search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

”Utarmningen av rättshjälpen är farlig”

Peter Nobel är advokaten som sadlade om och blev världens första diskrimineringsombudsman. Han har också haft uppdrag inom FN, EU och Röda korset. Han värnar hängivet om de mänskliga rättigheterna, ser saker ur ett underdogperspektiv och tycker att det är synd att så mycket bara handlar om pengar. Nu har han skrivit sina memoarer.
I ett blått fyravåningshus i jugendstil i Uppsala bor 73-årige Peter Nobel med sin fru. Här har de utsikt över Vasaparken och genom de ännu bladlösa trädkronorna kan domkyrkans torn skymtas.

Tystnaden bryts då och då av en väggklocka som slår. Här har Peter Nobel roat sig med att skriva ned sin släkts historia, minnen från uppväxttiden samt intryck och anekdoter från arbetslivet.

Efter två års skrivande kom memoarerna ”I idealisk riktning” ut i höstas.
– Det mest spännande uppdraget jag har haft var när jag var Diskrimineringsombudsman, berättar Peter Nobel. Det var fullkomligt nytt och lagen hade inte mycket att säga om vad jag skulle göra. Det gav mig mycket fria händer.

Klippt och skuren
Han fick till stor del pröva sig fram hur myndigheten Diskrimineringsombudsmannen, DO, skulle arbeta och är nöjd med vad han och medarbetarna gjorde. Erfarenheten från de 23 åren som advokat gjorde honom väl rustad och som klippt och skuren för uppdraget. Som humanjurist var han van vid att biträda människor och se saker ur deras synvinkel, mer än ur ett myndighetsperspektiv.

Året var 1986 när den dåvarande invandrarministern Anita Gradin frågade honom om uppdraget som DO. Han bestämde sig efter en helgs funderande.
– Det var inte ett svårt beslut. Under en tid hade jag börjat känna mig sliten och ville göra något annat. Dels var det ekonomiskt svårt att dela byrå med affärsjurister, även om kollegorna var förstående och generösa. Dels tog det ständiga tjafset med dåvarande Invandrarverket och Rättshjälpsmyndigheten på krafterna. Jag var som en mogen frukt som föll ner i knät på Anita Gradin när hon frågade mig, säger Peter Nobel och skrattar.

Under det sista året som advokat när han skulle ta emot en ny klient, fick han gå fram till fönstret för att samla sig, göra några djupandningar, räta på skuldrorna och säga till sig själv ”var vänlig, var vänlig, var vänlig”.

Alltid advokat
Annars gillade han friheten med att vara advokat och att kunna hjälpa människor i en svår situation. Han tyckte också om att vara delaktig i Advokatsamfundets styrelse, även om uppgiften tog mycket tid.

För ett tiotal år sedan hade han allvarliga funderingar på att bli advokat igen. Han ville läsa in sig på miljörätt och stå på miljövännernas sida, men då såg han att Röda korset sökte generalsekreterare och hoppade på det uppdraget i stället.
– Men vad jag än har gjort så förblir jag på något sätt i själ och hjärta advokat, säger Peter Nobel.

Han tycker att utarmningen av rättshjälpen är ödeläggande och farlig, eftersom det kan leda till att bara idealister eller idioter eller ännu värre en kombination av båda ägnar sig åt humanjuridik.

Advokatrollen är just att vara den enskilda, utsatta människans försvarare. Att vara konsult och rådgivare åt näringslivet är en annan roll, anser Nobel, och det är synd att det numera verkar vara finare att kalla sig för affärsjurist.
– Jag läste härom året i tidskriften Advokaten om den 4 000:e advokaten som var en kvinna som arbetade med humanjuridik. Då blev jag så glad att jag skickade ett gratulationskort till henne, säger Peter Nobel.

I boken tar han upp att skillnaderna mellan de bästa och sämsta bland olika yrkesgrupper, advokater, domare och åklagare kan betyda mycket för hur ett ärende handläggs och därmed hur de inblandade människorna påverkas.

Många advokater har stor bildning, skarpt intellekt och hederskänsla. Men han upprörs när exempelvis någon fuskar, narrar till sig arvoden och tar hand om spektakulära processer bara för att få synas i pressen. Och har de synts i pressen får de ännu fler uppdrag.

Att mycket i samhället bara handlar om pengar är tråkigt, men människor kommer att tröttna och pendeln kommer att svänga, tror han – frågan är bara när.

Engagemanget för mänskliga rättigheter
När han slutade som DO föreslog han att DO, JämO och alla de andra ombudsmännen skulle slås samman till en enda Rättighetsombudsman.

Han anser fortfarande att det behövs en mycket starkare myndighet där alla frågor drivs och bevakas på ett bättre sätt än vad många ”små” ombudsmän kan göra ensamma.
– Utöver domstolar och JK behövs en tredje kraft, som kan fokusera på alla frågor om kränkningar av mänskliga rättigheter och bristande rättvisa. Det skulle underlätta för den rättssökande allmänheten också, säger Peter Nobel.

Peter Nobels engagemang för de mänskliga rättigheterna i världen och här hemma går inte att ta miste på.

Tydlig, lugn och välformulerad målar han en dyster bild av Sverige med ett förråat samhällsklimat.
– Jag har svårt att se att den svenska regeringen verkligen har något engagemang i frågan om mänskliga rättigheter eftersom vi har många allvarliga brister, säger Peter Nobel. Kommunerna och Migrationsverket struntar i barnkonventionen, barn mobbas och skolorna står handfallna, kvinnodiskriminering och kvinnovåld fortsätter, samernas rättigheter bara utreds och utreds och man vill inte skriva på konventionen om ursprungsbefolkningars rättigheter, ärenden om olaga diskriminering hamnar långt ner i högarna och blir ofta preskriberade på grund av bristande intresse, rasistiska organisationer härjar och exporterar vitmaktmusik, åldringar vanvårdas, mentalt sjuka lämnas på gatan och får klara sig bäst de kan bland de hemlösa et cetera et cetera.

Slutpratat
Han tycker att vi svenskar i fyrtio år har talat om att öka kunskaperna och påverka attityderna till diskriminering. Han tycker inte att det har blivit något bättre.
– Nu är det dags att sluta prata och införa rättighetsperspektivet. Folk har rätt att få sina rättigheter respekterade och att inte bli orättvist behandlade. Man får tycka vad man vill om olika grupper av människor – men man får inte förvägra dem deras rätt eller kalla dem för ”cancersvulst” till exempel, säger Peter Nobel.

Den nya diskrimineringslagen ger goda möjligheter till civilmål, anser han, och att man exempelvis ska stämma en arbetsgivare som inte vill anställa en invandrare.
– Efter ett par, tre uppseendeväckande rättegångar enligt de här rättviselagarna så kommer det andra att gå som smort.

Efter DO har Peter Nobel haft många olika uppdrag. Han har arbetat inom EU, FN, Röda korset och under en tid varit kommunalpolitiker.

Mycket har varit roligt men politiken var inget för honom – han beskriver det som att klafsa omkring i en seg gröt. Han var även utredare efter Estoniakatastrofen. Då gav han förslag till en bättre katastrofberedskap i Sverige, för drabbade och anhöriga. Han tycker att det är synd att hans rekommenderade förändringar inte genomfördes, eftersom det kanske hade gjort att situationen med flodvågen i Asien hade skötts bättre.

Privatpersonen
Det tog två år att skriva boken och till sin hjälp tog han gamla fotoalbum, tidningsurklipp, almanackor med sammanträden, ärendeakter och dagböcker från resor.
– Det räckte med att jag hittade ett efternamn i almanackan, så kom jag ihåg ett helt ärende, omständigheter och människoliv som jag inte hade tänkt på på åratal. Fascinerande, jag hade ändå mellan 2000 och 4000 asylärenden, säger Peter Nobel.

I memoarerna berättar han en del om sin barndom med ömsom glädje och goda minnen, ömsom prygel och privatskola. Vi kan också läsa en del om de 13 åren (jo, 13 år!) när han läste juridik i Stockholm och vid Uppsala universitet, där han i ärlighetens namn var mer aktiv som spexare och spexförfattare än som student.

Men läsaren får inte reda på så mycket om privatpersonen i vuxen ålder. Vem är han nu?

Han är gift med Weini Kahsai från Eritrea och har tre vuxna barn från ett tidigare äktenskap. Med stolthet berättar han om sina söner som bor i Stockholm och delar sin fars syn på samhället och mänskligheten men som arbetar i mer konstnärligt skapande yrken. Peter Nobel är själv road av att snickra och arbeta i trä.

Under sommarhalvåret gillar han att påta i jorden på kolonilotten strax utanför Uppsala. Där odlar han och frun olika sorters sallad, diverse bönsorter, rosor, och så har de hallonbuskar. De brukar kunna plocka sallad in i november.

Han har alltid gillat att sporta men eftersom knän och rygg inte längre mår bra av skidåkning och skridskor, håller han sig nu i trim med att gå på gym tre gånger i veckan, cykla och gå promenader.

Peter Nobel har rest till många av världens länder, både i yrket och privat. Han är en inbiten Afrikafantast, som gillar savannen med sin artrikedom och fantastiska djur.

Ovanpå hyllorna i biblioteket visar han sin samling träskulpturer med elefanter, giraffer och så favoriten, en snidad skulptur av en flyktingfamilj av Hutufolket med tre barn omkring sig.

Peter Nobel berättar också längtande om när han har snorklat över reven på Seychellerna med de osannolika formerna och de vackra färgerna på fiskar och koraller.

När det gäller framtidsplanerna är han hemlighetsfull. Ibland ställer han upp och håller föreläsningar, men någon längre resa är inte inplanerad.
– Jag har ett par projekt på gång men mer kan jag inte berätta. Att skriva är ju roligt, så jag kanske fortsätter.

SANNA ARNDT

Fakta om Peter Nobel
Född 1931.
Bor i Uppsala.
Familj Fru och tre vuxna barn från tidigare äktenskap.
Ledamot av Advokatsamfundet 1968-1986, arbetade på advokatfirman Chrysander i 23 år.
Uppdrag Världens förste ombudsman mot etnisk diskriminering, generalsekreterare Röda korset, utredare av förlisningen av Estonia, ledamot av Pressens Opinionsnämnd bland mycket annat.
Övrigt Hedersdoktor juridiska fakulteten Uppsala universitet.
Aktuell med boken ”I idealisk riktning”.

Publicerad i nr 3, 2005
Annons
Annons