search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

Advokater med känsla för kriminalromaner

Varje år säljs stora upplagor av svenska kriminalromaner. Bland de framgångsrika författarna finns flera som står stadigt i det svenska rättsväsendet. Här presenterar vi två thrillerförfattande kvinnor med anknytning till advokatyrket, den tidigare advokaten, numera rådmannen Tove Klackenberg och advokat Ann-Chrisin Henscher.
Tove Klackenberg
Deckarförfattarinnan Tove Klackenberg är advokaten som blev åklagare som sedan blev advokat igen och som nyligen blivit domare. Med vad som måste anses vara ett unikt perspektiv skildrar hon rättsväsendets dramatik. Nyligen kom hon ut med sin andra kriminalroman om åklagaren Svea Lundström Duval.

Tove Klackenberg hade länge haft en idé om att det skulle vara fantastiskt att få skriva en roman. Så när barnen var tillräckligt stora för att Tove skulle få tid över till sig själv och hon hade upplevt tillräckligt i sitt yrkesliv kunde det inte vänta längre.
– Som advokat är man med om mycket som man bara lägger åt sidan och går vidare. Det var otillfredsställande. Jag ville skriva någonting om det som jag tänkte och kände, om händelser som var upprörande och engagerande, berättar hon.

Tove har nu skrivit två böcker om åklagaren Svea Lundström Duval. Att hon skrev båda böckerna då hon var advokat (även om den första kom ut då hon var åklagare) är inte någon tillfällighet. Som advokat med egen byrå har hon kunnat styra över sin tid.

En friare uttrycksform
Tove klackenberg är långt ifrån den enda kvinnliga juristen som författar kriminalromaner. Några andra är advokaten Ann-Christin Hensher, juristen Åsa Larsson, den tidigare advokaten och justitieministern Anne Holt i Norge. Tove tror att det finns flera förklaringar till att jurister gärna författar kriminalromaner:
– En del handlar om nöjet att få uttrycka sig i en friare form. Att man tycker om det skrivna ordet ligger i yrket, men sedan vill man få dra iväg. Dessutom innebär juristyrket i sig att man hela tiden konfronteras med den råa verkligheten. Det finns så mycket konflikter inbyggda i det här jobbet som man kan använda sig av.

För Tove Klackenberg var en förklaring till att hon ville börja författa att det saknades skildringar av själva rättegången. Det finns åtskillig litteratur som skildrar polisarbetet, men inte mycket som skildrar det som händer i en rättssal.

Till sina böcker hämtar Tove stoff från sina egna erfarenheter, människor hon mött och platser hon besökt:
– Man lånar lite här och där. I den första boken har en rådman i Karlstad fått låna ut sitt utseende och han påstår att han tycker om det. Han kände igen sig och det gjorde visst hans fru också. Det är lite lustigt att om man gör en positiv beskrivning har människor lätt att känna igen sig, men ger man en negativ beskrivning så tror de alltid att det är helt andra personer, säger Tove något förundrat.

Är inte många som möter dig numera oroliga för att du ska porträttera dem i nästa bok?
– De vill hamna i mina böcker, utbrister hon. Som författare har jag inte erfarenheten att de upplever att jag har utnyttjat dem.

I boken Självtäkt skickas åklagare Svea Lundström Duval till Sveg där sabotage och märkliga incidenter avlöser varandra. Dessutom drabbas brottslingar, som egentligen borde ha ställts till svars inför tingsrätten, av märkliga olycksfall, ibland med dödlig utgång. När Svea söker efter svar och samband inser hon att sanningen kan bli mycket obehaglig, även för henne själv.

Koköp upprinnelse
Upprinnelsen till boken är en smula märklig. Tove Klackenberg säger att hon skrev den därför att landskapet Härjedalen ”drabbade” henne. Det skedde en höst när hon skulle köpa en ko av en familj som bodde sju kilometer från närmaste väg. Då var hon och hennes man tvungna att gå en stig upp till gården, dessutom gick de vilse.
– Det som hände under den vandringen berörde mig: upplevelsen av gården och de som faktiskt bodde där långt ute i ödemarken.

I sin bok lyfter Tove Klackenberg fram konflikten mellan det svenska samhället och det samiska. Om man ska skriva om Härjedalen känns det naturligt att skriva om de konflikter som finns där, anser hon:
– Konflikten är mellan renägande samer och andra. Den går inte att undvika. Inte heller går det att komma ifrån att det är den svenska staten som bär ansvaret för att den finns.

Även om Tove Klackenberg inte för stunden skriver på någon fortsättning till den senaste boken - hon kom av sig när hon påbörjade sin domartjänst – så har hon tänkt göra det.

Från att ha varit advokat blev Tove åklagare; därefter klev hon in i advokatyrket igen och sedan den 18 oktober i år är hon rådman i Sunne tingsrätt. Förklaringen till bytena är att hon tycker om att göra nya saker, säger hon. Efter att ha adjungerats i hovrätten hösten 2003 blev hon sugen att söka när det fanns en chans att bli domare. Hon tycker att varje profession har sin fördel:
– Advokaten har närheten till klienten, åklagaren är den mest aktiva i rättegången och som domare är man den som bär det slutliga ansvaret. Men alla är lika viktiga om systemet ska fungera.


Ann-Christin Henscher
Hon ville bli journalist, hon tänkte bli präst men hon blev advokat – och deckarförfattare. Trots att Ann-Christin Hensher lider av en lätt dyslexi lyckades hon med konststycket att få sin första deckare utgiven när hon precis hade fyllt 50. För en tid sedan kom hon ut med sin tredje bok om den tuffa advokaten Ulrika Stål som ständigt blir indragen i komplicerade mordfall. Snart ges böckerna ut även i USA och i Tyskland vill man göra film om Ulrika Stål.

Ann-Christin Hensher bor i Marbella på spanska Costa del Sol tillsammans med sin make George Hensher, tidigare drev sex möbelbutiker med samma namn i Stockholm.
När Ann-Christin Hensher för fyra år sedan kom ut med sin debutbok, ”Skulden till Daniel”, fick hon genomgående goda recensioner.
– Det var helt fantastiskt när de ringde från förlaget och sa att min bok skulle ges ut. Det var ungefär samma känsla som när jag fick mitt första barn, berättar tvåbarnsmamman Ann-Christin.

I ”Skulden till Daniel” mördas en förmögen antikvitetshandlare i sitt hem. Karriäradvokaten Ulrika Stål får i uppdrag att försvara den misstänkte, en ung pojke som heter Daniel. Advokat Stål har tidigare företrätt pojken när de sociala myndigheterna ville omhänderta honom.

Ann-christin Hensher hade stor nytta av sina gedigna kunskaper om tvistemål och inom socialrätten när hon skrev boken. Det var hennes specialiteter på advokatbyråerna Hultman & Rockström (sedermera avvecklad) och Rumstedt & Westerlund, där hon arbetade efter att 1980 ha tagit sin juristexamen vid Stockholms universitet.

Fast advokat var inte det första som Ann-Christin tänkte på som yrke.
– Jag drömde om att skriva och ville bli journalist. Men jag är ordblind, så det var inte att tänka på. Det fanns inga rättstavningsprogram på den tiden.
– Så jag blev fotograf i stället, influerad av min morfar som var pressfotograf och hade en ateljé i Mörbylånga på Öland.

Men innan dess hamnade Ann-Christin en vända på lanthushållsskola. Ann-Christin Hensher har dessutom studerat på tillskärarakademin i Stockholm. Så nu syr hon sina egna aftonklänningar.

Teologi eller juridik
Efter några år som fotograf tyckte Ann-Christin att det var dags att börja studera igen. Hon läste på ett vuxengymnasium i Stockholm.
– Sedan valde jag mellan att läsa teologi och juridik. Dels för att båda yrkena innebär att man hjälper människor, dels för att språket är ett viktigt redskap i båda yrkena. Att jag till sist valde juridiken berodde på att det passade min livsstil bättre.

Den första boken om Ulrika Stål föddes på en något oväntad plats – utanför EU-parlamentet i Bryssel.
– Regnet vräkte ned och jag satt fast i en bilkö. Plötsligt, pang, så hade jag hela intrigen till boken i huvudet. Det var som en uppenbarelse!
Och efter ”Skulden till Daniel” kom ”I orätta händer” för två år sedan.

I år har ”I lögnens spår” getts ut. Man kan lugnt säga att Ulrika Stål vid det här laget har blivit världsberömd. Böckerna ges ut i Sverige, Norge, USA, England, Tyskland, Tjeckien och Ungern. Och ett tyskt filmbolag arbetar just nu med att göra en film.
Ann-Christin Hensher har vävt in en hel del av sina egna upplevelser som advokat i böckerna. Som när Ulrika Stål en gång somnar på tåget på väg till en rättegång, missar stationen i Uppsala men mot alla odds lyckas få lokföraren att stanna tåget på Uppsalaslätten.
– Jo, jag minns hur jag på åttiotalet, före mobiltelefonernas genombrott, gick i regnet på leråkern i cape, knytblus och högklackade skor och först efter en kilometer såg ett skrotupplag. Där lyckades jag övertala en anställd att skjutsa mig till Uppsala tingsrätt, berättar Ann-Christin.

Omvända roller
Med Ulrika Stål har Ann-Christin också totalt vänt på könsrollerna. I Ulrikas hem är det maken som sköter barnen, städningen och matlagningen medan Ulrika själv tillåter sig att då och då både roa sig på krogen och dessutom hålla sig med älskare.

Men så har Ann-Christin inte heller glömt när hon var ny i advokatyrket och en kvinnlig kollega förklarade för henne att ”i det här jobbet måste man se till så att man är karl för sin kjol”.

Just nu håller hon på att färdigställa en fristående thriller. Dessutom väntar Henshers absolut första bok, ”Kycklingstuvning och kyld champagne” fortfarande på att ges ut. Det är en samhällsskildring från 1950-talets Öland där Ann-Christin tillbringade en stor del av sin barndom. Boken utspelar sig i skuggan av ett antal uppmärksammade mordbränder.

Så vi lär få höra talas mer om Ann-Christin Hensher – eller Hensherova som hon heter i Tjeckien...

TOM KNUTSON

Publicerad i nr 9, 2004

Publicerad i nr 9, 2004
Annons
Annons