- Debatt
Absolut preskription – nytt grepp ut ur skuldfällan
Färsk statistik från kronofogdemyndigheten visar att ansökningarna om betalningsföreläggande ökat med 12 procent jämfört med 2003. Varje år ansöker cirka 3 000 personer om skuldsanering. Drygt hälften av dessa får det beviljat. Bakom varje enskilt fall finns många mänskliga tragedier. Varför hamnar så många människor i skuldfällan? Flera orsaker finns nog men det är tydligt att det har blivit enklare att låna pengar samtidigt som företag och inkassobolag har blivit hårdare med att driva in obetalda skulder.
Dagens system är inte tillräckligt för att hjälpa de människor som hamnat i den återvändsgränd som högar med obetalda skulder innebär. Inkassobolagen själva riktar sin kritik mot skuldsaneringsinstitutet som kan innebära att många personer får nya inkassokrav redan under skuldsaneringstiden. Det blir alltså omöjligt att komma ut ur skuldfällan. Den statliga skuldsaneringsutredningen, som nyligen presenterades, föreslår förenklingar i själva skuldsaneringsförfarandet men väldigt lite ändringar i sak. Varken utredningen eller inkassobyråerna presenterar några nya tankar om hur hårt skuldsatta personer ska få en möjlighet att komma ut ur skuldfällan. Men nya förslag behövs.
Ett grepp som skulle kunna ge ett antal bra effekter vore att införa en absolut eller definitiv preskription för civilrättsliga fordringar. I dag är reglerna sådana att preskriptionstiderna med lätthet kan avbrytas och skulderna på så vis förlängas. Detta kan ske hur många gånger som helst. Preskriptionsreglerna medför inte längre någon verklig preskription. Skulderna kan alltså följa med en person till graven och slutligen göras gällande i en boutredning. För statens fordringar på obetalda skatter gäller dock en absolut preskription efter fem år. För underhållsbidrag gäller tre år. Varför finns denna skillnad mellan statliga och civilrättsliga fordringar kvar?
I Finland infördes för några år sedan ett slags absolut preskription, som tycks såväl ha hjälpt folk ur skuldfällan som positivt påverkat kreditgivningen. Vi borde göra något liknande i Sverige.
Till att börja med kan vi kräva att konsumentfordringar får en absolut preskriptionstid. Krav bör framföras till kronofogdemyndigheten eller domstolen inom en viss kortare tid, kanske inom tre år efter det att skulden kom till. Verkställighetsåtgärder hos kronofogdemyndigheten får sedan ske under en begränsad tid, kanske fem år, något som fastställs i beslutet eller i domen. Både kronofogdemyndigheten och domstolen ska självmant beakta dessa tidsfrister.
Genom dessa förändringar ger vi alla personer möjlighet att inom en rimlig tid sanera sin ekonomi. Vi får också positiva effekter genom att kreditgivningen blir sundare. Visserligen kanske marknaden för inkassobolagen och vissa kreditgivare blir mindre lönsam men för den enskilda människan och för samhället i stort är jag övertygad om att vinsten blir större.
JAN ERTSBORN
Advokat och riksdagsledamot (fp) i lagutskottet
Ett grepp som skulle kunna ge ett antal bra effekter vore att införa en absolut eller definitiv preskription för civilrättsliga fordringar. I dag är reglerna sådana att preskriptionstiderna med lätthet kan avbrytas och skulderna på så vis förlängas. Detta kan ske hur många gånger som helst. Preskriptionsreglerna medför inte längre någon verklig preskription. Skulderna kan alltså följa med en person till graven och slutligen göras gällande i en boutredning. För statens fordringar på obetalda skatter gäller dock en absolut preskription efter fem år. För underhållsbidrag gäller tre år. Varför finns denna skillnad mellan statliga och civilrättsliga fordringar kvar?
I Finland infördes för några år sedan ett slags absolut preskription, som tycks såväl ha hjälpt folk ur skuldfällan som positivt påverkat kreditgivningen. Vi borde göra något liknande i Sverige.
Till att börja med kan vi kräva att konsumentfordringar får en absolut preskriptionstid. Krav bör framföras till kronofogdemyndigheten eller domstolen inom en viss kortare tid, kanske inom tre år efter det att skulden kom till. Verkställighetsåtgärder hos kronofogdemyndigheten får sedan ske under en begränsad tid, kanske fem år, något som fastställs i beslutet eller i domen. Både kronofogdemyndigheten och domstolen ska självmant beakta dessa tidsfrister.
Genom dessa förändringar ger vi alla personer möjlighet att inom en rimlig tid sanera sin ekonomi. Vi får också positiva effekter genom att kreditgivningen blir sundare. Visserligen kanske marknaden för inkassobolagen och vissa kreditgivare blir mindre lönsam men för den enskilda människan och för samhället i stort är jag övertygad om att vinsten blir större.
JAN ERTSBORN
Advokat och riksdagsledamot (fp) i lagutskottet