search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Turordningslistan

Nästan nio av tio tingsrätter använder sig av turordningslistor. Listorna används främst av rättviseskäl, men också för att det är praktiskt. Vid de flesta domstolar bokas advokaterna in i strikt turordning. Några tingsrätter gör aldrig avsteg från listan.
I undersökningen skickades en skriftlig enkät till landets samtliga 72 tingsrätter. 48 domstolar besvarade enkäten.

Av dessa använder sig 42 domstolar, nästan nio av tio svarande, av någon form av turordningslista när de förordnar offentliga försvarare.

Skälet till att man använder listor är i första hand för att uppnå en jämn och rättvis fördelning av uppdragen mellan advokaterna. Nästan alla som har listor lyfter fram rättvisa bland advokaterna som ett huvudargument. Några påtalar också att det är advokaterna på orten som begärt att domstolen ska ha turordningslistor.

Men listor används även eftersom det är praktiskt för domstolen. Nästan hälften av alla tingsrätter som har turordningslistor anger att det är praktiskt och lätt att administrera. Dessutom slipper domstolen riskera att beskyllas för att gynna vissa advokater.

På de flesta håll är listorna gemensamma för hela domstolen. Så ser det ut vid tre av fyra domstolar med lista. Vid övriga domstolar har man huvudsakligen egna listor för varje rotel.

Även utformningen av listorna varierar. Det vanligaste är att turordningslistan omfattar alla advokater som verkar inom domkretsen. Så ser det ut vid 28 av de 42 tingsrätter som har lista. Vid tolv av tingsrätterna omfattar listan även advokater på närliggande orter, och då oftast orter där tingsrätten lagts ned. På Enköpings tingsrätts lista finns även advokater från andra orter med, men bara om de åtar sig uppdrag utan att debitera resekostnad och tidsspillan.

Att som advokat ta sig in på offentliga försvararlistan förefaller inte vara något problem på de flesta platser. Vid tre av fyra domstolar räcker det med att anmäla sitt intresse för att komma med och vid resten är det tillräckligt att man etablerar sig i domkretsen för att komma med på listan. Några domstolar går också aktivt ut och frågar nyetablerade advokater om de har intresse av att ta offentliga uppdrag.

Advokatens undersökning visar också att nästan alla domstolar strikt följer turordningen när man väljer från listan, så att alla advokater ska få lika många mål. I några av de domstolar vars listor omfattar advokater från flera orter försöker domstolen i första hand välja advokater från den ort där den tilltalade hör hemma eller där brottet begåtts. Så görs bland annat vid Varbergs, Faluns och Ångermanlands tingsrätter.

Knappt hälften av alla domstolar som har lista säger sig ha ambitionen att alla advokater ska få lika många och lika stora uppdrag. En lika stor andel av domstolarna har som ambition att alla advokater åtminstone ska få lika många mål, men anser att det är ogörligt att även fördela storleken på uppdragen rättvist. Några av domstolarna gör också avstämningar vid årets slut för att se att uppdragen fördelats rättvist.

Ambitionen att skapa rättvisa förstärks ytterligare av att domstolarna säger sig vara sparsamma med att göra avsteg från turordningen på listan. Vid 22 domstolar är det ovanligt eller mindre vanligt att avsteg görs och vid tre domstolar görs avsteg endast någon enstaka gång. Tingsrätterna i Karlskoga, Arvika, Gotland och Hässleholm anger att avsteg från listan aldrig eller i princip inte förekommer. Sju tingsrätter anger att avsteg från listan görs förhållandevis eller ganska ofta.

Komplicerade och svåra mål är det vanligaste skälet till att domstolarna gör avsteg från turordningslistan. Det kan handla om grövre våldsbrott, ekonomisk brottslighet eller ungdomsmål. Sådana mål vill domstolarna undvika att ge till oerfarnare jurister. 13 tingsrätter anger att de går ifrån turordningen av detta skäl. Uddevalla tingsrätt förordnar heller aldrig kvinnliga ombud till manliga invandrare i sexualbrottsmål.

Nästan lika vanligt är det att avsteg från listan görs för att advokater inte går att nå eller tackar nej till uppdraget.

Andra skäl att göra avsteg är kontorsjäv, att den tilltalade nyligen haft en annan försvarare, eller att en försvarare i ett annat mål redan finns på plats när förhandlingen avgörs vid ett tingsställe.

Undersökningen visar även att tingsrättens domare till stor del har delegerat rätten till rotelsekreterarna att förordna offentliga försvarare. Vid tre av fyra domstolar är det oftast domstolssekreterarna som bestämmer vem som ska förordnas. Vid ungefär hälften av domstolarna är rotelinnehavaren ibland med och avgör vem som ska förordnas. Däremot är det vid samtliga domstolar domstolssekreteraren eller någon annan på kansliet som sköter kontakten med den som förordnas.

Advokaten har också bett domstolarna bedöma hur vanligt det är att den tilltalade begär en namngiven försvarare. I genomsnitt begärs en namngiven försvarare i vart tredje eller hälften av målen. Men det råder stor variation mellan domstolarna. Vid avdelning 13 i Stockholms tingsrätt där merparten av de grövsta våldsbrotten avgörs är namngivna försvarare begärda i 80 procent av fallen. Även i Skellefteå, Mölndal och Varberg begärs ofta namngivna försvarare – i 70–75 procent av alla mål.

I Norrköping, Mora och Sveg är det minst vanligt att gärningsmannen begär en särskild försvarare, cirka vart tionde mål.

Det är framför allt tidigare dömda och/eller tilltalade i allvarliga våldsbrottsmål som begär namngivna försvarare. Misstänka ekobrottslingar begär också ofta en särskild försvarare.

Geografiskt avstånd är det vanligaste skälet till att domstolen säger nej till att förordna en begärd försvarare. Det anger tre av fyra domstolar som svarat på enkäten. Ju allvarligare brott desto avlägsnare advokat, resonerar många. Men även målets art och omfattning spelar en roll för 40 procent av domstolarna när de väljer att säga nej till en begäran.

HANS HELLBERG
TOM KNUTSON
Annons
Annons