search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Alla på samma plats

Gamla regementet i Linköping har förvandlats till ett centrum för hela stadens rättsväsende. I samma hus, vägg i vägg eller på högst någon minuts promenadavstånd finns såväl domstol och åklagare som polis, advokat, frivård och SKL.
Alla aktörer ser stora fördelar med det så kallade rättscentrumet. Säkerheten ökar, man sparar tid och pengar och kontakterna mellan de olika myndigheterna och deras anställda har blivit tätare. De flesta är överens om att även klienter och allmänheten fått det bättre – ingen anser att närheten riskerar att äventyra rättssäkerheten.
Ekot av marscherande rekryter har tystnat sedan flera år. Men även i dag, när militären är borta och nya hyresgäster flyttat in, är känslan av makt och pondus tydlig mellan garnisonsområdets regementsgula kaserner.
Vid infarten till Garnisonen, cirka 15-20 minuters promenad från Linköpings centrala delar, ligger domstolen. Här finns både tingsrätt, länsrätt och hyres- och arrendenämnd samlade.
50 och 100 meter österut ligger kasernbyggnaderna där polis och åklagarkammaren håller till. Bredvid deras hus hittar man Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL. Tvärs över gården huserar Kriminalvårdsmyndigheten och frivården i samma fastighet som Internationella åklagarkammaren och områdets enda advokatbyrå. Mitt i ligger områdets enda restaurang inrymd i den gamla militärmatsalen.
Närheten gör att samarbetet mellan rättsväsendets olika myndigheter här är närmare och mer frekvent än på andra håll. Myndighetscheferna träffas regelbundet i ett nätverk för att informera varandra om budget-, arbets- och säkerhetsläget och för att driva gemensamma frågor gentemot hyresvärden och kommunen. Även olika yrkesgrupper har börjat samverka över myndighetsgränserna på olika sätt.
Åklagarna och SKL delar reception och växel med polisen och nu förs diskussioner om att polisen även ska sköta domstolarnas telefonväxel.

Europas modernaste
Marie-Louise Alkelius, chefsadministratör på tingsrätten, tar emot oss i vad som anses vara en av norra Europas modernaste domstolar när det gäller teknisk utrustning.
Den helt nya domstolsbyggnadens reception och förhandlingssalar binds samman med en säkerhetsgång in till den upprustade kasernen där personalen på tingsrätt, länsrätt och hyres- och arrendenämnd har sina kontorsrum.
Det är stora öppna ytor och den genomgående inredningen i björk, glas och smakfullt valda textilier ger ett ljust och luftigt intryck.
Samtliga åtta förhandlingssalar är utrustade med den nya pekskärmstekniken, varifrån hela förhandlingen styrs. Det är med hjälp av pekskärmen som målen ropas på, man håller stängda dörrar, sätter igång en videokonferens eller en medlyssning och styr objektskamera och bandspelare.
– Vi har haft en del bekymmer med att få den nya, väldigt avancerade tekniken att fungera, berättar Marie-Louise Alkelius. Framförallt har det varit en hel del problem med videokonferenstekniken. Men vi är förhoppningsvis på väg att lösa detta.
Även säkerheten är uppgraderad jämfört med den gamla domstolen. Samtliga salar är utrustade med larm, rättens personal kan alltid gå in bakvägen och det finns en särskild sal med förhöjd säkerhet. Dessutom går det inte längre att ströva fritt mellan förhandlingssalar och kansliavdelningen.
Men inte heller säkerhetsaspekterna är helt till belåtenhet. I säkerhetssalen och några andra salar är vittnesbåset placerat bara någon meter från den tilltalades plats. Några salar är dessutom byggda så att den tilltalade på väg in i förhandlingssalen måste passera bakom åklagarbänken, vilket irriterat åklagarna.
– Visst har vi haft en del problem i början men i stort har vi jättefina lokaler som fungerar väldigt väl. Nu jobbar vi som bäst på att ordna till det som behöver ordnas till, säger Anna Skarhed, lagman i Linköpings tingsrätt, när hon tar emot på sitt tjänsterum, som också det går i en ljus och luftig stil.
Som uppvuxen i Linköping tycker Anna Skarhed att det är roligt att det gamla regementsområdet, som alltid varit en viktig del av staden, kommit till användning på nytt. Och hon ser bara fördelar med den geografiska närheten till rättsväsendets övriga aktörer.

Polisen kan spärra av
– Kontakterna med andra myndigheter har blivit både enklare och bättre tack vare de korta avstånden och det är också effektivare när vi sitter så här nära varandra. Det går snabbt att springa över med ett papper om det skulle behövas. Rent säkerhetsmässigt bedömer vi det också som en väldig fördel att ha så nära till polisen. Vid de så kallade Afa-rättegångarna kunde polisen snabbt spärra av ett område där det blev demonstrationer.
Anna Skarhed känner ingen oro för att närheten till de andra myndigheterna riskerar att urholka domstolens objektiva och oberoende roll i rättsväsendet. Hon tror inte heller att risken är stor att det kan uppfattas så.
– Placeringen av myndigheterna kring kaserngården på Garnisonen liknar ju den ordning som gällde runt torget i en mindre stad på den gamla goda tiden. Jag tror att människor i allmänhet ser skillnaderna. Det viktigaste för att upprätthålla förtroendet är naturligtvis att vi i vårt dömande agerar professionellt och oväldigt utan att snegla på den enes eller andres intressen, säger hon och fortsätter:
– Men självklart måste vi vara vaksamma på detta. Det räcker inte att vi själva vet att vi inte tar ovidkommande hänsyn. Vi måste visa det i våra domar och beslut och i vårt sätt att bemöta dem som kommer till domstolen.

Bättre service
Hon tycker dock att det är viktigt att domstolen har sin egen fristående byggnad och hon skulle inte kunna tänka sig att dela reception med polis och åklagare. Däremot hoppas hon att planerna på att låta polisen sköta domstolens växel blir verklighet.
– Jag ser inget hinder mot att ha en gemensam växelfunktion med polis och åklagare. Det skulle kunna innebära bättre service för allmänheten och avlastning för vår personal, anser Anna Skarhed.
100 meter längre österut, högst upp under takåsarna i polishuset och med delar av takstolarna charmfullt synliga har chefsåklagare Ronny Tärning på åklagarkammaren sitt kontor. Åklagarkammaren flyttade in här samtidigt som polisen i mars 2001. Tidigare satt man en bit från polisen inne i staden.
Ronny Tärning ser bara fördelar med att alla flyttat ut till Garnisonen:
– Samlokaliseringen med polisen underlättar nog mest för dem. För vår del är närheten till tingsrätten den allra största fördelen, med de effektivitetsvinster det innebär. När en förhandling blir inställd kan vi snabbt gå tillbaka till kammaren och jobba. Tidigare blev man sittande på domstolen och kunde bara vänta. Totalt sparar vi kanske uppemot en arbetsdag i veckan på att slippa res- och väntetider. Både våra balanser och genomströmningstider minskar stadigt och det beror delvis på detta, anser Ronny Tärning.
Även den ökade säkerheten betyder mycket.
– Området i sig skapar en tryggare miljö för alla som arbetar här. Våra gamla lokaler inne i staden låg granne med ett boende för utslagna, här uppe riskerar vi inte att träffa på det klientelet annat än vid förhandlingar. Dessutom är ju den nya tingsrätten betydligt bättre ur säkerhetssynpunkt, även om det finns en del att anmärka på även här.
Ronny Tärning ser inte någon risk för vänskapskorruption mellan myndigheterna när man sitter så nära varandra. Eller att allmänheten kan ha den misstanken.
– Visst har vi talat om sådana risker men jag ser ingen sådan fara här. Men det är viktigt att tingsrätten finns i en separat byggnad, åtskild från polis och åklagare. Ju mer man bygger samman desto närmare kommer man ett ifrågasättande. Ett visst bekymmer är möjligen att här bara finns en matsal och att allmänheten får för sig att rättsväsendet äter ihop. Men det är väldigt ovanligt att domare och åklagare delar bord i matsalen.

Frigör personal
Hos polismyndigheten fanns en oro för att tappa kontakten med allmänheten när man lämnade stadens centrala delar. En av polisens centrala uppgifter är ju just att vara tillgänglig för medborgarna. Där har en centralt belägen polisstation ett viktigt symbolvärde. Än i dag finns det många som anser att myndigheten borde ha en närpolisstation i city.
Mats Löfving, nytillträdd länspolismästare i Östergötlands län håller inte med:
– Jag vet att många tycks tro att polisen helt lämnar ett område när man flyttar eller stänger en station. Så är det ju inte. Polisverksamheten styrs av helt andra saker än var polisstationen finns. Snarare är det kanske så att man genom att stänga en station frigör personal som kan arbeta ute på fältet istället, säger Löfving. Vi tycker att det var rätt att flytta hit.
Han ser många vinster med flytten, både ekonomiska och organisatoriska:
– Den största fördelen är den stimulerande miljön och att vi fått tätare kontakter, både formella och informella, med andra människor i rättsväsendet vilket gör oss till en öppnare organisation, säger han och fortsätter:
– Våra kriminalutredare tjänar mycket på att bo granne med åklagarna, och kriminalteknikerna har stor nytta av att dela hus med SKL:s alla experter, det blir en gratisform av kompetensutbildning. Dessutom underlättar det förstås mycket för oss att övervaka säkerheten med en domstol som ligger vägg i vägg.

Öppen reception
Särskilt stolt är Mats Löfving över den gemensamma receptionen med åklagare och SKL som polisen har hand om.
– Många polishusreceptioner ser ut som akvarier, inglasade och fulla med säkerhetsarrangemang. Vi har satsat på att göra vår reception öppen och tillgänglig och det har hittills fungerat bra att hålla säkerheten. Därför bygger vi nu en likadan reception i Norrköping.
Det enda han egentligen saknar i Garnisonsområdet är ett häkte, men inte på bekostnad av det i Norrköping. Men han har också full förståelse för att kriminalvården istället satsade på nya häktesplatser i Skänninge. Kriminalvården har där nyligen byggt en ny anstalt där häktet samlokaliseras med de nya anstaltsplatserna.
Inte heller Mats Löfving ser någon objektiv risk för att koncentrationen av rättsväsendets myndigheter påverkar oberoendet.
– Men det är förstås viktigt att man sköter det snyggt när man sitter så här nära. Det är inte lämpligt att en utredningsman och en åklagare sätter sig och äter lunch med en domare i en paus under en rättegång. Men jag tycker egentligen att skiljelinjen här ute är klar eftersom vi inte sitter i samma lokaler som domstolen.
Tvärs över kaserngården från Polishuset och nästan granne med domstolen håller Kriminalvårdsmyndighetens stab och frivården till. Här delar man trappuppgång med bland annat Internationella åklagarkammaren och en advokatbyrå.
Camilla Koppner, kriminalvårdsinspektör på frivården, befarade att flytten till Garnisonen skulle innebära minskad kontakt med klienterna. Både för att det är svårare att ta sig hit och för att vissa av klienterna helst undviker polisen. Men så har det inte blivit:
– Många av våra klienter uppskattar att vi ligger mer avskilt här än när vi låg mitt inne i staden, där det var svårt att vara anonym, förklarar Camilla Koppner. De som åker bil hit uppskattar att det är lättare att parkera här. Dessutom passar många av våra klienter på att besöka oss när de har varit hos polisen innan. De som uteblir kom inte heller när vi höll till inne i staden.
Både Camilla Koppner och kollegan Lars-Erik Johansson, personalinspektör på Kriminalvårdsmyndigheten, ser många administrativa fördelar med närheten till tingsrätten och de andra myndigheterna.
– Vi skickar stora mängder personutredningar och övervakningsnämndsprotokoll till tingsrätten. Ofta är det snabba bud och korta tidsfrister. Dessutom tjänar vi förstås på att ha nära till arresten när våra klienter hamnar där.

Mentorer över gränserna
Kriminalvården har årliga träffar med tingsrättens personal där man diskuterar samarbetsfrågor. För att ytterligare öka förståelsen för varandras rutiner och arbetsuppgifter är nu ett möte inplanerat mellan myndigheternas kanslister. Tankar finns också på praktikutbyte vid nyanställningar.
Lars-Erik Johansson tror att det finns ännu större samordningsvinster att göra. Han ingår i ett nätverk för personaladministratörer.
– Vi diskuterar möjligheten att införa mentorskap över myndighetsgränserna och att samordna utbildningsinsatser. Myndigheterna har ofta samma typ av löne-, ekonomi- och andra administrativa system.
Dörr i dörr med frivården ligger områdets enda advokatbyrå. Advokaterna Claes Westling och Anders Kihlstedt flyttade hit samtidigt som tingsrätten och kollegan Göran Wålander kom någon månad senare. För alla tre är brottmål en viktig del i verksamheten och ingen av dem har ångrat att de följde med tingsrätten ut från stan.
Anders Kihlstedt stortrivs i Garnisonen och ser stora vinster med närheten till främst domstolen, men även polis och åklagare.
– Det är en otrolig fördel att kunna gå tillbaka till byrån och jobba en stund om en förhandling blir försenad. Därmed kan vi arbeta effektivare än om vi varit kvar i stan. Dessutom gillar klienterna att vi kan träffas på byrån före en förhandling och gå gemensamt bort till domstolen.

Konkurrensfördel
Claes Westling tror också att det är en konkurrensfördel att vara ensam advokatbyrå i Garnisonen.
– Sannolikt är det så. Om det sitter en misstänkt hos polisen för förhör och inte vill uttala sig utan advokat ligger det nära till hands att det rings hit och att någon av oss springer över kaserngården och är där på två minuter. Det är i alla fall inte negativt ur den aspekten att vi sitter nära.
Egentligen saknar han bara närheten till Linköpings centrum och ett bredare utbud av lunchrestauranger, där man även kan träffa andra kolleger.
– Men även här träffar man ofta någon kollega på restaurangen. Dessutom lunchar vi ganska ofta tillsammans med åklagare eller domare och kan utbyta erfarenheter. Men vi pratar förstås aldrig enskilda mål.
Göran Wålander är rädd för att närheten mellan myndigheterna i Garnisonen kan påverka förtroendet för rättsväsendet.
– Rent objektivt tycker jag inte att det är något problem, jag vet att aktörerna håller isär sina roller. Däremot har vissa brottmålsklienter den inställningen att polis, åklagare och domstol arbetar ihop och att domarna sitter i knäet på åklagarna. Jag är rädd för att den uppfattningen förstärks med ett sådant här centrum.

HANS HELLBERG
TOM KNUTSSON
Annons
Annons