search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Replik: Klargör eller förbättra lagtexten

Ingen gillar naturligtvis att få sina alster kritiserade. I Advokaten nummer 6 bemöts därför min kritiska artikel om den nya sambolagen med ogillande.
I SITT INLÄGG talar ämnesrådet Anita Wickström i Justitiedepartementet, som deltagit i arbetet med den nya sambolagen, om hur man skall läsa de nyredigerade och nyskrivna reglerna i 3 och 4 §§, vilket ju är utmärkt ur pedagogisk synpunkt. I mitt inlägg kritiserade jag just utformningen av dessa regler. Jag påstår fortfarande – möjligen med en dåres envishet – att skrivningen dåligt avspeglar lagstiftarens intentioner. Man måste allt ha glasögon med ganska speciell slipning för att kunna utläsa det som debattören menar att där står. Och man skall inte behöva lusläsa förarbetena för att kunna förstå en modern lagtext. Jag är faktiskt inte ensam om min läsart; den som vill kan ju pröva texten på sin omgivning och se hur den uppfattas.
Ett skäl till att vi läser lagtexten olika ligger kanske i, att vi har olika utgångspunkt när det gäller effekten av gåvogivares och andras föreskrifter om vad som skall omfattas av bodelning. Anita Wickström tycks lite förenklat mena, att sådana föreskrifter kan få effekt även enligt sambolagen; jag menar att de inte får det, eftersom sambolagen inte anger något sådant. Sedan är det en annan sak att sådan egendom i normalfallet ändå faller utanför vad som skall gå i delning enligt den lagen.
Anita Wickström frågar – förmodligen retoriskt – vad som är vunnet med ett nytt institut vid sidan av äktenskap/partnerskap. Nej, men jag som ogillar sambolagen kan ställa samma fråga beträffande denna. Jag tycker folk skall gifta sig. Men de som av olika skäl drar sig för ett äktenskap skulle kanske i stället kunna erbjudas den lösning som ett registrerat partnerskap erbjuder.
Skyddsaspekten, som är den teoretiska motiveringen för att sambolagen får gälla alla sambor som faller in under lagens definition, väger lätt enligt min mening mot de överraskningseffekter lagen medför. Jag ser dessa i praktiken; förmodligen är perspektivet ett annat på Justitiedepartementet. Många par har helt felaktiga föreställningar om vad sambolagen innebär – man tror felaktigt, att sambolagen ger ungefär samma skydd som ett äktenskap. Upplöses då samboförhållandet genom dödsfall kan dessa vanföreställningar leda till svåra besvikelser – den som bäst behövde ett skydd står kanske utan. Ett aktivt val av samlevnadsform där man stimuleras att ta reda på vad som blir valets följd är långt bättre än att man styrd av missuppfattningar eller vanföreställningar om sambolagens innehåll ger sig in i ett samboförhållande och tror sig ha en långt bättre trygghet än vad man i verkligheten har.

SLUTLIGEN: Den fråga jag ställde i min artikel om delning av sambors fastighet får alls inget svar, varken i debattörens artikel eller i propositionen. Ur ekonomisk synpunkt är den frågan i regel den viktigaste för berörda sambor. Här hade funnits plats för ett klargörande svar eller en förbättring av lagtexten.

ARNE ARSTAM
Advokat
Annons
Annons