search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

För samfundets bästa

Stora delar av Advokatsamfundets nyckelverksamhet bygger på att samfundets ledamöter varje år frivilligt lägger ner tusentals timmar på oavlönat arbete. Deras arbetsinsatser är avgörande för samfundets välgång och utveckling. Hittills har det gått bra att rekrytera nya krafter till de ideella uppdragen. Men det finns illavarslande tecken på att förändringar är på gång.
Tidskriften Advokaten har talat med 13 advokater i varierande åldrar som är, eller har varit, aktiva i olika delar av samfundets verksamheter. Flera av advokaterna tillhör de verkliga trotjänarna inom samfundet vilka under åren lagt ner oräkneliga timmar, ja till och med årsarbeten på att arbeta ideellt till fromma för den svenska advokatkåren.

De vi har talat med förklarar sina insatser som något de gjort framför allt för att det är intressant, trevligt och meningsfullt. Några beskriver det ideella arbetet till och med som lustfyllt. Andra gemensamma beskrivningar är att det är lärorikt och kompetenshöjande, kontaktskapande, en värnplikt – något som ska göras för att man tillfrågats.
Flera av dem vi talat med beskriver samfundsarbetet som prestigelöst och synnerligen givande.

Sture Larsson har ett gediget förflutet som frivilligarbetare för samfundet. I mer än tjugo år har han på olika sätt arbetat med samfundsfrågor. Med påtaglig entusiasm minns han dessa år, inte minst för den prestigelöshet och respekt för andras uppfattningar som präglat arbetet:
– Detta gäller såväl styrelsen som Disciplinnämnden, men i synnerhet Disciplinnämnden. Här är det ofta fråga om högt stående seminarieövningar i advokatetik, där olika uppfattningar bryts mot varandra och där den som med emfas hävdat en ståndpunkt, efter att ha hört andra uppfattningar, inte sällan ställer sig bakom ett beslut med direkt motsatt innehåll, säger Sture Larsson.

Flera av dem vi talat med, däribland Claes Peyron, som är ordförande i Disciplinnämnden sedan 12 år (dessförinnan styrelseledamot i 10 år varav 3 år som vice ordförande) anser att det är värdefullt att få en inblick i andra förhållanden än dem som gäller på den egna byrån.
Men att svara på varför man ägnar sig åt ideellt arbete är komplicerat, anser Claes Peyron:
– Ett svar kan vara att det finns byråtraditioner. Man ser att det är på ett visst antal byråer som huvudrekryteringen sker. Ett annat svar är att det är roligt med den totala prestigelöshet som präglar sammanträdena både i huvudstyrelsen och i nämnden. Ett tredje svar är att det ligger i den enskilde advokatens personlighet.

En av de absoluta trotjänarna inom Advokatsamfundet är Lars Gombrii, som varit verksam inom Mellersta avdelningen sedan 30 år i år. Han säger att det främsta skälet till att han ägnat så många år åt det ideella arbetet är att det skänkt honom tillfredsställelse:
– Jag har träffat mycket människor. Inte bara kollegor, utan även jurister på höga poster. Under åren har jag knutit ett omfattande nätverk som jag har haft stor glädje av både yrkesmässigt och privat.

Uppdaterad advokatroll
Nils Gårder, censor i advokatexamen och suppleant i fullmäktige, tycker att man genom att tala med andra advokater om vissa principfrågor får möjlighet att reflektera över aspekter i advokatyrket som man normalt inte tänker på. På så sätt kan man undvika att gå på vissa grynnor, menar han. Även Torgny Wetterberg, en av de yngre ideellt arbetande, lyfter fram det värdefulla med att diskutera advokatetiska frågor.
– Uppdragen gör att man blir uppdaterad på advokatrollen och känner av strömningar och trender. När man träffar sina kollegor får man för det mesta en kick och har ett intellektuellt utbyte – det är som ett reningsbad, säger Bo Ahlenius, ledamot i Disciplinnämnden.

Att arbeta för samfundet gör att man skapar sig ett kontaktnät som kan visa sig vara värdefullt på sikt. Det vittnar flera av de advokater vi talat med om. En av dem som erfarit detta är Dag Wersén, som bland annat satt i samfundets styrelse 1987-94 och var ordförande och vice ordförande i CCBE 1998-2000. Han säger att han faktiskt hade bättre kontakt med kollegor i samfundets styrelse än med flera delägare i den stora advokatbyrå som han arbetade i och att han och hans fru fick flera personliga vänner, både i Sverige och utomlands. Han säger också att samfundsarbetet har tillfört honom uppdrag.
– Jag har inte gjort någon kalkyl direkt, men om jag jämför tidsåtgången med de fördelar jag har fått, både socialt och ekonomiskt, har det säkert givit ett positivt resultat, säger Dag Wersén.

Som ett slags värnplikt
Flera advokater, bland andra Sture Larsson och Göran Luterkort, talar om det ideella arbetet som ett slags värnplikt. Man ställer upp för att arbeta för advokatkårens bästa.
– Jag anser att man som advokat har skyldighet mot yrket att ställa sig till förfogande om man blir tillfrågad, ett slags värnplikt eller honnör till vår yrkeskår som man rimligen bör göra, säger Bertil Södermark, vice ordförande i Disciplinnämnden.

Att arbeta ideellt innebär att man antingen får offra arbetstid eller fritid, eller båda. Hur mycket advokaterna lägger ner på arbetet skiljer sig förstås beroende på vilket åtagande man har, inte minst styrelse- och Disciplinnämndsarbetet är krävande. De flesta har svårt att bedöma hur mycket tid de egentligen lägger ner. Flera beräknar att uppdragen slukar många arbetsveckor varje år – och åtskilliga helger. En vanlig uppskattning är att man lägger ner ungefär en arbetsmånad per år. Merparten av de advokater vi talat med anser dock att de har råd att lägga tid på det ickearvoderade arbetet.

Förutom att det ideella arbetet innebär ett inkomstbortfall så är det krävande.
– Det går inte bara att slöläsa ärenden och dyka upp på möten och tycka till, säger Suzanne Ahlner, som fram till i somras var ledamot i Disciplinnämnden. Det kändes som en viktig uppgift att ta på största allvar, och lägga ner stor omsorg på. Så jag har knappt kunnat ha några hobbies.

De vi talat med betonar värdet av att ha förstående familjer om man ska arbeta ideellt. Flera har åtagit sig arbetet först när barnen har blivit större, eftersom det då har blivit lättare att hinna med.
Men även om man lägger ner åtskilliga timmar så betonar samtliga att de inte på något sätt ångrar sig eller anser att de har fått offra något.
– Men det är en genomgående tråd i livet, att man skulle vilja ha en timme till per dygn. Det har inte bara att göra med det ideella arbetet, utan med konsultrollen som sådan. Man säljer sin tid. Och då är ju alltid tiden en bristfaktor, säger Eva Bergh, ordförande i Västra avdelningen.

Stöd av kollegorna
Att arbeta ideellt innebär oftast att man gör sin insats utan att uppmärksammas eller få något erkännande från omvärlden för sin insats förutom möjligen ännu fler uppdrag om man visat sig duglig. Men att arbeta för samfundet är, enligt Claes Peyron, inte jämförbart med vilket ideellt arbete som helst.
– Jag kan inte tycka att ideellt arbete är en enhetlig storhet. Det är väldigt stor skillnad på att vara fotbollstränare för knattelaget – det är ideell verksamhet i dess bästa betydelse – eller sitta i huvudstyrelsen för samfundet, säger Claes Peyron, som anser att det arbete han lägger ner i Disciplinnämnden inte alltid gillas av advokatkollegorna.
– Rätt så många kollegor blir irriterade på mig för att de inte tycker om våra avgöranden. Det sker i högre grad än vad jag kanske hade förväntat mig, säger han.

Sture Larsson har inte varit med om advokatkritik för sin medverkan i disciplinbeslut. Han har inte dragit sig för att delta i beslut som rör kollegor i grannstäder som han träffar i domstolar, såvida han inte just har ett uppdrag med eller mot vederbörande.
Flera advokater beskriver hur samfundsarbetet kan medföra en viss status.
– Mina kollegor visar respekt. Det har inte varit till min nackdel att ha figurerat i sådana sammanhang. Att sitta i Disciplinnämnden eller styrelsen väcker, enligt min erfarenhet, respekt i kåren och även bland domstolar, säger Sture Larsson.
Inställningen bland kollegorna på den egna advokatbyrån till dem som arbetar ideellt varierar. Flera beskriver ett tyst uppskattande.

På Suzanne Ahlners arbetsplats sköter alla sitt, så det ideella arbetet belastar ekonomiskt bara henne själv. Därför har det inte blivit några diskussioner, hon känner stöd av sina kollegor. Även Eva Bergh har fått uppskattning för sitt arbete. Men på andra byråer kan stämningen vara en annan:
– Jag arbetade på en stor byrå, och flera av mina partners där saknade förståelse. De tyckte och sa rakt ut att det var slöseri med personella resurser. De tyckte att min tid kunde användas i firman, eftersom de hade dåliga kunskaper om samfundets roll och betydelse. De förstod inte att mina erfarenheter kunde vara värdefulla för byrån, säger Dag Wersén.

Ingen av de tillfrågade tycker att det är några större problem med att vara verksam i en organisation som samfundet, som både är en intresseorganisation och som har inslag av offentligrättslig karaktär. Men erfarenheterna varierar.

Medveten om sina roller
Per Wigert, i samfundets avdelningsstyrelse och ordförande i mellersta avdelningen, tycker att det är tråkigt att möta kollegor som är kritiska till samfundet och bara ser det som en intresseorganisation, utan att inse värdet av samfundets offentligrättsliga roll.
– Visst är det lite speciellt att både vara övervakande och en i kåren, men i praktiken är det inga problem. Man är så medveten om sina roller och vi advokater är ju vana vid att klara av att ha olika roller. Att man är noga med att inte vara i närheten av ärenden man kan vara jävig i är så självklart att jag inte behöver nämna det, säger Suzanne Ahlner.

Hittills har det inte varit svårt att rekrytera nya krafter till det ideella samfundsarbetet. Flertalet av dem vi talat med anser att det inte behöver bli svårare i framtiden. Värdet av att arbeta för samfundet är så stort och villigheten att ställa upp så stark att framtiden ter sig ljus.
– Att ha uppdrag på central nivå i samfundet, i Disciplinnämnden eller styrelsen, har i kåren och i övriga rättsväsendet sådan status att det lockar, säger Sture Larsson.

Även om det finns de som aldrig skulle ställa upp finns det tillräckligt med folk som skulle göra det, tycker Bertil Södermark. Suzanne Ahlner säger också att advokater alltid har ställt upp för varandra och för samfundet och att det nog kommer att fortsätta.

Men samtidigt har några advokater sett varningstecken inför framtiden.
Bland andra Eva Bergh märker att det blivit vanligare att människor ofta inte kan komma på möten. Hon antar att det hänger ihop med att de flesta har det svårt att hinna med både arbete och familj.
Dag Wersén har noterat att inställningen till att engagera sig har ändrats väsentligt under de senaste åren. Alltför få vill göra något som inte ger omedelbar ekonomisk avkastning.

Några advokater tar även upp att en del advokater har en negativ inställning till samfundet och därför inte vill ställa upp. Sture Larsson har exempelvis sett tendenser till att vissa ledamöter ser samfundet enbart som en organisation man betalar pengar till för att få kalla sig advokat.

En återkommande synpunkt som bland andra Claes Peyron reflekterar över är att samhällsförändringarna ligger bakom den förändrade inställningen till ideellt arbete. Resonemanget går ut på att det är större svårigheter i dag för den yngre generationen, eftersom många får barn senare, båda föräldrarna arbetar, och det är inte lätt att få vardagen att gå ihop. Därmed finns det inte tid för några ideella uppdrag.

Det finns dock tecken som visar på det motsatta. Per Wigert tycker att yngre nu är med lite mer och vill mycket. Han blev till exempel väldigt glad i Tällberg, när så många deltog. Han vet i och för sig inte om det var för att man kunde tillgodoräkna sig timmarna som utbildning, men hoppas att intresset var genuint. Även Christian Åhlund är positiv, bland sina kollegor på byrån ser han närmast ett ökat intresse att engagera sig.

Nyrekryteringen
En avgörande fråga om morgondagens ideella arbete handlar om rekryteringen. Visserligen har basen för nyrekryteringen mångfaldigats jämfört med för en generation sedan. Men det betyder inte med automatik att det blir lättare. Traditionen och intresset för att delta i samfundsarbete är mycket skiftande. Redan i dag är vissa byråer betydligt mer representerade än andra bland de ideellt medverkande.

Några av de intervjuade varnar för att det i framtiden finns en risk att bara äldre personer från större advokatbyråer i Stockholm har tid och råd att arbeta med samfundets förtroendeuppdrag. I dag är det dock en representativ fördelning.

Bertil Södermark säger att det kan vara svårt att åta sig uppdrag om man inte redan har en ordnad god ekonomi. Att många advokater får sin arvodering skött av staten eller försäkringsbolagen genom ersättning per timme tycker han är konstigt. På de låga arvodena går det inte att driva byråer i Stockholms innerstad med dyra hyror.
– Advokaterna riskerar på sikt att bli indelade i ett A- och ett B-lag, där A-laget får arvoden från näringslivet som har råd att betala och B-laget har svårt att försörja sig, säger Bertil Södermark.

Göran Luterkort har ett liknande synsätt och anser att det skulle vara synd om det blev en ökad vi- och dom-känsla inom samfundet genom att klyftan ökar mellan affärsjurister och dem som inte är specialiserade. Det kan skapa problem för samfundet att tillgodose alla kategoriers behov.
– Det finns en risk att bara de advokater som har råd att lägga ner tid engagerar sig i samfundet, medan andra inte har råd och blir sämre representerade, säger Göran Luterkort.

För att säkerställa en trygg återväxt kan några av dem vi talat med tänka sig arvodering. Men åsikten delas inte av alla. Frågan har utretts vid flera tillfällen, senast för två år sedan. En enhällig styrelse fann då inga skäl för att ändra nuvarande system.

Att arvoden vore en stor kostnad för samfundet anser bland andra Göran Luterkort. Han tror inte att man skulle kunna betala arvoden som uppväger tidsförlusten eller att det skulle göra någon skillnad, förutom att det skulle drabba medlemmarna ekonomiskt.
Dag Wersén anser att man borde överväga arvodering, i alla fall för styrelsens ordförande och vice ordförande och för Disciplinnämndsordföranden.
– De har väsentligt större ansvar och arbetsbörda än de andra. När jag var vice ordförande och ordförande i CCBE fick jag ersättning. Den täckte inte på långa vägar den faktiska tidsåtgången, men det var i alla fall en markering från CCBE:s sida att det var en betydelsefull befattning, säger Dag Wersén.

Lars Gombrii för ett liknande resonemang:
– Jag har förvånats över att huvudstyrelsen inte är arvoderad, säger han. Det är ett problem också eftersom man inte får tillräcklig spridning på stora och små byråer i styrelsen. De som kommer från små byråer har inte råd att ställa upp. Till dem som deltar i huvudstyrelsen borde det utgå någon form av arvode för att möjliggöra för mindre byråer att skicka representanter.

Per Wigert har under gångna år lagt ner mycket tid på samfundsarbete och tycker att det naturligtvis finns en gräns för hur mycket obetald arbetstid man är beredd att lägga ner. Han vet inte säkert, men tror att den advokat som frigörs från en större byråorganisation för samfundsarbete kompenseras ekonomiskt för i vart fall visst inkomstbortfall, eftersom man ser en nytta för organisationen att vara representerad i till exempel styrelsen. Det är omöjligt på en tvåmansbyrå, som han arbetar på.

Mer ideellt på arbetstid
Eva Bergh anser att byråerna borde börja avsätta betald arbetstid för denna typ av arbete. Och hon hoppas att ett antal yngre ska engagera sig, så att fler unga ser att det är givande och roligt. Om de ideella uppdragen inte förlades till kvällar och helger kanske fler skulle ställa upp. Bo Ahlenius tycker också att man kan överväga att se över vilka tider man lägger möten.

Dag Wersén understryker att samfundet måste informera på ett bättre sätt om vad samfundet gör, vilken roll och betydelse det har, till exempel som remissinstans. Att arbetet faktiskt betyder något och vilken möjlighet man har att påverka.

TOM KNUTSON
SANNA ARNDT
Annons
Annons