokaten. ds.

ERIK REVEMAN
Advokat

Publicerad i nr 7 2005
Annons
Annons