search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Samfundsfrågor

Disciplinnämnden

Beslut våren 2005.
4. Advokat har utan motpartens tillstånd åberopat av denne avgivet förlikningserbjudande. Erinran tilldelad.

Sedan anmälaren anlitat Grävmaskinfirman X (bolaget) för dräneringsarbeten på en fastighet i Z-stad och tvist uppkommit om betalning, har bolaget anlitat advokat A, som någon av de första månaderna 2003 ingett stämningsansökan gentemot anmälaren vid Y tingsrätt.

Anmälan, som inkom till Advokatsamfundet den 29 oktober 2003, gäller innehållet i stämningsansökan och A:s övriga skrifter till tingsrätten samt missnöje i övrigt med A:s processföring. Hon har mot bättre vetande som grund angett att anmälaren var fastighetsägare utan att kontrollera uppgiftens riktighet.

Anmälaren hade därav ofrivilligt och grundlöst blivit indragen i en process som medför orimliga kostnader både för parterna och staten. – Hon har förmått sin klient att fara med osanning gällande dräneringsarbetets omfång, då hon angett att arbetet gällt runt huset och inte rätteligen avsett endast två sidor. – Hon har i skriftväxling med rätten påstått att han skulle erbjudit sig att betala en annan faktura ”svart” i syfte att ta hans heder. Advokat får inte föra sin klients talan med förtal av motparten. – Hon har vidare åberopat ett erbjudande från honom att erlägga ett visst belopp för att få slut på saken utan att han åtog sig betalningsansvar.

Då erbjudandet avböjdes är det en nullitet och skall inte åberopas som bevisning av en advokat. – Hon har slutligen mot bättre vetande och utan att vidtala personen i fråga åberopat en person som vittne för att styrka sin klients sak trots att denna person uppgett något helt annat till fastighetsägaren och domstolen. Advokaten vet att det åberopade vittnet inte gagnar hennes klients sak.

A har den 18 november anfört att hon inte anser sig ha brutit mot god advokatsed. Hon har lämnat en redogörelse för ärendet och vidare anfört. Hon hade efter kontakter med anmälaren och det åberopade vittnet, som bebodde fastigheten, fått intrycket att anmälaren var ägare.

Det har i processen framkommit att ägare var anmälarens hustru. Ägaruppgiften har härefter ändrats. Bolaget har vänt sig mot anmälaren i egenskap av beställare av arbetena. Tingsrätten kommer att pröva invändning om fel part. Bolaget är av den uppfattningen att talan skall riktas mot anmälaren. – Parterna är överens om att dränering utförts på två sidor av huset. I någon skrift kan ordet ”runt” ha förekommit.

Rätten och anmälaren är dock väl informerade om att det inte påstås att dränering utförts på samtliga sidor. – Mot bakgrund av anmälarens invändningar har det varit av betydelse för fastställande av avtalsförhållandet att åberopa uppgifter som kan ha betydelse. Någon avsikt att förtala har inte funnits. – Anmälaren har bestritt att han eller vittnet beställt de omtvistade arbetena.

Bolaget har inte åberopat förlikningserbjudandet i sig utan hänvisat till det som bakgrund av bestridandet av beställning och avtalsförhållande. – Bolaget har ännu inte åberopat personen i fråga som vittne. Denne har dock åberopats av anmälaren och kommer då att höras i målet med tillfälle till motförhör. Den skrivelse personen ingett till domstolen anser hon i delar stödja bolagets talan. – Tingsrätten har i anledning av skrivelser och uttalanden från anmälaren erinrat honom om bestämmelsen om böter på grund av rättegångsförseelse.

Anmälaren har den 25 november 2003 genmält bland annat. Det åligger advokat att sätta sig in i saken före utformande av stämningsansökan. A borde ha förvissat sig om sakomständigheterna. – Hon har i stämningsansökan utförligt beskrivit att arbetet innefattade uppgrävning runt huset och inte två sidor. Hon måste ha hittat på det själv för grävmaskinsfirman vet nog arbetets omfattning. – Något annat syfte än att förta hans heder kan inte finnas med nämnandet av ”svart” betalning. – Det är obegripligt att hon åberopar en person som vittne som skriftligt till domstolen bestritt hennes påståenden. – A:s beskrivning av sakomständigheterna och övrigt anser han som ett paradexempel på forna tiders ”brännvinsadvokatyr”. Advokatsamfundets viktigaste uppgift är att upprätthålla en rättrådig och yrkesskicklig advokatkår.

Anmälaren har i senare skrifter anmärkt att stämningsansökan getts in till fel forum, påpekat att tingsrätten utfärdat ett föreläggande enligt 42 kap 15 § Rättegångsbalken för A samt att hon i sin slutliga bevisuppgift angett felnamn på ett åberopat vittne, vilken uppgift hon senare måste justera.

Anmälaren finner det som exempel på A:s opålitlighet och ovederhäftighet.
A har genmält att talan väckts vid rätt forum (fastighetsforum).

Nämndens bedömning
A har utan motpartens tillstånd åberopat av denne avgivet förlikningserbjudande. Härigenom har hon handlat i strid med god advokatsed. Det förhållandet att åberopandet må ha skett inte för att styrka fordran utan för att styrka att beställning gjorts gör ingen skillnad i detta avseende.

På grund härav tilldelar nämnden A erinran jämlikt 8 kap 7 § andra stycket Rättegångsbalken.
Vad som i övrigt har förekommit i ärendet föranleder ingen åtgärd.


-

5. Advokat har inte förvissat sig om att testamentstext överensstämde med testators vilja. Erinran tilldelad.

A har utformat ett testamente åt anmälarnas far, Z, vari egendom med förbigående av döttrarna överförts till dennes sambo, som är A:s klient.

I anmälan inkommen till Advokatsamfundet den 3 maj 2004 anförs. Deras far undertecknade den 13 september 2002 ett testamente som dikterats av hans sambo. A hade upprättat testamentet utan att höra Z:s vilja.

Det kan inte vara god advokatsed, då de vet att deras far inte ville skriva ett testamente, då han bara hade två döttrar som skulle dela hans kvarlåtenskap. Om deras far varit vid sina sinnens fulla bruk och haft rättshandlingsförmåga, skulle han också ha klarat av ett telefonsamtal från A, där denne kunde förvissa sig om testators vilja. Fadern var svårt sjuk och avled den 30 september 2002.

A har den 11 maj 2004 anfört. Z har överlåtit andel i fastighet till hans klient enligt köpekontrakt juni 2002 och köpebrev augusti 2002. I samband med ansökan om lagfart har framkommit att Z även utfärdat gåvobrev i april 2002 avseende samma andel i fastighet.

A:s klient har även gjort gällande att hon dessförinnan övertagit andelen genom bodelning. En tvist om bättre rätt till fastighet har förelegat.

Ett utkast via e-post
I detta läge hade A skrivit text till ett testamente och översänt till klienten med e-post. Texten var ett utkast avsett att utgöra underlag för ett fortsatt samtal. I texten klargörs Z:s inställning till den uppkomna situationen.

Texten har sedan använts av Z som underlag till testamente. Det hade inte varit A:s avsikt när han översände texten till sin klient. Han har inte medverkat vid utskrift av testamentet eller vid underskrift av detsamma.

Mellan klienten och anmälarna har anhängiggjorts två tvister vid tingsrätt gällande dels bättre rätt till fast egendom, dels klander av testamente. Målen har avslutats genom förlikning, som stadfästs den 19 februari 2004.

Oetisk handling
X och Y har den 23 maj 2004 genmält. A har som ombud för sambon i en av tvisterna skrivit att testamentet upprättades med anledning av att tvist uppstått mellan parterna om fastigheten i fråga.

De anser att han inte tagit reda på testators vilja utan enbart verkat för sambon och lyssnat på henne. Handlingen måste anses som oetisk, då Z var så sjuk att han inte var rättshandlingsförmögen. Fadern hade skrivit en gåvohandling till dem och sedan sålt sin andel till sambon för ett icke marknadsmässigt pris.

I testamentet tog han tillbaka gåvan och ogiltigförklarade den. De anser att fadern omöjligt kunde ha förstått testamentets innehåll. Sambon hade velat ha med fadern till en annan advokat, som dock vägrade och inte ville upprätta ett testamente utan att först fråga fadern.

A har den 26 maj 2004 förklarat sig inte ha något att anföra.

Nämndens bedömning
När A översände testamentstexten via e-postmeddelande måste han ha insett att det låg i farans riktning att texten skulle, utan att A förvissade sig om att den avspeglade testators verkliga vilja, komma att användas för upprättande av ett testamente. Genom att översända texten har A handlat i strid med god advokatsed.
På grund härav tilldelar nämnden A erinran jämlikt 8 kap. 7 § andra stycket Rättegångsbalken.


-

6. Advokat har försummat att tillse att dom överklagats i rätt tid. Varning tilldelad.

En tingsrätt dömde den 24 februari 2004 X till fängelse 14 år. Tiden för överklagande gick ut den 16 mars 2004. Ett överklagande av X kom emellertid in till tingsrätten först den 17 mars 2004, varför tingsrätten avvisade överklagandet.

X har i en anmälan, som kom in till Advokatsamfundet den 5 april 2004, anmärkt på att A inte i rätt tid överklagat tingsrättens dom. Därefter har han i en kompletterande skrift framhållit att en av hans medtilltalade, som av tingsrätten också dömts tillfängelse 14 år, efter överklagande fått sitt straff nedsatt till fängelse 10 år. Enligt X mening har alltså A:s försummelse ”kostat” honom fyra års fängelse.

A har i yttranden anfört bland annat följande. Den 16 mars 2004 satt han hela dagen i en huvudförhandling vid Lindesbergs tingsrätt.

Efter återkomsten till kontoret faxade han överklagandet till tingsrätten och trodde att detta kommit tingsrätten tillhanda. Han har därefter överklagat avvisningsbeslutet samt ansökt om återställande av försutten tid.

Av handlingarna framgår att överklagandet och ansökningen om återställande av försutten tid har lämnats utan bifall.

Nämndens bedömning
I ärendet är utrett att A försummat att tillse att domen, som innebar ett mycket långt fängelsestraff, överklagades i tid. Härigenom har han allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat.
På grund härav tilldelar nämnden A varning jämlikt 8 kap. 7 § andra stycket Rättegångsbalken.


Publicerad i nr 3, 2005
Annons
Annons
Annons