search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

”Trustorhärvan visade på brister”

Trustorhärvan rymmer stora pengar, dramatik och frågor om hur svenskt rättsväsende fungerar. Stefan Lindskog, likvidator i Trustor AB, anser att det finns viktiga läxor att lära av det inträffade. Inte minst måste domstolarnas kunskaper om affärslivet bli bättre när de dömer i ekonomiska brottmål.
Advokat Stefan Lindskog berättade att avstampet för Trustor-härvan inträffade 1996 då Joachim Posener satt i fängelse efter att han dömts för att ha plundrat danska företag. När Posener fick ögonen på investmentbolaget Trustor hade han funnit sitt objekt. Tillsammans med sin kusin Thomas Jisander och Peter Mattson satte Joachim Posener sin plan i verket.
I maj 1997 köpte Lord Moyne Per-Olov Norbergs aktier i Trustor och fick rösträttsmajoriteten. Norberg var en av företagets ursprungliga ägare. Trustor sålde samtidigt sina aktier i elektronikföretaget Kanthal och hade alltså en mycket god ekonomi vid förvärvet. I juni utsågs Lord Moyne till styrelseordförande och Lindsay Smallbone till VD. Under sommaren och hösten fördes stora summor pengar över från Trustors konto till ett stort antal länder och en mängd olika personer och företag.

UNDER HÖSTEN BÖRJADE journalisten Gunnar Lindstedt publicera artiklar som visade att det inte stod rätt till i företaget. Det uppdagades bland annat att i Lord Moynes rådgivarkrets ingick en svensk, Joachim Posener, som nyligen avtjänat fängelsestraff för bedrägeribrott. Sedan polis och åklagare blivit uppmärksammade på fallet fullbordades inte plundringen och bolaget försattes i likvidation i december för att inte ytterligare penningläckage skulle riskeras.
I april 2000 väckte överåklagare Bo Skarinder åtal mot Lord Moyne, Thomas Jisander och Peter Mattsson.
Stefan Lindskog var i rollen som likvidator en del av Bo Skarinders åklagarteam. Det var ett annorlunda arbetssätt som fungerade bra. Formellt var han företrädare för målsäganden. Hans roll var därför friare än åklagarens.
Rättegången hölls i februari-maj 2001 i Stockholms tingsrätt. I slutet av april träffade Trustor en överenskommelse med Peter Mattsson.
– Förhandlingen i tingsrätten gick hyggligt men jag var inte säker på att de åtalade skulle fällas, förklarade Stefan Lindskog. Man hamnade i teknikaliteter i stället för det som jag tycker är rakt och enkelt; nämligen att här finns ett plundrat bolag och åtskilliga miljoner ur detta bolag är borta. Några killar som står intill bolaget hade fickorna fulla med pengar. Slutsatsen är tämligen given.

MEN PÅ DEN enkla nivån gick det inte, det befarade också Stefan Lindskog. Han kom därför överens med sina kolleger om att göra upp med Jisander och Mattsson.
– Vår uppgift som likvidatorer är att säkra aktieägarnas intressen. Det är inte vår uppgift att få de här killarna i fängelse annat än som ett medel att hjälpa aktieägarna. Tänk om de skulle bli fria och stå där med pengarna.
– Mattsson gav sig först. Argumenteringen var enkel: om du blir frikänd här så blir du aldrig fri från oss. Vi kommer annars att processa resten av livet, även om en friande dom försvårar för oss. Du kan skaka av dig åklagaren men aldrig oss. Om du blir fälld kan du sitta av dina år i fängelset och sedan komma ut som en fri man. Och blir du fälld så tar vi pengarna ändå. Om du gör upp slipper du mig i hovrätten. Det köpte han.
– Jisander var tuffare. Han trodde inte att vi skulle driva lika hårt i hovrätten. Men vi laddade upp lika hårt för hovrättsprocessen och efter ett par dagar kastade han in handduken.
I uppgörelsen släppte man cirka 2 miljoner kronor till Mattsson. Och 7–8 miljoner till Jisander. Men i gengäld tog man hem 65 miljoner kronor från Jisander och 15–17 miljoner kronor från Mattsson.

TINGSRÄTTEN DÖMDE Jisander till 5 års fängelse och Mattsson till 3 år. Lord Moyne frikändes. Tingsrättsdomarna mot Jisander och Mattsson överklagades till hovrätten. I april 2002 friades Mattsson och Jisander av en oenig hovrätt.
– Även om jag fortfarande vaknar kallsvettig för att de kom undan detta utan straff och med en del pengar så fanns det värre alternativ. Sedan kan man fråga sig hur det gått om vi likvidatorer gått på för fullt i hovrätten. Det är svårt att säga. Men jag tror inte alltid att en enskild insats av en advokat kan ha så avgörande betydelse.
Huvudförklaringen till att hovrätten kom fram till sina friande domar har att göra med begreppet förförståelse, menade Stefan Lindskog. Han gjorde en liknelse om en person som kan allt om svenskt rättsväsende och juridik men inte talar eller förstår svenska språket.
– När det kommer till ekonomiska brott brister det i domstolarnas ekonomiska förförståelse. De förstod inte att läsa situationen. Jisander kom in och sa att när man gör så här stora affärer får man ”provis.” Han kunde även ge exempel på andra affärer i näringslivet som visade på detta. En domare med en ordentlig förståelse för hur det går till i affärslivet hade emellertid omedelbart haft klart för sig att vad som grundade rätt till provision i dessa affärer var något helt annat än det ”biträde” som Jisander och Mattsson lämnat i Trustor-affären.

ENLIGT STEFAN LINDSKOG rymmer den framtida domarrekryteringen en möjlig lösning på vad han sett som ett problem med domstolarnas bristande förförståelse. Med en annan rekrytering kan man få in de affärskunskaper som måste finnas i rätten när den dömer i ekonomiska brottmål.
Joachim Posener är fortfarande på fri fot och efterlyst av Interpol. Han har via sitt ombud hävdat att han är oskyldig.

TOM KNUTSON
Annons
Annons