search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

Hur mår det svenska rättsväsendet?

Leif GW Persson tecknar en mörk bild av det svenska rättsväsendet. Under senare år har det förekommit en rad rättsprocesser där poliser, åklagare, domare och advokater gjort skrala och till och med usla insatser. Riktigt illa var det när Thomas Quick dömdes, då gick botten ur rättssystemet.
Enligt Leif GW Persson har det under senare år förekommit en rad märkliga rättsprocesser med flera tvivelaktiga domar i svenskt rättsväsende. Han redogjorde bitskt och kritiskt för några av dem han anser varit särskilt anmärkningsvärda; styckmordsrättegången med de två åtalade läkarna, morden i Knutby, men framför allt ägnade Persson sin uppmärksamhet åt turerna kring Thomas Quick.

Enligt Leif GW Persson är domarna mot Quick exempel på när rättvisans tak rasar in. När de olika aktörerna inte håller på sina roller och inte agerar professionellt och balansen i brottmålsprocessen kollapsar.
– Jag tycker att Thomas Quick-domarna på något sätt är ett juridiskt genombrott i den riktningen. Anta att Quick har gjort allt det han erkänner. Han ska frikännas ändå. Det finns ingen bevisning annat än hans egen utomordentligt konstiga och svamliga berättelse som påstår att det är på det viset. Men det ska inte vara tillräckligt för att döma honom för mord, sade Leif GW Persson när Advokaten träffade honom i samband med hans föreläsning på studiedagarna i Tällberg.
Persson snusade intensivt under sin föreläsning. Varje laddning med portionssnus stannade inne under professorns läpp mindre än tio minuter.

Leif GW Persson tog upp ämnet stjärnadvokater och konstaterade att i ungefär sex procent av samtliga mål frias den åtalade. Han menade att den siffran med största sannolikhet är densamma för ”vanliga” advokater och så kallade stjärnadvokater.
– Anledningen till att stjärnadvokater existerar som begrepp handlar om ett symbiotiskt förhållande mellan advokat och klient, hävdade Persson. Om man är klient så är det bra för självkänslan och synen på sig själv att ha en stjärnadvokat och inte en vanlig ”bonnadvokat”. Och är man stjärnadvokat och har en klient i ett uppmärksammat fall så är det också bra för självkänslan. Det tror jag är den egentliga drivkraften i sammanhanget. Jag tror inte att det finns några egentliga rationella skäl.

Bevisningen intressant
Persson beskrev också sin syn på sanning, bevis och rättvisa.
– När man går runt i polishuset så finns det ofta en uppfattning av, att har de misstänkta inte gjort just det som de misstänks för så har de gjort något annat. Ett Loyola-inspirerat pragmatiskt resonemang. De är skyldiga, punkt. Detta bevisas av att de faktiskt har hamnat i den här byggnaden. Jag kan väl säga att jag i allt väsentligt delar den uppfattningen.
Det intressanta för Leif GW Persson är dock vad man kan prestera för bevisning. Ett mycket uppmärksammat exempel på detta som ledde till resning och friande dom gällde hemvårdaren Joy Rahman. Han åtalades och fälldes för mord men friades av Högsta domstolen.
– Det är ett riktigt friande beroende på att det var en dålig förundersökning. Polisen skötte sig inte tillräckligt bra och då ska målet resas. Och där blev han friad. Jag tycker att det var rätt.

Persson talade om det ofta förekommande ”läckaget” av uppgifter under förundersökninsgsstadiet i brottsutredningar. Han poängterade att meddelarskyddet inte har kommit till för att det ska gå att lägga ut systematiska påståenden, delvis sanna, i en bestämd riktning om den misstänktes skuld. Detta är tyvärr något som ofta förekommer, senast i samband med mordutredningarna i Knutby. Som det fungerar i dag var det inte tänkt att reglerna skulle användas. Och Persson är inte främmande för ändringar av dessa.
– Avsikten med meddelarskyddet var ju att folk som arbetade i en grym och omänsklig organisation utan risk för repressalier skulle kunna berätta detta för medier. Det var ju inte meningen att det skulle bli någon slags extra tillhygge som man kan använda mot dem som organisationen har att hantera.

Hyggligt tillstånd
Med tanke på de dystra konturer du tecknar av det svenska rättsväsendet, hur är egentligen tillståndet i det svenska rättsväsendet?
– Jag tror att det är ganska hyggligt. Jag tror att nästan alla fällande domar är korrekta i sak. Men jag tror att det finns uppmärksammade mål som gäller vissa typer av brott där den politiska korrekta uppfattningen är så given att det egentligen inte finns något utrymme för kritiskt tänkande eller invändningar. Detta gäller vissa av incestmålen. Jag tror att nittio procent av de så kallade incestdomarna är korrekta i sak men tio procent är det inte.
Vad anser du att det beror på att det förekommit fler märkliga domar under senare år?
– Det kan bero på att medierna fått mer att säga till om. Som i fallet med Thomas Quick. Han är så bra och dyker upp i precis rätt ögonblick när det offentliga samhället suktar efter en seriemördare. Plötsligt är det en som materialiseras och som tar bladet från munnen. Det finns inget liknande i seriemordens historia. Det finns en gubbe som efter tjugo år ställer sig upp och berättar att sedan han var liten grabb så har han mördat varje år i princip. Men ingen har sett honom. Han har aldrig lämnat något spår, han är osynlig, han är doftlös, han förekommer inte i dessa sammanhang. Ända tills han ställer sig upp och säger att: ”Det var jag”. Då tänker man: ”en dåre till, ta undan honom”. Quick blir trodd.
Men mediernas ökade intresse för rättsväsendet är inte bara av ondo, poängterade Persson.
– Ibland kan det vara så att när medierna dyker upp vaknar vissa där framme i rättssalen och det är ju alltid roligt att se. Då går det i vart fall inte att snarka högt. Jag har varit med om att vissa annars verkar helt somnambula.

I sina två enaste böcker beskriver polisprofessor Persson utförligt ett par usla poliser. Persson understryker att slemma polistyper finns i verkligheten.
– Vore de rörmokare eller elektriker skulle de ganska snart dränka sig eller elektrifiera sig själva. Men här kan de faktiskt få oskyldiga dömda.
Och han är kritisk till hur viktiga delar av polisarbetet sköts idag, till exempel att graden av professionalism hos utredare av grova våldsbrott är så varierande.
Vad är receptet för att lösa detta?
– Bättre urval, bättre utbildning och att man inte skickar på svårare ärenden på ”bonnsheriffer”. När det gäller grova våldsbrott vill jag ha dem på speciella avdelningar så att de som arbetar där både får rutin och praktisk erfarenhet. Det har de ingen möjlighet till idag eftersom det tycks ha blivit en demokratisk rättighet att utreda spaningsmord.

Fakta om Leif GW Persson
Sedan 1991 är Leif GW Persson professor vid Rikspolisstyrelsen.
Sedan flera år arbetar han med att skriva en bok om Thomas Quick, som nu äntligen är på väg att bli klar.
Han har en dotter som är affärsadvokat.

TOM KNUTSON
Annons
Annons