search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Samfundsfrågor

Disciplinärenden

Beslut våren 2004

2. Advokat har i rättegång gällande vårdnad m.m. omnämnt förslag till uppgörelse som motparten lämnat. Erinran tilldelad.
C och D har tillsammans dottern E, född 1991. Sedan föräldrarna separerat uppstod det en tvist mellan dem om vårdnaden om barnet och därmed sammanhängande frågor. I dom den 20 januari 2002 förordnade X-stads tingsrätt om att vårdnaden fortsatt skulle vara gemensam, att barnet skulle bo hos C och att D skulle ha rätt till umgänge i viss omfattning.

Efter sommaren 2002 uppstod på nytt en tvist mellan föräldrarna i fråga om var barnet skulle bo. I tvisten biträddes C av advokaten B medan D biträddes av advokaten A.

C tillställde den 17 augusti 2002 B följande förslag till lösning av tvisten.
1. Fortfarande gemensam vårdnad.
2. E kommer till Sverige under en tvåveckorsperiod under julhelgerna. E bestämmer då om hon vill stanna i Sverige eller åka tillbaka till USA.
3. Jag och D skall inte gå till domstolen mer. I fortsättningen skall E:s vilja vara avgörande.
4. Under tiden E bor i USA skall jag ej betala underhåll.
5. E tillbringar varje sommar i Sverige under en sexveckorsperiod.
6. E är nu så stor att hon kan flyga själv (med hjälp av flygvärdinnor). Om E är i USA skall D verka för att E kommer till Sverige på utsatt tid. Mot uppvisande av kvitto så betalar jag E:s halva biljett.

B skickade förslaget till A per fax den 19 augusti 2002. I faxet meddelade B: ”Var vänlig notera att allt som nu säges och diskuteras (inkl all korrespondens) endast är förlikningsdiskussioner samt att intet får användas i domstol eller på annat sätt”.

I brev till B den 10 september 2002 anförde A bland annat: ”Även om jag i domstol inte kan åberopa Ditt fax, så har D fått en kopia av detsamma och kommer hon förmodligen att själv åberopa detsamma, då hon inte är bunden av advokatetiska regler”.

I ansökan om stämning till X-stads tingsrätt den 16 september 2002 anförde A bl.a. följande.

”Dock har C – enligt D – som villkor för att komma överens om att E fortsättningsvis skulle bo tillsammans med D i USA uppställt följande villkor.

Att vårdnaden alltjämt skall vara gemensam, att E:s vilja skulle vara avgörande även fortsättningsvis, att han under tid E bor i USA inte skall betala underhåll för henne, att E tillbringar sex veckor i Sverige varje sommar, samt att D skall betala kostnaden för E:s resor till och från Sverige, varefter han mot uppvisande av kvitto betalar D halva kostnaden härför”.

I skriftligt svaromål till tingsrätten den 25 september 2002 förklarade B det vara ”synnerligen uppseendeväckande att motpartsombudet direkt refererar till de diskussioner som försiggick mellan parterna, diskussioner som icke ledde till någon samförståndslösning och därför avbröts. Detta särskilt som undertecknad direkt i skrift meddelat ombudet att inget av det som diskuterats på något sätt och av någon fick åberopas i mål eller på annat sätt mellan parterna”.

C har i en skrift som kom in till Advokatsamfundet den 5 november 2002 anmält A för att genom sitt förfarande ha brutit mot god advokatsed.

A har i avgivet yttrande bestritt att han brutit mot god advokatsed. Han har anfört i huvudsak följande.

C synes göra gällande att A brutit mot bestämmelsen i 43 § vägledande regler om god advokatsed som lyder: ”Advokat får inte utan motpartens samtycke i rättegång åberopa av denne framfört förlikningserbjudande”.

Han var medveten om denna bestämmelse då han på D:s uttryckliga begäran i stämningsansökningen nämnde vad hon uppgett angående det förslag till samförståndslösning som C lämnat henne.

Bestämmelsen förefaller enligt sin ordalydelse ta fasta på förlikningsförslag i dispositiva tvistemål. I indispositiva tvistemål av det aktuella slaget kan väl samförståndslösningar diskuteras och avtal träffas mellan parterna. En domstol kan dock aldrig fastställa ett sådant avtal om det inte är till barnets bästa.

Han fann det i vart fall mycket tveksamt huruvida bestämmelsen i strid med sin ordalydelse var tillämplig. Av hänsyn till sin kollega B och dennes direktiv i det översända faxet fann han sig trots det vara förhindrad att åberopa det från honom översända förslaget från C.

Däremot ansåg han att det inte fanns hinder mot att i stämningsansökan nämna vad D berättat för honom att C framfört till henne innan faxet mottogs.

C har bemött A:s yttrande i en ny inlaga till samfundet. Han har anfört bl.a. följande:

I indispositiva mål kan parter inte förlikas, i vart fall inte i den meningen att en förlikning utan vidare kan läggas till grund för en dom. En överenskommelse mellan parterna kan dock ha stor betydelse för bedömningen av indispositiva frågor. Ett tidigare avgörande (TSA 1973 s. 167) visar att åberopsförbudet även gäller i indispositiva tvistemål, trots att förlikningsförslaget inte utgör ett bindande anbud såsom i dispositiva tvister.

Av disciplinfallet TSA 1982 s. 307 framgår att sanktion kan drabba en advokat inte bara om han formligen åberopar ett förlikningserbjudande som bevis utan också om han omnämner ett erbjudande. Fallet tyder på att man velat förhindra varje form av omnämnande av ett förlikningsförslag som kan påverka domarens ställningstagande medvetet eller omedvetet.

A har i ett kompletterande yttrande anfört bl.a. följande.

Han hade inte något uppdrag från D när hon ringde honom och berättade att E inte ville bo hos C utan hos D. Vid samma telefonsamtal berättade D för honom att C var villig att träffa en överenskommelse av det innehåll som senare refererades i den till tingsrätten ingivna ansökan om stämning. Han har också i stämningsansökan varit noga med att ange att uppgifterna kommit från D. Han har aldrig vid domstol eller på annat sätt yppat eller åberopat fax-brevet från B eller dess innehåll.

C har i en slutskrift anfört bl.a. följande:

A:s påstående att han, innan han erhöll faxet från B, kände till innehållet genom vad D berättat för honom är mycket förbryllande. All kommunikation mellan parterna skedde genom ombuden. C har i detta ärende liksom tidigare endast kommunicerat med sitt ombud som i sin tur kommunicerat med D:s ombud. Han anser det vara helt uteslutet att D kunnat meddela A hans villkor för uppgörelse. Hon kände helt enkelt inte till villkoren innan A fick kännedom om dem.

Nämndens bedömning

A borde inte i rättegången ha omnämnt det förslag till uppgörelse som C lämnat. Genom att göra så har A brutit mot god advokatsed.

På grund härav tilldelar nämnden A erinran jämlikt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.

Anmärkning: Texten utgör ett referat. Skriftväxlingen har inte redovisats lika utförligt som i nämndens beslut. Vidare har uppgifter som rör andra anmärkningar uteslutits.

3. Advokat har i e-postmeddelande utövat otillbörlig påtryckning på motparten genom att framställa hot om anmälan till skattemyndigheten och skandalisering av motparten i massmedia. Varning tilldelad.

B har i en anmälningsskrift, som inkom till Advokatsamfundet den 22 januari 2003, riktat anmärkningar mot advokat A. I huvudsak har B anfört följande:

Bolaget C provanställde den 11 juli 2002 D. Provanställningen upphörde den 19 november 2002. Den 10 januari 2003 fick B ett e-postmeddelande från A i vilket A, i mycket hårda ordalag, gick till angrepp mot B och hans agerande gällande D. I e-postmeddelandet framförde A ett ogrundat krav på 300 000 kronor och hotade med att anmäla honom till skattemyndigheten samt att smutskasta honom i pressen om han inte gick med på den föreslagna förlikningen.

E-postmeddelandet av den 10 januari 2003 var formulerat enligt följande:

D./.C

I egenskap av ombud åt D får jag tillskriva Dig i rubricerad angelägenhet.

1. Bakgrund. Sedan min huvudman tillträtt såsom försäljningschef på C har han nedlagt tid och engagemang i Ditt bolag.

De enastående försäljningsresultaten har föranlett Dig att erbjuda min huvudman delägarskap i bolaget.

Utan hinder av de resultat och goda erfarenheter bolaget och inte minst Du haft av D har Du det tvivelaktiga omdömet att lyssna på en anställd i bolaget, vilken beljuger D grundligt. Du väljer att ställa Dig bakom den anställde och ta avstånd ifrån Din nyligen utsedda försäljningschef D. Till råga på allt fattar Du beslutet att utan saklig grund säga upp D:s anställningsförhållande i strid mot Dina tidigare utfästelser.

Inte nog med att D belastats internt med allehanda osanningar. Du har dessutom konsekvent och uppsåtligen sökt svärta ner D:s goda renommé i branschen. Chefsskapets adelsmärken synes av allt att döma vika för personlig vinnings- och hämndlystnad ifrån Din sida. Ditt handlande vittnar om ett lågvattenmärke med få medtävlare i disciplinen.

På grund av Ditt minst sagt tvivelaktiga agerande har D lidit ekonomisk skada och detta inte bara genom att Du oriktigt entledigat honom ifrån sin anställning, utan även i anledning av kostsam tidsspillan för D och, särskilt, den ofördelaktiga ryktesspridningen som förekommit kring D:s person, vars upphov kan härledas till Dig. Affärsmässigheten i Ditt förhållningssätt har D dessvärre fått letat efter med ljus och lykta och det är något han tagit anstöt av och djupt beklagar.

2. Krav. Jag har min huvudmans uppdrag att i ett för allt erbjuda Dig en uppgörelse på följande villkor:

a. C åtar sig att till D eller bolag han anvisar utge i ett för allt 300 000 kr.

b. Beloppet skall vara D eller det bolag han anvisar tillhanda senast den 31 januari 2003.

c. När betalningen till fullo reglerats är samtliga ekonomiska mellanhavanden slutligt reglerade mellan parterna.

d. Anbudet gäller t.o.m. den 14 januari 2003 kl 14. Accept skall ske skriftligen. Uteblir accept faller anbudet i sin helhet.

3. Ärendets fortsatta handläggning. I den mån ett avslut inom härovan uppställd frist icke kommer till stånd har min huvudman bett mig vidareförmedla att han i den situationen avser att påkalla såväl skattemyndighetens som medias uppmärksamhet för att i offentlighetens ljus varudeklarera Dig och Ditt bolag.

Med vänligaste hälsningar

A, advokat.

A har i yttrande över anmälan anfört bl.a. följande:

Det krav på ersättning som framförts grundar sig på D:s uppfattning att provanställningen övergått till en tillsvidareanställning genom muntligt avtal mellan parterna. D anser att han entledigats från anställningen utan saklig grund. A:s språkbruk är väl anpassat till ”den nivå som anstår B”. Han har endast agerat som budbärare åt D. Det är D som överväger att, självständigt, i eget namn, vidta de åtgärder som nämns i e-postmeddelandet. Han har informerat D om att han i sin yrkesutövning ”inte får utöva påtryckningar som är otillbörliga å klientens vägnar”.

B har i en kommentar till A:s yttrande anfört bl.a. följande:

Det framgår inte hur kravet på 300 000 kronor har räknats fram. Det förefaller mer vara ett ”lämpligt belopp”. Av yttrandet till Advokatsamfundets disciplinnämnd verkar det som om A inte håller sig på ett ombuds nivå, ”utan mer inträtt i klientens indignerade tillstånd”. Vidare tolkar han A:s brev som att A varit fullt medveten om att de påtryckningar som användes i e-postmeddelandet av den 10 januari 2003 var otillbörliga och att man därför kommit överens om att A endast skulle vidarebefordra dessa. En advokat skall inte verka som ”megafon” på detta sätt och framföra de hot som klienten önskar.

Nämndens bedömning

Av utredningen i ärendet framgår att A i sitt e-postmeddelande den 10 januari 2003 utövat otillbörlig påtryckning på motparten genom hot om anmälan till skattemyndigheten och skandalisering av motparten i massmedia. Härigenom har han allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat.

På grund härav tilldelar nämnden A varning jämlikt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.
Annons
Annons