- Fokus
”Framtiden för advokaterna är specialisering”
Bertil Henriques har varit aktiv advokat på samma byrå i 57 år. I dag är han 85 år och arbetar fortfarande. Från sin horisont har han ett bättre perspektiv än de flesta på hur advokatyrket har förändrats under de gångna 50 åren.
Bertil Henriques far var advokat och sjörättsexpert och ville inte ha in Bertil i samma gebit:
– Han var övertygad om att jag var oduglig, som alla föräldrar är om sina barn. Han tyckte att det var bättre om jag försökte komma in på en advokatfirma, som ägnade sig åt någon annan slags juridik, vilket han hjälpte till att ordna, berättar Bertil Henriques muntert.
Den 1 maj 1947 började han sin anställning på Advokatfirman Södermarks. 57 år senare är han fortfarande verksam på samma byrå.
– Jag brukar gå ned på kontoret var och varannan dag och störa dem, säger han och skrockar förtjust.
Skälet till att han inte gått i pension är att han är så road av sitt arbete. Framför allt av att undvika arvs- och gåvoskatter:
– Med 30 procents arvsskatt och 24 procents reavinstskatt på gamla börsnoterade aktier utan känt ingångsvärde innebär det att mer än 50 procent kan försvinna vid arvsfall. Man skall inte heller glömma bort, framhåller Henriques, att all förmögenhet redan från början varit beskattad.
Han anser att detta är ren konfiskation och han har därför ägnat mycken tid åt generationsplanering för att skydda kapitalet. Han berättar om den ångest dessa skatter orsakar hans klienter som ofta varit företagare och som på äldre dagar är oroliga för hur de ska har råd att låta företagen gå i arv till sina barn. Trotsigt tillägger han att han nog räddat kapitalvärden för bortåt hundra miljoner kronor så att de har kunnat gå vidare till nästa generation.
BERTIL HENRIQUES HAR VARIT fullt aktiv ända till han blev 80 år gammal då han drabbades av cancer i stämbanden. Dessa är nu bortopererade och han talar genom att pressa fram ljud genom ett opererat hål i strupen. Rösten låter sträv men är ändå tydlig.
Vi träffas hemma i familjen Henriques våning på Östermalm. Ute rasar ett storartat vinteroväder. Telefonen ringer återkommande där vi sitter på Bertil Henriques kontor. Några av samtalen kommer från utlandet. Ännu har han fullt upp.
Under sina yrkesår har Henriques suttit med i femtio bolagsstyrelser varav ett par var börsnoterade. På byrån arbetade man mycket med familjeföretag och även utländska dotterbolag. Det gjorde att han kom att arbeta med familjerätt.
– Det blev så att man skulle kunna allting och ordna allting. I det ingick även mycket familjerätt och boutredningar. Man blev familjeadvokat för företagarna.
När Bertil Henriques beskriver advokaternas arbetssituation på 1950-talet öppnar sig en värld med stora skillnader jämfört med dagens. Det var en tid då årsräkningar var legio. Ett handslag räckte för att besegla en stor affär. Den allkunnande advokaten var vanligt förekommande. Konkurrensen inom kåren var inte utbredd. Snarare var det så att man prackade på varandra vissa typer av ärenden, som familjeärenden. Var det så att man inte kunde ta ett ärende var man tacksam om man kunde få hjälp av en kollega. Det fanns inte heller någon märkbar konkurrens med jurister från begravningsbyårer, banker eller andra juristbyråer.
EN ANNAN VÄSENTLIG SKILLNAD är att idag handlar diskussionerna betydligt mer om arvoden, inkomster och debitering. Det är en oundviklig följd av att kostnaderna och även skatterna gjort att allt fördyrats – inte bara advokattjänster. I sin tur har det lett till att frågan om vad saker och ting kostar blivit central på ett helt annat sätt.
Men den kanske största skillnaden handlar om relationer:
– Man blev ofta vän med klienterna och man umgicks med dem. Flera av mina nuvarande vänner är eller var sådana klienter eller anställda klientföretag, som jag lärde känna på 1950- och 1960-talen. Det rådde en vänlig stämning då.
– De yngre juristerna idag tror jag inte alls vill vara kamrater med sina klienter. Det är en annan situation idag. Man har mer spjälkat upp yrke och det privata. För mig var och är det faktiskt fortfarande en total blandning.
På 1960-talet inleddes marschen mot andra tider med en ökande flora av bestämmelser och regleringar, framför allt skattelagar. I takt med att lagstiftningen blev allt mer komplex växte behovet av specialister allt starkare. På 1970-talet accelererade utvecklingen på skatteområdet. Henriques försökte länge hålla sig ajour med skattelagstiftningen men till slut gick det inte. Den ökade regleringen ledde samtidigt till att arbetsområdet för jurister växte. Den allkunnande advokaten försvann under denna process. Han anser dock att specialiseringen varit nödvändig.
BERTIL HENRIQUES TROR INTE att det finns några större möjligheter att ta tillbaka marknadsandelar från revisorer, begravningsentreprenörer eller mäklare. Det är inte så konstigt eftersom advokatens egentliga verksamhet är inriktad på att lösa tvister. Framtiden för advokater handlar nog till stor del om att specialisera sig, anser han.
TOM KNUTSON
– Han var övertygad om att jag var oduglig, som alla föräldrar är om sina barn. Han tyckte att det var bättre om jag försökte komma in på en advokatfirma, som ägnade sig åt någon annan slags juridik, vilket han hjälpte till att ordna, berättar Bertil Henriques muntert.
Den 1 maj 1947 började han sin anställning på Advokatfirman Södermarks. 57 år senare är han fortfarande verksam på samma byrå.
– Jag brukar gå ned på kontoret var och varannan dag och störa dem, säger han och skrockar förtjust.
Skälet till att han inte gått i pension är att han är så road av sitt arbete. Framför allt av att undvika arvs- och gåvoskatter:
– Med 30 procents arvsskatt och 24 procents reavinstskatt på gamla börsnoterade aktier utan känt ingångsvärde innebär det att mer än 50 procent kan försvinna vid arvsfall. Man skall inte heller glömma bort, framhåller Henriques, att all förmögenhet redan från början varit beskattad.
Han anser att detta är ren konfiskation och han har därför ägnat mycken tid åt generationsplanering för att skydda kapitalet. Han berättar om den ångest dessa skatter orsakar hans klienter som ofta varit företagare och som på äldre dagar är oroliga för hur de ska har råd att låta företagen gå i arv till sina barn. Trotsigt tillägger han att han nog räddat kapitalvärden för bortåt hundra miljoner kronor så att de har kunnat gå vidare till nästa generation.
BERTIL HENRIQUES HAR VARIT fullt aktiv ända till han blev 80 år gammal då han drabbades av cancer i stämbanden. Dessa är nu bortopererade och han talar genom att pressa fram ljud genom ett opererat hål i strupen. Rösten låter sträv men är ändå tydlig.
Vi träffas hemma i familjen Henriques våning på Östermalm. Ute rasar ett storartat vinteroväder. Telefonen ringer återkommande där vi sitter på Bertil Henriques kontor. Några av samtalen kommer från utlandet. Ännu har han fullt upp.
Under sina yrkesår har Henriques suttit med i femtio bolagsstyrelser varav ett par var börsnoterade. På byrån arbetade man mycket med familjeföretag och även utländska dotterbolag. Det gjorde att han kom att arbeta med familjerätt.
– Det blev så att man skulle kunna allting och ordna allting. I det ingick även mycket familjerätt och boutredningar. Man blev familjeadvokat för företagarna.
När Bertil Henriques beskriver advokaternas arbetssituation på 1950-talet öppnar sig en värld med stora skillnader jämfört med dagens. Det var en tid då årsräkningar var legio. Ett handslag räckte för att besegla en stor affär. Den allkunnande advokaten var vanligt förekommande. Konkurrensen inom kåren var inte utbredd. Snarare var det så att man prackade på varandra vissa typer av ärenden, som familjeärenden. Var det så att man inte kunde ta ett ärende var man tacksam om man kunde få hjälp av en kollega. Det fanns inte heller någon märkbar konkurrens med jurister från begravningsbyårer, banker eller andra juristbyråer.
EN ANNAN VÄSENTLIG SKILLNAD är att idag handlar diskussionerna betydligt mer om arvoden, inkomster och debitering. Det är en oundviklig följd av att kostnaderna och även skatterna gjort att allt fördyrats – inte bara advokattjänster. I sin tur har det lett till att frågan om vad saker och ting kostar blivit central på ett helt annat sätt.
Men den kanske största skillnaden handlar om relationer:
– Man blev ofta vän med klienterna och man umgicks med dem. Flera av mina nuvarande vänner är eller var sådana klienter eller anställda klientföretag, som jag lärde känna på 1950- och 1960-talen. Det rådde en vänlig stämning då.
– De yngre juristerna idag tror jag inte alls vill vara kamrater med sina klienter. Det är en annan situation idag. Man har mer spjälkat upp yrke och det privata. För mig var och är det faktiskt fortfarande en total blandning.
På 1960-talet inleddes marschen mot andra tider med en ökande flora av bestämmelser och regleringar, framför allt skattelagar. I takt med att lagstiftningen blev allt mer komplex växte behovet av specialister allt starkare. På 1970-talet accelererade utvecklingen på skatteområdet. Henriques försökte länge hålla sig ajour med skattelagstiftningen men till slut gick det inte. Den ökade regleringen ledde samtidigt till att arbetsområdet för jurister växte. Den allkunnande advokaten försvann under denna process. Han anser dock att specialiseringen varit nödvändig.
BERTIL HENRIQUES TROR INTE att det finns några större möjligheter att ta tillbaka marknadsandelar från revisorer, begravningsentreprenörer eller mäklare. Det är inte så konstigt eftersom advokatens egentliga verksamhet är inriktad på att lösa tvister. Framtiden för advokater handlar nog till stor del om att specialisera sig, anser han.
TOM KNUTSON