search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Generalsekreteraren

Ny lag om penningtvätt

Den 1 januari 2005 träder förändringar i lagen om åtgärder mot penningtvätt ikraft. Det innebär bland annat att advokater och biträdande jurister blir skyldiga att rapportera klienter vid misstanke om penningtvätt (prop. 2003/2004:156).
Med penningtvätt menas åtgärder som företas i syfte att dölja eller omsätta vinning av brottslig verksamhet. Lagstiftningen är en implementering av det så kallade andra penningtvättsdirektivet som antogs 2001. De nya bestämmelserna innebär en dramatisk genombrytning av två av advokatyrkets mest centrala grundprinciper, advokatens lojalitetsplikt och advokatens tystnadsplikt.

I de många nya demokratier som tillskapats under senare tid är man påfallande noga med att vid sidan av oberoende domstolar värna om oberoende advokater. Detta rimmar illa med tanken att, såsom den nya lagen innebär, göra advokater till angivare och poliser. Att advokater givetvis inte får medverka i penningtvätt gäller redan idag. Det kan enligt reglerna i 9 kapitlet BrB om penninghäleri m.m. inte bara vara brottsligt, utan strider dessutom i andra fall mot god advokatsed. I intresseavvägningen mellan å ena sidan bekämpning av penningtvätt och å andra sidan uppgivande av grundläggande principer i de västerländska demokratierna borde EU avstått från att sälja ut tystnadsplikten och lojalitetsplikten för att tilldela advokaten den för advokatyrket fullkomligt främmande rollen som angivare. En motsvarande reglering för präster skulle förstås vara helt otänkbar även i ett sekulariserat Europa.

PENNINGTVÄTT definieras i lagen såsom ”åtgärder med avseende på egendom som har förvärvats genom brott, som kan medföra att denna egenskap hos egendomen fördöljs att den brottslige får möjlighet att undandra sig rättsliga påföljder eller att återskaffandet av egendomen försvåras, samt sådana åtgärder som innefattar förfogande över och förvärv, innehav eller brukande av egendomen”. Med penningtvätt avses även åtgärder med annan egendom om de är ägnade att dölja att någon har berikat sig genom brottslig gärning. Det kan noteras att någon kvalifikation av förbrottet inte finns. Detta innebär att till exempel snatteri kan utgöra ett sådant brott som grundar penningtvätt och tillämpning av den nya lagen.
Den nya lagstiftningen innebär i korthet att advokater omfattas av lagen när de biträder klienter vid transaktioner, förvaltning, kapitalanskaffning eller bildande av bolag mm.

Advokater skall identifiera klienten och är vid straffansvar skyldiga att undersöka misstänkta transaktioner och att rapportera brottsmisstankar.
Vad angår identitetskontrollen skall den genomföras när uppdraget mottas eller så snart som möjligt om det visar sig att uppdraget faller under lagens tillämpningsområde. Identitetskontrollen ska dokumenteras och arkiveras i minst 5 år.

Undersökningsplikten innebär att alla transaktioner som skäligen kan antas utgöra penningtvätt skall granskas. Vad menas då med detta? Svårigheter att identifiera klienten, onormala betalningsmönster, transaktioner som inte är affärsmässigt motiverade eller andra omständigheter som är att hänföra till transaktionens ursprung är förhållanden som kan indikera penningtvätt och som således utlöser undersökningsplikten.
Rapporteringsskyldigheten innebär att advokaten är pliktig att utlämna uppgifter till finanspolisen om alla omständigheter som kan tyda på penningtvätt. I den ursprungliga departementspromemorian med förslag till ny lagstiftning hade advokatens vittnesplikt utökats till att omfatta allt som omfattas av rapporteringsskyldighet enligt penningtvättslagstiftningen. Detta genombrott av frågeförbudet kom att överges i lagrådsremissen och den efterföljande propositionen. Det förtjänar i sammanhanget att uppmärksammas att den svenska regeringen vid implementeringen i hög grad har beaktat de önskemål som Advokatsamfundet framfört.

TILLIT OCH FÖRTROENDE hos klienten är grundvalen för alla advokatuppdrag. Rätten till förtrolighet är en allmänt erkänd princip. Såväl FN-stadgan som Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna förutsätter att enskilda ska ha rätt till avskilda samtal i förtrolighet med en advokat eller motsvarande. Därför har också vissa undantag gjorts för advokater och biträdande jurister. Advokaten är således undantagen från rapporteringsplikt avseende information som advokaten mottagit när han företräder en klient i en process eller annat rättsligt förfarande eller då han lämnar råd inför ett rättsligt förfarande. Detsamma gäller när advokaten bedömer en klients rättsliga situation.

Advokater har i den nya lagstiftningen medgivits rätt att efter 24 timmar underrätta klienten att denne har rapporterats av advokaten. Detta är ett undantag från huvudregeln som inte tillåter att klienten underrättas. I ett advokatperspektiv är detta undantag en nödvändighet. Advokaten kan enligt god advokatsed ha en skyldighet att frånträda sitt uppdrag. Men framför allt har advokaten en skyldighet att vidmakthålla sin lojalitetsplikt mot klienten, vilket förutsätter att klienten underrättas. Det synes otänkbart att en advokat skulle kunna i hemlighet rapportera sin klient för att därefter fortsätta att företräda klienten. Häpnadsväckande nog kan just den situationen uppkomma enligt reglerna sådana de implementerats i Danmark.

Som en följd av den nya regleringen har lagstiftaren stadgat att ansvar för brott mot tystnadsplikten inte får utkrävas om den som lämnar rapporten hade anledning räkna med att uppgiften borde lämnas.
Från och med årsskiftet bör advokatbyråer ge utbildning i och ha ett fortlöpande utbildningsprogram avseende penningtvättsfrågor. Advokater måste skapa erforderliga rutiner för att kunna leva upp till lagens krav. Det finns all anledning att vara noga i denna del. Med en hög kompetens om och medvetandegrad i penningtvättsfrågor och en omsorgsfull initial bedömning av klient och uppdrag borde advokater i hög grad kunna undvika att hamna i den i grunden principvidriga situation där de måste rapportera sin klient. Advokatsamfundet planerar att ge ut en handledning i ämnet, men den kommer inte att vara klar förrän en bit in på nästa år.

Ytterligare ett penningtvättsdirektiv, det tredje i ordningen, är för närvarande föremål för EU-parlamentets behandling. Detta direktiv innebär en ytterligare skärpning av advokaternas skyldigheter och därmed också en vidare inskränkning i grundläggande principer om oberoende, lojalitet och konfidentialitet. Vid förhandlingarna har Sverige – med stöd av endast något enstaka land – agerat för att upprätthålla rätten att också i fortsättningen få meddela klienten att denne rapporterats. Advokatsamfundet har i dagarna tillskrivit de svenska EU-parlamentarikerna och pekat på det allvarliga i att förvandla advokaten till polis och angivare.

Det andra penningtvättsdirektivet gav de enskilda medlemsländerna stor frihet vid implementeringen. Det har lett till olika regelverk i Europa. Inför det tredje penningtvättsdirektivet har en betydande samordning ägt rum inom ramen för FATF (Financial Action Task Force). FATF bildades 1989 av G7-länderna. Nu är 31 länder och två organisationer, däribland EU-kommissionen, medlemmar. FATF utfärdar rekommendationer, som bland annat ligger till grund för det tredje penningtvättsdirektivet. Det är värt att notera att FATF är en organisation av regeringar, utan något som helst parlamentariskt inflytande men med en betydande makt.

Penningtvättslagstiftningen riskerar att leda till att väsentlig information undanhålles advokaten och att förutsättningarna för relevant rådgivning försämras eller undanröjes. I själva verket kan lagstiftningen bli kontraproduktiv. Det faktum att advokaten inte sällan avråder från mer eller mindre fantasifulla ”lösningar” bör inte bortses ifrån.

DEN NYA PENNINGTVÄTTLAGSTIFTNINGEN innebär en för rättssamhället farlig utveckling, som dessutom riskerar att inte ens bli effektiv. Genom små steg – och ibland stora kliv – riskerar vi att successivt urgröpa samhällets fundamentala rättsprinciper under hänvisning till ett i och för sig legitimt krav på effektiv brottsbekämpning. Man har i detta fall bortsett från den intresseavvägning som alltid måste ske vid regelförändringar. I detta fall har, enligt min mening, de europeiska reformivrarna inte tillräckligt beaktat det pris som de nya penningtvättsreglerna kräver. Dessa innebär ett flagrant åsidosättande av rättsprinciper som i den västerländska kulturen ansetts fundamentala i relationen mellan en advokat och hans klient. Man har glömt att ändamålen inte alltid helgar medlen. Faran är att man fortsätter på den nu inslagna vägen. Varför skall rapportering bara ske vid misstanke om penningtvätt? Är inte mord, kvinnomisshandel, narkotikabrott, pedofili och bostadsinbrott också exempel på kriminalitet som är angelägen att bekämpa? Varför ska inte advokatens tystnadsplikt åsidosättas också här? Vad blir nästa steg?

ANNE RAMBERG
Generalsekreterare
Annons
Annons