search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Får arbetsskadade behandlas hur som helst?

Det finns skäl att uppmärksamma med vilken ringa empati arbetsskadade behandlas i rättsväsendet. Det finns åtskilligt att säga i den saken men jag vill genom denna artikel återge ett fall som framstår som särskilt upprörande.
Omständigheterna är i korthet följande.

A, nu 48 år gammal, började arbeta i skogen i tonåren. Arbetet var mycket fysiskt påfrestande och skedde utan skogsmaskiner. Han använde motorsåg, brytjärn, slägga och kilar m fl handverktyg. En vinterdag år 1990 råkade han ut för ett olycksfall när han höll på att vända en stock för att kunna kvista den runt om. Han flög handlöst baklänges och slog i ryggen i en stengärdsgård.

Efter detta olycksfall blev han aldrig återställd och nödgades i mitten av 1990-talet lämna arbetet i skogen.

A lider av dyslexi. Han gjorde år 1990 arbetsskadeanmälan om olycksfallet genom att en anhörig fyllde i en blankett åt honom som han undertecknade. År 2002 meddelade försäkringskassan beslut i fråga om livränta. Han ansågs ej vara berättigad till livränta. Enligt utlåtande från försäkringskassans läkare (en allmänläkare) fanns det inget vetenskapligt stöd för att de be-stående besvären hade samband med fysisk belastning. A överklagade livräntebeslutet till länsrätten utan att ange grunder. Han hänvände sig till undertecknad sedan han fått ett brev från sin fackförening att den inte kunde bistå honom. Jag gav in en rättshjälpsansökan till länsrätten och utvecklade skälen för rättshjälp. Jag åberopade ett intyg från en legitimerad psykolog vid Arbetsmarknadsinstitutet. Av psykologintyget framgår att A genomgått en omfattande läs- och skrivutredning, som visar att han lider av dyslexi. Vidare anförs i intyget att läs- och skrivsvårigheter är ett av samhället erkänt handikapp. Det innebär, fortfarande enligt intyget, att dessa personer på olika sätt skall erbjudas extra hjälp för att kompensera handikappet.

Vidare anfördes i min skrivelse, med hänvisning till ett rättsfall, att frågan om orsakssamband skulle avgöras med tillämpning av bevisregeln i 2:2 lagen om arbetsskadeförsäkring i dess lydelse före den 1.1.1993. Anledning till detta påpekande var att försäkringskassan tillämpat lagen om arbetsskadeförsäkring i dess lydelse efter 1.1.1993. Som bekant var bevisregeln före den 1.1.1993 fördelaktigare för den skadelidande.

I tillämpligt lagrum i rättshjälpslagen anges att rättshjälp får beviljas om den rättssökande behöver juridiskt biträde utöver rådgivning och detta behov inte kan tillgodoses på annat sätt.

Länsrätten avslog rättshjälpsansökan med motivering att A:s läs- och skrivsvårigheter inte var av den omfattningen att han, med hänsyn till målets beskaffenhet, inte själv kunde föra sin talan. Hur länsrätten, trots psykologintyget, kunnat komma fram till denna slutsats anges inte i beslutet. Länsrätten åberopade i sitt avslagsbeslut förarbeten till rättshjälpslagen som bl.a. handlade om förvaltningsdomstolarnas materiella processledning och utredningsansvar enligt förvaltningsprocesslagen.

Här kan anföras att förvaltningsdomstolarnas utredningsambitioner är mycket varierande. Ofta görs ingen särskild utredning i domstolen utan domstolen nöjer sig med att ta del av handlingarna från försäkringskassan och inlagorna från parterna. Domstolen håller ofta inte självmant någon muntlig förhandling. Enskild, som inte biträds av advokat, har svårt att bedöma vad som är relevant och vad han bör åberopa. Han kan inte räkna med att få komma till tals muntligen om han inte själv kontaktar domstolen och begär muntlig förhandling.

A ÖVERKLAGADE genom undertecknad rättshjälpsbeslutet till kammarrätten. Där åberopades ett intyg från en ortopedspecialist som underkände försäkringskasseläkarens bedömning. Ortopedspecialisten ut-talade som sin bestämda uppfattning att modern forskning styrker sambandet mellan A:s oergonomiska arbete som skogsarbetare och hans nuvarande ryggbesvär. Kammarrätten meddelade inte prövningstillstånd. Rättshjälpsfrågan fullföljdes till Regeringsrätten som vägrade prövningstillstånd. Enligt domstolarnas sätt att se det skall A således inte ha något juridiskt biträde i detta ärende trots A:s dyslexi och att det redan i målets inledningsskede i länsrätten står klart att målet är komplicerat.

Lagtexten i rättshjälpslagen har en sådan utformning att det i hög grad är överlämnat åt domstolarna att bestämma när den enskilde skall beviljas rättshjälp. Jämförelse kan här göras med mål i allmän domstol om vårdnad och umgänge. I sådana mål har den allmänna domstolen en obegränsad utredningsskyldighet. Allmän domstol har dessutom i sådana mål tillgång till ett institutionaliserat utredningsorgan – socialnämnden. Högsta domstolen har, trots dessa förhållanden, beviljat rättshjälp i mål om umgänge med barn (NJA 2001 s. 135) och trots att den rättshjälpssökande utan godtagbart skäl underlåtit att teckna hemförsäkring (rättsskydd ingår som bekant som ett obligatoriskt moment i hemförsäkringen). HD ansåg att umgänge med barn var av så stor betydelse att det inte kunde anses rimligt att part i en sådan tvist skulle av ekonomiska skäl behöva avstå från juridiskt biträde och därmed tvingas att föra sin talan själv.

REGELVERKET om arbetsskadelivränta är komplicerat och svårtillämpat. Frågan om att få rätt livränta fastställd är ofta en fråga om att slippa leva på existensminimum under återstoden av livet. Det rör sig alltså om en angelägenhet av synnerlig vikt för den enskilde. Mot den bakgrunden är det svårt att förstå samhällets njugga inställning till den som drabbas av arbetsskada.

Det finns också anledning att jämföra med situationen om A fått motsvarande skador inte i sitt arbete utan genom en trafikolycka. Han hade då fått advokatkostnaderna vid skaderegleringen ersatta av försäkringsbolaget även om det inte hade uppstått någon inkomstförlust utan det ”bara” varit fråga om att fastställa ersättning för ideell skada. Hade A i sådant fall varit missnöjd med försäkringsbolagets erbjudande om skadeersättning hade han kunnat få saken prövad i domstol och därvid kunnat utnyttja sin rättsskyddsförsäkring i hemförsäkringen. Vid arbetsskada kan rättsskyddsförsäkring ej utnyttjas.

Det anses i ett rättssamhälle självklart att den som gjort sig skyldig till ett allvarligt brott får biträde av advokat, vars ersättning garanteras av staten. Man kan fråga sig varför den som råkat ut för en allvarlig arbetsskada skall ställas utanför samhällets rättshjälpssystem.

PER MALMER
Advokat