search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

”Anta utmaningen nu!”

Debattör Stefan Brocker om morgondagens affärsjuridiska rådgivare till svenska företag.
En ny marknad för affärsjuridiska tjänster håller på att växa fram. Det är en europeisk marknad utan nationsgränser.

En marknad där klienterna inte i första hand efterfrågar expertis på ett visst lands lag utan där man i stället, utan större hänsyn till nationalitet, efterfrågar den eller de advokater som är bäst lämpade att handlägga ett visst ärende.

Det är vidare en marknad där advokatrollen delvis kommit att förändras; affärstekniken får en alltmer framträdande roll på bekostnad av juridiken. Denna strukturomvandling innebär en stor utmaning för oss svenska affärsjurister.

Det är framförallt tre faktorer som driver utvecklingen dithän jag nyss beskrivit.

Globaliseringen
Vi lever i en alltmer globaliserad värld. Marknaden för affärsjuridiska tjänster utgör inget undantag. Att resa och att göra affärer över nationsgränserna, att förhandla på främmande språk, att anlita rådgivare och ingå avtal i främmande länder underkastade främmande rättssystem är i dag vardagsmat för många svenska företag.

Globaliseringen har också medfört att ett antal historiskt sett ”svenska” företag förvärvats av utländska ägarintressen med påföljd bland annat att kopplingen till Sverige och till svenska rådgivare minskat.

Harmoniseringen av regelsystem mm inom Europa
Skillnaderna mellan de europeiska ländernas olika rättssystem blir allt färre, bland annat som en följd av den pågående harmoniseringsprocessen inom EU.

Men det är inte bara inom EU-lagstiftningsområdet som harmoniseringen fortskrider. Även de nya lagar som antas i de europeiska länderna utanför EUs regi är ofta resultatet av ett samarbete mellan olika länder eller åtminstone influerat av lagstiftningen i något annat europeiskt land.

Dessutom utarbetas årligen inom det affärsjuridiska området ett antal gränsöverskridande rekommendationer, vars tillkomst i regel föregåtts av omfattande diskussioner i arbetsgrupper bestående av delegater från ett stort antal länder.

Som exempel härpå kan nämnas det arbete som bedrivs inom UNCITRAL och inom IBA, bland annat på skiljedomsrättens område. Harmoniseringsarbetet inom Europa kommer sannolikt att medföra att nationsgränserna så småningom kommer att suddas ut. De skillnader som trots allt kommer att bli kvar kommer att vara väl identifierade (och därigenom inte hindra advokater att marknadsföra sina tjänster i ”främmande” jurisdiktioner).

Internationaliseringen och en förändrad advokatroll
Advokatrollen håller på att förändras och marknaden med den. Låt mig illustrera detta med ett exempel.

Anta att ett tyskt företag har en tvist med ett holländskt företag avseende ett kontrakt underkastat svensk rätt med en skiljeklausul som föreskriver skiljeförfarande i Stockholm. För tio år sedan hade förmodligen svenska advokatbyråer uppträtt som huvudombud i den tvisten, eftersom det var ett avtal underkastat svensk rätt och därtill ett skiljeförfarande i Sverige.

I dag är situationen en annan. Utländska byråer, inte sällan engelska eller amerikanska, biträder regelmässigt företag i skiljeförfaranden i Sverige som avser avtal underkastade svensk rätt. Ofta, men långt ifrån alltid, instrueras svenska advokater som ”local counsel”, men omfattningen av dessa uppdrag blir allt mindre.

Något tillspetsat skulle man kunna säga att utvecklingen gått dithän att företagen söker experter på skiljeförfaranden snarare än experter på ett visst rättssystem.

Tvisteområdet är inte det enda området där denna utveckling äger rum. På kontinenten kan man idag se hur stora amerikanska byråer gått från att huvudsakligen biträda europeiska företag med frågor rörande amerikansk lagstiftning till att numera allt oftare agera ”lead counsel” ifråga om större transaktioner inom Europa för europeiska företag.

Strukturomvandlingen kommer att leda till att vi får en europeisk marknad – med vissa amerikanska inslag – för affärsjuridiska tjänster. Man skulle därmed kunna tala om en uppdelning i två typer affärsjuridiska marknader inom Europa, dels den internationella europeiska marknaden, typiskt sett avseende vissa typer av (större) transaktioner och tvister, dels de nationella marknaderna i Europas länder.

Den nyss beskrivna utvecklingen innebär att en svensk advokat inte blir det självklara valet för våra svenska företag ens i ärenden som har direkt anknytning till svensk rätt. Lägg därtill att antalet sådana ärenden med renodlat svensk anknytning i sig förmodligen kommer att minska, så inses lätt vilken utmaning vi som svenska affärsjurister står inför.

Vårt utgångsläge är emellertid bra. Vi har en relation till våra svenska företag som går långt tillbaka i tiden. Vi kan våra klienters verksamheter relativt väl och vi har ofta väl etablerade kontakter med nyckelpersoner i företagen.

Vi har vidare en tradition att förhandla och skriva avtal som jag tror passar de svenska företagen och som även internationellt anses mycket gångbar. Vi talar – icke att förglömma – svenska, något som trots en utbredd ”anglofiering”, i sig är en konkurrensfördel. Dessutom har vi en avsevärd prisfördel jämfört med ”megabyråerna”. Sist men inte minst så finns vi dessutom rent geografiskt på ”hemmaplan”. Vi är där och kan träffa företagen om och när det behövs.

Utgångsläget är alltså bra, men det kommer inte att räcka om vi går på i samma hjulspår som tidigare. Då kommer vi att bli omsprungna på den internationella marknaden. Och blir vi omsprungna på den marknaden så finns en överhängande risk att vi tappar vår position även på den inhemska marknaden.

Ansvaret för att detta inte skall ske ligger primärt på affärsjuristerna själva. Vi måste anpassa oss till den verklighet som nu ”knackar på dörren”.

Vill vi vara med och slåss om uppdragen på den internationella europeiska marknaden, så måste vi på allvar börja mäta oss med de internationella spelarna. Våra klienter gör det redan och i den jämförelsen får vi inte framstå som ”kusinerna från landet”.

Vi måste bli ännu bättre affärsjuridiska rådgivare med betoningen på ”affärs”. Vi måste lära oss att bli mer av kommersiella rådgivare och mindre av renodlade jurister.

Affärstekniken blir allt viktigare och den måste vi behärska. Vi måste dessutom bli ännu duktigare på att ge våra klienter skräddarsydda och – inte minst viktigt – användbara råd.

Vi måste också delta och ta större plats i den internationella debatten och där fungera som ambassadörer för det svenska rättssystemet och den svenska advokatkåren.

Advokatsamfundet har också en roll att fylla i den nyss beskrivna utvecklingen. Jag tror sålunda att nivån på advokatutbildningen måste höjas och förses med fler internationella inslag.

En bibehållen god relation till de svenska företagen är mycket viktig. Till den ändan tycker jag det är synd att Advokatsamfundet i praktiken omöjliggjort för svenska advokatbyråer att låta – ofta yngre – jurister på advokatbyrå under en begränsad period tjänstgöra som bolagsjurist hos klientföretag.

Sådan uthyrning som det ibland något nedlåtande kallas har stora fördelar med sig såväl för våra jurister som för företagen. (I dag anlitas istället ofta utländska byråer för den typen av uppdrag).

Det är viktigt för advokatkåren som helhet och för de svenska företagen att vi behåller en stark, internationellt erkänd kår av affärsjurister som fungerar som rådgivare åt våra svenska företag.

Tar vi oss an den utmaning vi står inför så har den svenska kåren av affärsjurister säkerligen utmärkta förutsättningar att gå en lysande framtid till mötes. Vi har – än så länge – förtroendet hos våra svenska företag och ett i övrigt mycket bra utgångsläge. Vi är därför väl positionerade för den nya marknaden.

Låt oss utnyttja det och ta oss an utmaningen nu!

STEFAN BROCKER
Advokat

Publicerad i nr 7 2005
Annons
Annons