search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

Så tyglar amerikanska domstolar både presidenter och regeringar

Ruth Bader Ginsburg är en av nio domare i en av världens mäktigaste och mest inflytelserika allmänna domstolar, Högsta domstolen i USA. Vid Svensk juriststämma i Göteborg i september höll Ruth Bader Ginsburg en föreläsning om domstolarnas oberoende, främst med avseende på de amerikanska federala domstolarna.
Ginsburg inledde med att slå fast att oberoende domstolar är en nödvändighet för en rättsstat. Men detta oberoende kan vara skört, om samhället inte ser till att försäkra sig om att det bevaras.
För oss som är vana vid det europeiska systemet med en domarkarriär, kan det amerikanska systemet med nominering och tillsättning av domare – framför allt den starka politiseringen i systemet – verka främmande. Systemet kan verka ägnat att snarast motverka önskemålet om en oberoende domarkår. Ruth Bader Ginsburg anförde dock ett antal exempel för att visa att varje domare i Högsta domstolen vinnlägger sig om att förhålla sig självständig gentemot den exekutiva makten, oberoende av vilken regering som har utsett domaren i fråga.

Ginsburg redogjorde först för fallet Förenta staterna mot Nixon, från tiden för Watergateskandalen. En underinstans hade riktat ett editionsföreläggande mot president Nixon, där presidenten förelades att lämna ut bandinspelningar och dokument från samtal mellan honom själv och hans närmaste rådgivare. Materialet skulle användas i en brottmålsrättegång.
En enig Högsta domstol – inklusive fyra domare som utsetts av Nixon – förklarade att presidenten var skyldig att lämna ut materialet. Presidenten följde domstolens beslut – och avgick därefter omedelbart från presidentposten.

Ginsburgs nästa exempel var ”stålbeslagsfallet”: År 1952, mitt under Koreakriget, hotade en strejk att lamslå USA:s stålindustri. Kvällen innan konflikten skulle bryta ut beordrade president Truman handelsministern att lägga 85 stålbolag under statligt beslag och driva dem i statens regi. Stålbolagen gick till domstol och hävdade att presidenten hade gjort ett författningsstridigt intrång på kongressens lagstiftningsområde.
Regeringen svarade att en strejk skulle ha hotat nationens säkerhet i så hög grad, att presidenten måste anses ha makt att konfiskera stålverken utan bemyndigande genom lag.
Högsta domstolen förklarade presidentens beslut ogiltigt med röstsiffrorna 6–3. Domstolen ansåg att författningen gav befogenhet att konfiskera privat egendom uteslutande åt kongressen. Två av de sex domare som röstade mot presidenten hade utnämnts av president Truman själv.
Mindre än en halvtimme efter att domarna hade läst upp sina vota, beordrade presidenten handelsministern att återlämna de konfiskerade stålverken till ägarna.

Ginsburgs sista exempel är hämtade från domar meddelade i juni detta år.
Efter terrorattackerna mot USA den 11 september 2001 internerades den amerikanske medborgaren Hamdi som fiendekombattant ombord på ett örlogsfartyg i USA på obestämd tid. Hamdis far sökte få interneringen prövad av domstol och hävdade att den saknade rättslig grund.
Högsta domstolen avvisade bestämt den verkställande maktens påstående att denna hade rätt att internera medborgare på obestämd tid. Åtta av domstolens ledamöter var ense om att Hamdi i vart fall måste tillåtas att få den faktiska grunden för interneringen prövad.
Interneringen av nära 600 icke-amerikaner på Guantánamobasen har inte kunnat prövas av amerikansk domstol, eftersom regeringen anser att Guantánamofångarna inte har status som krigsfångar. I ett annat avgörande fann Högsta domstolen med röstsiffrorna 6–3 att fångarna har rätt att få sina frihetsberövanden prövade av amerikansk domstol, varefter regeringen tillsatte en militärtribunal för att pröva frågan om fångarna är fiendekombattanter.
Ginsburg noterade att majoriteten i Guantánamofallet bestod av fyra domare utsedda av republikanska presidenter och två domare utsedda av demokratiska, och underströk särskilt att det votum som var minst fördelaktigt för regeringens sak i Hamdifallet skrevs av den domare som ofta utpekas som domstolens mest konservative, tillsammans med den domare som brukar beskrivas som dess ledande liberale ledamot.

Ruth Bader Ginsburg kunde sammanfattningsvis konstatera att Högsta domstolens domare i sina avgöranden således inte nödvändigtvis röstar med den adminstration som har utnämnt dem.
På senare tid har utnämningen av domare i USA politiserats ytterligare: de nominerade granskas inte endast utifrån sina kvalifikationer. Utnämningarna fördröjs eller avvisas på grund av kandidaternas förmodade politiska åsikter. Ginsburg menade att politiseringen av proceduren leder till förseningar när vakanser skall fyllas, vilket i sin tur leder till växande balanser som hotar att utarma kvaliteten i dömandet.
Efter att ha redovisat exempel från senare tid på hur regeringsmakten har lyckats inskränka domstolarnas oberoende i Ryssland, Zimbabwe och Venezuela, nämnde Ginsburg avslutningsvis en rad sentida försök i USA att angripa domarnas oberoende lagstiftningsvägen.

ANNE RAMBERG
Annons
Annons