search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Ny förmånsrätt – ett problem i övergångsåldern

Nya regler om förmånsrätt och lönegaranti trädde i kraft den 1 januari 2004. Några skrivningar i bestämmelserna och i dem som rör övergången från äldre till nya bestämmelser har rört upp mycket damm, tagit tid av och stört lugnet i den numera kravbundna fortbildning som förmedlas av bl.a. mig själv och advokaten Peter Savin. Vad som framkommit ”ex cathedra” förmedlas härmed även till en vidare krets.

I övergångsbestämmelserna till de nya reglerna om förmånsrätt p. 3 stadgas att äldre bestämmelser alltid gäller i konkurs eller utmätning som har beslutats på grund av en ansökan som gjorts före den 1 januari 2004.

Den bestämmelse som förorsakat huvudbry är den i p. 2. I fråga om företagshypotek på grund av en inteckning som beviljats före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser fram till den 1 januari 2005.

Bestämmelsen är övertydlig i det att några företagshypotek av andra slag än de som beskrivs inte existerar. Möjligheten att få en inteckning beviljad som kan användas för att upplåta företagshypotek finns inte efter 2004 års ingång, se övergångsbestämmelserna till lagen (2003:528) om företagsinteckning.

Problemen gäller konkurser med ansökan och beslut under 2004. Det förefaller som om man skall övergå från reglerna om ”gamla” företagshypotek till nya företags-inteckningar under pågående förfarande i och med ingången av 2005. Jämför nämnda p. :2 med promulgationsbestämmelserna p. 3 till lagen om företagsinteckning. Gamla företagsinteckningar/företagshypotek transformeras till nya företagsinteckningar den 1 januari 2005.

En rimlig utgångspunkt är att de regler om förmånsrätt som gäller vid ansökan om utmätning eller konkurs skall tillämpas i förfarandet oavsett hur länge det pågår.

Regelverket ger ändå – oavsett hur det förhåller sig med lagstiftarens tankar eller intentioner – en möjlig lösning. – Om man förbehåller nämnda p. 2 fall av icke inledd exekution och i stället tillämpar övergångsregeln i p. 4 på de ärenden där exekution sker på ansökan som görs under 2004, så fungerar det.

Det räcker då med att man betraktar en ansökan om utmätning eller konkurs som kommer in under 2004 – och som senare, inte nödvändigtvis under samma år, leder till att förfarandet inleds – som en nödvändig och tillräcklig förutsättning för regelns tillämpning.

På så sätt undviker man också att ett inlett förfarande enligt p. 4 annars skulle kunna avbrytas på ett illojalt sätt genom en ansökan under 2004.

Sammanfattning av övergångsreglerna

Med nämnda lösning kan enkla hanteringsregler formuleras för förmånsrätt i övergångstider. Man måste hålla i minnet att dag för konkursansökan torde vara att bestämma med utgångspunkt i 2 kap. 1, 2 och 21 §§ konkurslagen, jfr min artikel i TSA 8/2000 s. 24. Begreppet fristdag i 4 kap. konkurslagen har däremot inte med saken att göra.
  1. Ansökan om konkurs eller utmätning före den 1 januari 2004 – alltid äldre bestämmelser.
  2. Ansökan om konkurs eller utmätning under 2004 – alltid äldre bestämmelser såvitt avser förmånsrätt enligt 5 § 1 st. 2 p. förmånsrättslagen, gamla företagshypotek.
  3. Ansökan om konkurs eller utmätning därefter – alltid äldre bestämmelser såvitt avser förmånsrätt enligt 5 § 1 st. 2 p. förmånsrättslagen, gamla företagshypotek, som utsatts för fullständigt förfarande enligt övergångsregel 4.

Det faktum att dag för ansökan om konkurs styr regelvalet leder till den märkliga konsekvensen att staten under pågående företagsrekonstruktionsförsök som inletts före den 1 januari 2004 förlorat sin förmånsrätt om det inte finns en före nämnda dag anhängiggjord konkursansökan, jfr 2 kap. 10 a § konkurslagen.

Övergångsproblemen slutar inte här

För de förmånsrätter på grund av företagshypotek som lever över inträdet av 2005 oavsett om det sker på grund av ovanstående resonemang eller på grund av fullständigt förfarande direkt i enlighet med p. 4 i övergångsbestämmelserna är problemen ändå inte över.

Konkurslagens övergångsbestämmelser med avseende på 14 kap. 18 § har låtit denna gälla till utgången av 2004. Här har lagstiftaren uppenbarligen glömt den nödvändiga kongruensen med p. 4 i övergångsbestämmelserna till förmånsrättslagen.

Den fordringsägare som har säkerhet i företagshypotek vinner alltså på grund av detta lagstiftarens förbiseende en fördel om säkerheten kan gälla in på år 2005. Den nya lydelsen av 14 kap. 18 § tvingar inget bidrag från köpeskilling och avkastning från egendom som omfattas av företagshypotek att betala övriga konkurskostnader i den mån boet annars inte lämnar tillgång till det. Detta kan inte vara lagstiftarens avsikt.

Den mystiska förmånsrätten för uppsägningstid

Den nya lydelsen av 12 § första stycket förmånsrättslagen avskär förmånsrätt för fordringar som belöper på tid efter en månad från konkursbeslutet.

Andra styckets första mening stadgar att fordran på uppsägningslön omfattas av förmånsrätt längst för uppsägningstid som beräknas enligt 11 § lagen (1982:80) om anställningsskydd, en med första stycket till synes oförenlig omfattning.

Hela andra stycket med första meningen något justerad återfinns numera även i 7 § tredje stycket lönegarantilagen.

Syftet med regleringen så som den kommer till uttryck i de båda bestämmelserna är, såvitt förarbetena ger besked, att förmånsrätt för lön under uppsägningstid, med förmånsrätt och lönegaranti eller utan förmånsrätt och lönegaranti, inte skall ges sammantaget för längre tid än den som beräknas enligt 11 § lagen om anställningsskydd. Uppgifter lämnade vid underhandskontakter med en vanligtvis välinformerad källa vilka kommit till författarens kännedom har bekräftat detta syfte.

Den avsedda innebörden av 12 § andra stycket, första meningen, får utläsas enligt följande (det medges att den här lämnade formuleringen är otymplig):

Fordran på uppsägningslön som belöper på tid efter konkursutbrottet omfattas av förmånsrätt längst enligt vad som sägs i första stycket. Uppsägningstiden får dock tillsammans med den som avses i 7 § tredje stycket lönegarantilagen inte beräknas till längre tid än den som gäller enligt lagen om anställningsskydd.

Den arbetande pensionären

Jag har medvetet i förslaget till tolkning av 12 § andra stycket första meningen förmånsrättslagen underlåtit att nämna någon paragraf i lagen om anställningsskydd. Enligt gällande rätt får en pensionär som arbetar kvar i företaget och har ett avtal om uppsägningstid som är länge än den som annars gäller enligt lagen om anställningsskydd möjlighet att få lönegaranti för den längre tiden. Stadgandet om uppsägningstid för den som uppnått pensionsålder återfinns nämligen i 33 § tredje stycket och inte i 11 § lagen om anställningsskydd.

Stympad förmånsrätt vid revision och bokföring

Det är förvånande att man inte vid arbetet med förändringarna av förmånsrättslagen tagit fasta på de synpunkter som tidigare kommit till uttryck.

Förmånsrättslagens 10 a § begränsar förmånsrätten för bokförings- och revisionskostnader så att den inte omfattar ersättning för arbete som utförs efter det att konkursansökan kommer in till tingsrätten, se Lidköpings tingsrätt, beslut den 21 februari 2001, K 1065/99.

Bestämmelsen i denna sin lydelse är en unik företeelse i reglerna om förmånsrätt. Utformningen är sannolikt oavsiktlig och bör ändras omgående så att förmånsrätten omfattar ersättning för arbete som är utfört senare än en tidpunkt som inträffar sex månader före det att konkursansökan kommer in till tingsrätten.

Paragrafen har dessutom glömts i 8 kap 9 § konkurslagen.

utvärdering av lagändringarna

Lyckligtvis har man utfäst en utvärdering av förändringarna av reglerna om förmånsrätt. Kravet på enkelhet, förutsägbarhet, snabbhet och kostnadseffektivitet i civil exekution bör då återfå sin givna plats i högsätet.

Omgående behövs emellertid att man åter inför hänvisningen till 12 § förmånsrättslagen i 9 § lönegarantilagen. Någon tog bort den utan att tänka sig för.

HANS ELLIOT
Advokat
Annons
Annons
Annons