search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Rapport från en hovrätt

Jag vet inte riktigt vad det var jag förväntade mig den kalla vintermorgon för ett år sedan när jag av nu bortglömd anledning surfade in på Domstolsverkets hemsida och upptäckte möjligheten till adjunktion i hovrätt. I alla fall inte den i mitt tycke mycket moderna organisation som jag nu lärt känna under mina fyra månader på Hovrätten för Västra Sverige.
NERVOSITETEN FÖRVANDLADES rätt omgående till entusiasm. Inledningsvis inför sådant som ett utmärkt bibliotek, kompletterat med tillgång till inte en utan flera rättsdatabaser och med en ständigt uppdaterad nyhetsförmedling via den interna bibliotekswebben. Signifikativt kanske, för så här i efterhand är det i synnerhet hovrättens strävan efter att befinna sig i ständig förändring, ett slags kontinuerlig självprövning, som imponerat mest. Jag hade turen att ramla rätt in i ett projekt som för omväxlings skull startade ”från botten” genom omfattande och anonyma intervjuer med folk från hovrättens alla personalkategorier. Svaren redovisades avdelningsvis och kompletterades efter diskussion i grupp. Där ventilerades sådant som kvalitet kontra kvantitet, vilka förväntningar som finns, vikten av återkoppling och inte minst den alls inte oväsentliga frågan om kaffet bör intas professions- eller avdelningsvis.

Även den juridiska fortbildningen sker delvis i kollektiva former, bland annat under återkommande sessionsfria eftermiddagar. En tankeväckande sådan ägnades åt ”uppsåtets nedre gräns”, även här i kombination med gruppdiskussioner.

Som adjunkt har jag sysslat mest med brottmål naturligtvis, under i snitt två förhandlingsdagar per vecka. I cirka hälften av dessa mål har jag varit referent. Därtill ett antal huvudförhandlingar i tvistemål varav ett par familjerättsmål. Några tvistemål har också avgjorts på handlingarna. Sedan har det varit föredragningar; häktningar förstås, men också allt från skuldsanering till domvilla och försvararersättningar. En mycket blandad och givande kompott, med undantag för det lika sorgliga som ansenliga inslaget av rättshaverism. Efter några veckor betroddes jag även med tillfälligt ansvar för en rotel vilket var kul och inte farligt betungande tack vare stöd från erfarna domstolssekreterare (vilka för övrigt får komma till sin rätt genom full delegation) och duktiga fiskaler. Som ensampraktiserande advokat är man ju för det mesta helt utlämnad till sin egen begränsade förmåga och tvivelaktiga omdöme. Det är därför extra stimulerande med hovrättens ständiga ”grupparbeten” där uppfattningar får chans att brytas mot varandra och formuleringar finslipas (eller åtminstone förändras). Jag har upplevt att det varit högt i tak samtidigt som den goda stämningen borgat för den trygghet som behövs om man skall våga tycka till. Att det bara är den som saknar auktoritet som behöver uppträda auktoritärt, det besannades återigen.

Bortsett från att hovrätten ligger i ett regn- och blåshål kan jag bara rekommendera mina kollegor att söka adjunktion vid Hovrätten för Västra Sverige.

TOVE KLACKENBERG UNDIN
Advokat i Värmland
Annons
Annons