search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Samfundsfrågor

Disciplinärenden

Beslut hösten 2004
10. Advokat har medverkat till upprättande av testamente som berörde advokaten själv. Varning tilldelad.

Advokat A har den 14 oktober 2003 till Advokatsamfundet överlämnat handlingar, utvisande att hon medverkat vid upprättandet av ett testamente, i vilket hon upptagits som universell testamentstagare. Hennes ingivande av handlingarna har föranletts av att hennes medverkan vid tillkomsten av testamentet ifrågasatts av advokaten B såsom ombud för en i testamentet upptagen legatarie, C, tillika arvinge i egenskap av dotter till en avliden bror till testator.

Av de ingivna handlingarna framgår bland annat följande:
I ett den 8 juni 1983 dagtecknat testamente förordnade D, född år 1917, att efter hennes frånfälle all hennes kvarlåtenskap skulle tillfalla A med full äganderätt. I en ny version av testamentet, daterad den 25 oktober 1989, gjordes ett tillägg, innebärande att kvarlåtenskapen, om A skulle ha avlidit före D, skulle tillfalla hennes bröstarvingar eller, om sådana saknades, hennes syster E.
I ett nytt testamente av den 13 april 1996 förordnade D att ett belopp om 70 000 kr jämte viss indexuppräkning skulle tillfalla C, att eventuell arvsskatt skulle erläggas av dödsboet, att A skulle erhålla resterande kvarlåtenskap samt att E skulle inträda i C:s eller A:s ställe om någon av dessa skulle ha avlidit före D.

Slutligen upprättade D den 15 oktober 1996 ett testamente, som utöver innehållet i det den 13 april samma år upprättade testamentet upptog ett tillägg, innebärande att, om även E skulle ha avlidit, F skulle inträda i hennes ställe. Denna version av testamentet tillkom under medverkan av A.
Sedan B såsom ombud för C i en den 3 oktober 2003 dagtecknad skrivelse till A dels gjort gällande att C i ett tidigare testamente varit insatt som universell testamentstagare, dels ifrågasatt A:s medverkan vid tillkomsten av det den 15 oktober 1996 upprättade testamentet, har A överlämnat handlingarna i ärendet till Advokatsamfundet.

A har i ett infordrat yttrande samt i en av henne till B den 13 oktober 2003 avlåten svarsskrivelse, till vilken hon hänvisat, i huvudsak anfört:
Hon flyttade till X-stad när hon var cirka 20 år och bosatte sig på Y-gatan 14. Det var i början av 1970-talet, Tämligen omgående lärde hon känna D, som var bosatt på Y-gatan 20. D hjälpte till att passa hennes hund och det var anledningen till att de blev bekanta. Bekantskapen kom att bli mycket intensiv. De träffades ofta och D ringde till henne dagligen, ibland flera gånger per dag. D hade inga egna barn och hennes före detta man var avliden. Hon kom snart att betrakta A som sin närmaste anhörig. D hade en bror, med vilken hon hade brutit kontakten, och hon hade inte heller något direkt umgänge med vänner, vilket måhända kan bero på att hon som person kunde vara mycket krävande och med bestämda åsikter. A tror att hon på grund av dessa förhållanden blev den som stod D närmast.

Efter ett antal års bekantskap berättade D för A att hon hade upprättat ett testamente till hennes förmån. A vet inte om D hade fått någon hjälp med detta eller själv tagit fram ett testamente. Vid något tillfälle fick hon en kopia av testamentet, som var daterat år 1983, och hon antar att det var det första testamente som D lät upprätta. D kom under åren ofta att påminna henne om att hon testamenterat till hennes förmån. För A:s del var detta en naturlig följd av deras relation. Ett testamente till hennes förmån skulle som hon ser det ha kunnat undvikas endast om hon tagit avstånd från D. Hon har aldrig påverkat D att testamentera till hennes förmån eller på annat sätt haft några synpunkter på hur hon skulle utforma sitt testamente.

Vid något tillfälle, A kommer inte ihåg när, ringde D till henne och bad om hjälp med att skriva ut ett testamente med det tillägget att ett visst belopp skulle tillfalla C. D gav instruktioner om hur detta förordnande skulle se ut samt vilka personer som skulle bevittna testamentet. A kan inte närmare erinra sig vad hon gjorde efter samtalet men hon utgår ifrån att hon tog fram ett utkast till testamente enligt D:s önskemål och att denna hämtade detta.
Vid ett annat tillfälle, det måste ha varit den 15 oktober 1996, besökte D henne på kontoret. Hon hade med sig ett upprättat testamente i original, daterat den 13 april 1996, och hon ville göra ett tillägg till detta, innebärande att F skulle träda in i avlidna testamentstagares ställe. A tog fram ett testamente med detta tillägg, vilket D undertecknade på kontoret i närvaro av två anställda som testamentsvittnen. D bad henne behålla ett exemplar av testamentet i original samt det i april 1996 daterade testamentet, vilket makulerades genom att det revs itu.
Det tidigare testamente som B nämner i sitt brev av den 3 oktober 2003 har A aldrig sett och hon vet inte mer om detta än vad B uppgivit i brevet.

A blev advokat år 1989. Att hennes relation till D på grund av detta skulle övergå i en klientrelation förefaller inte rimligt. Deras relation var densamma som tidigare. Hon har hjälpt D med hennes självdeklarationer under alla år som hon känt henne. Det innebar inte att hon hjälpte till med hennes ekonomi i övrigt. Den skötte D själv och med hjälp av kontaktpersoner i banken. D var mycket intresserad av aktiemarknaden och det var närmast en hobby för henne att spara i aktier.
D bodde kvar på Y-gatan 20 till slutet av år 1999, då hon av hälsoskäl flyttade till ett äldreboende, där hon bodde till sin bortgång den 11 januari 2003. Hon blev 85 år. Boets behållning uppgick enligt en bouppteckning som A erhållit från Juristfirman V till 2 786 552 kr 81 öre. A har informerat V om att D kunde ha ett konto i tysk bank. Det har vidare visat sig att D hade satt in henne som förmånstagare till en försäkring.

Om sin medverkan i D:s i oktober 1996 upprättade testamente kan A endast säga att hon inte reflekterade över att detta kunde vara olämpligt. Situationen skulle ha varit en annan om hon hade lärt känna D som klient eller om denna först år 1996 hade bestämt sig för att upprätta testamente till hennes förmån. Nu var omständigheterna inte sådana. A hjälpte henne med ett tillägg till testamentet som inte berörde henne och hon hade, på grund av deras långvariga relation och D:s tidigare testamenten, ingen anledning att uppfatta situationen så att hon genom detta medverkade till att D kom att testamentera till hennes förmån.
Advokatsamfundets styrelse beslutade den 22 april 2004 att med anledning av vad som förevarit uppta ett disciplinärende mot A samt att hänskjuta ärendet till disciplinnämnden.
A har, beredd tillfälle slutföra sin talan, inkommit med ytterligare yttrande den 4 juni 2004.

Nämndens bedömning
Genom att medverka till upprättande av testamentet som berörde henne själv har A allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat. På grund härav tilldelar nämnden A varning jämlikt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.

Med hänsyn till de särskilda omständigheterna finner nämnden inte att påföljden bör förenas med straffavgift.


11. Advokat har utan samtycke av motparten ändrat i ett av denne undertecknat avtal och sedan givit in avtalet till tingsrätten. Varning tilldelad.

X och Y har tillsammans två underåriga barn. I februari 2002 väckte Y, som biträddes av advokat A, talan vid Z tingsrätt mot X, som biträddes av advokaten B, med yrkande att Y skulle få ensam vårdnad om barnen.
Efter förhandlingar mellan parterna kom de så småningom överens i alla frågor som rörde barnen. B upprättade ett avtal som den 27 oktober 2003 underskrevs av X. I avtalet föreskrevs bland annat att barnen skulle bo hos Y och X enligt följande:
”a) Växelvis varannan vecka, från fredag kl.17.00 (eller barnomsorgens slut) till nästkommande fredag kl 1700 (eller barnomsorgens slut), ojämn vecka hos Y och jämn vecka hos X.”
X har i en anmälan, som kom in till Advokatsamfundet den 2 januari 2004, gjort gällande att A, innan avtalet skrevs under av Y och skickades in till tingsrätten, med kulspetspenna utan lov ändrat i avtalet så att veckorna för barnens boende kastats om.
X har åberopat en kopia av det avtal som lämnats in till tingsrätten. Av kopian framgår att under a) i avtalet lagts till ”ojämn vecka hos Y med början 7 november och jämn vecka hos X med början 14 november 2003”.
Vidare har X i sin anmälan påstått att A med förbigående av hans ombud B tidigare skickat avtalsförslag och brev direkt till X.

A har i yttrande över anmälan anfört i huvudsak följande.
Målet som X refererar till är en familjerättslig tvist som varit mycket infekterad. Parterna har haft stora samarbetssvårigheter rörande alla frågor som rör barnen och har inte kunnat kommunicera med varandra.
Under de förlikningsförhandlingar som fördes mellan parterna framhöll Y klart sin önskan att barnen skulle vara boende hos henne under ojämna veckoslut. Detta var viktigt för henne eftersom hon hade skapat ett nätverk av andra ensamstående föräldrar som hade umgänge med sina barn under ojämna veckoslut.
Från B fick hon ett utkast till avtal den 9 september 2003 enligt vilket barnen skulle tillbringa ojämna veckor hos Y från och med den 26 september 2003 och jämna veckor hos X från och med den 3 oktober. Byte skulle ske fredagar klockan 17.00. Den 26 september 2003 inföll vecka 39. Y skulle alltså enligt motpartens förslag ha barnen hos sig under ojämna helger precis som hon önskat.
Y godkände dock inte avtalsförslaget i sin helhet. I stället skickades ett nytt förslag till B. Punkten om vardagsumgänge hade samma innebörd som i det tidigare förslaget. Eftersom den 26 september redan infallit ändrades dagarna när umgänget skulle starta.

Det har varit A:s och Y:s uppfattning att parterna varit ense om barnens vardagsumgänge enligt det förslag som motparten lämnat och som Y accepterat. Det fanns således inte, såsom X vill göra gällande, någon avsikt att kasta om veckorna i det av denne den 27 oktober 2003 undertecknade avtalet. De veckor som angavs var den ordningsföljd som parterna sedan länge var överens om.
Det stämmer inte att A på något sätt gått förbi X eller hans ombud. Det var hennes fasta övertygelse att parterna var överens i den aktuella frågan. Enligt hennes uppfattning var det fråga om ett förtydligande till avtalet, inte ett förvanskande som X påstår. För att tillvarata Y:s intressen var det nödvändigt att precisera partsavsikten så som den kommit till uttryck vid förlikningsförhandlingarna, eftersom Y befarade att motparten sökte ändra veckoföljden på så sätt att hon inte längre skulle få umgänge med barnen under ojämna veckoslut.
A:s inställning är att hon har handlat i enlighet med de etiska regler som en advokat har att följa.

X har i en skrift den 27 januari 2004 genmält att A:s ändringar i avtalet skulle ha medfört att han fått ha barnen hos sig under ojämna veckor vilket inte passar med de arrangemang för barnomsorg (dagmamma och förskola) som han sedan länge har med sin hemkommun.
X har åberopat kopia av ett brev som B skrivit till A den 10 oktober 2003. Enligt brevet har X under parternas förhandlingar hela tiden yrkat att han skulle få ha barnen hos sig under jämna veckor och motsatt sig förslag från motparten att ändra veckoföljden.
Under den fortsatta skriftväxlingen har A och X vidhållit och utförligt utvecklat sina ståndpunkter.
Genom dom den 9 december 2003 har tingsrätten fastställt parternas överenskommelse rörande vårdnad, umgänge och barnens boende. När det gäller boendet har tingsrätten bland annat förordnat att barnen skall bo växelvis hos Y och X ”varannan vecka från söndag klockan 17.00 till nästkommande söndag klockan 17.00, ojämn vecka hos Y, med början den 30 november 2003 och jämn vecka hos X med början den 23 november 2003”.

Nämndens bedömning
I utredningen saknas stöd för påståendet att A med förbigående av B tagit kontakt med X. I den delen föranleder anmälan inte någon åtgärd.
Av utredningen framgår emellertid att A utan samtycke av X ändrat i det av denne den 27 oktober 2003 undertecknade avtalet och därefter givit in det till tingsrätten. Härigenom har A allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat.

På grund härav tilldelar nämnden A varning jämlikt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.


Annons
Annons