- Debatt
En profession i förändring – om humanjuristernas vägval
Både i diskussioner med advokater och i tidskriften ’Advokaten’ uttrycks en viss oro över den situation som råder inom professionen (se till exempel Rambergs artikel ”Återta initiativet och se möjligheterna!” nr 4, 2002). Det finns en glädjande utveckling inom affärsjuristernas område, eftersom tillväxten och lönsamheten där ses som tillfredsställande. Situationen inom humanjuridiken beskrivs emellertid inte som lika ljus. Inom detta område är tillväxten av advokater närmast obefintlig. Dessutom har skillnaderna i lönsamhet mellan humanjurister och affärsjurister vuxit, och bekymrat konstateras att detta medför en känsla av olikhet inför advokatrollen.
PROFESSIONERS status och position förändras genom tiderna i takt med samhället i övrigt. För att en profession ska bibehålla sin status på arbetsmarknaden blir det viktigt att utnyttja de förändringar som sker genom att tillgodose nya behov som växer fram. I fallet advokater är det intressant att se hur fler och fler av er främst arbetar inom affärsjuridiken. Det är emellertid genom er specifika roll inom det traditionella rättsväsendet som er yrkesmässiga position skapats. Det är därmed av intresse för hela professionen att det fortfarande finns en stor del av kåren som är verksam inom civilrätten, och att även dessa arbetar under gynnsamma förhållanden. Som forskare har jag med intresse följt utvecklingen inom advokatkåren sedan mitten av 90-talet. Helt uppenbart står kåren inför en förändring, där advokater på olika sätt försöker hantera att efterfrågan på era tjänster delvis har ändrats.
MIN AVHANDLING ”När management kom till advokatbyrån” behandlar hur idéer om ett tydligare affärstänkande tog form inom de stora affärsjuridiska advokatbyråerna under 1990-talet. Inom byråerna försökte man skapa större och mer effektiva verksamheter, som tog tillvara den kompetens och de möjligheter till kostnadsbesparingar som fanns inom firman. Ett liknande resonemang sprids i dag bland humanjurister och inom mindre byråer där man arbetar såväl med humanjuridik som med affärsjuridik. Utvecklingen inom professionen visar att ett tydligare affärstänkande kan vara en god väg för att tillvarata förändringar: genom att stödja er mot varandra skapar ni styrka.
ATT ADVOKATER går samman för att skapa en byrå har flera fördelar. Det blir möjligt att dela på kostnader såväl som resurser. Närheten ger möjlighet att föra kontinuerliga diskussioner om juridik och strategier vad gäller ärenden och vad gäller byrån som företag. Kostnadsbesparingar kan genomföras om man inom byrån utnyttjar möjligheten att skicka ärenden mellan varandra, när det gäller specifika ärendeområden. I den typ av komplexa arbeten som advokatarbete är ett exempel på, blir den enskilde personen mer van och erfaren inom sitt specifika område, vilket gör att denne kan hantera ärenden inom området snabbare än personer mindre uppdaterade i just denna typ av fall. Det innebär alltså att för samma resultat (och räkning) kommer olika advokater att behöva lägga ner olika tid. Genom att skicka ärenden mellan varandra kan man därmed skapa en inre effektivitet inom byrån, vilket leder till mindre arbetsinsats i ett fall och därmed bättre lönsamhet. Eftersom det i många sammanhang inte enkelt går att prisreglera ärenden inom civilrätten (att höja taxan till dess att pris och efterfrågan överensstämmer), blir det än mer centralt att höja lönsamheten inom detta område genom att effektivisera det juridiska arbetet.
För att kunna skapa en inre effektivitet blir det viktigt att engagera ett avvägt antal biträdande jurister inom verksamheten. Då kan utredningsuppgifter läggas i biträdande juristernas händer, medan advokaterna kan ägna tid åt att träffa klienter. Arbetsfördelningen mellan dessa kategorier skapar grund för en effektivare verksamhet. Ibland för advokater fram att det kan vara problematiskt att anställa biträdande jurister, eftersom det tar tid att handleda dem och att de inledningsvis blir en ökad kostnad inom en byrå. I en enmansbyrå blir det naturligtvis en stor investering att öka antalet personer inom verksamheten med 100 procent. För några stycken advokater blir situationen emellertid annorlunda, eftersom det då finns flera delägare som kan bidra både med handledning och uppdrag.
Ramberg lyfte i sin artikel fram konkurrenssituationen mellan advokater och andra rådgivare, och hur det för alla inom samfundet är av vikt att visa inom vilka områden som advokater är den främste rådgivaren. Men i samtal och intervjuer med advokater framstår det som om arbetstiden redan är fullt upptecknad och det knappt finns tid att lägga på att bearbeta nya typer av uppdrag eller klienter. Inom de marknader där ni konkurrerar med andra rådgivare är det dock viktigt för professionen som helhet att advokater gör sig gällande som tydliga och fördelaktiga alternativ. Om ni låter bli att bearbeta dessa marknader och klienter kommer ni med tiden inte att uppfattas som möjliga alternativ, utan uppdragen kommer självklart att hamna i andras händer.
INRE EFFEKTIVITET handlar om att ’göra saker rätt’ inom ett företag, att göra det på effektivaste sätt. När man talar om yttre effektivitet syftar man på att tillhandahålla tjänster som det finns behov av på marknaden, eller att erbjuda de tjänster som lönar sig mest att tillhandahålla, det vill säga att ”göra rätt saker”. För att kunna skapa yttre effektivitet måste byrån (och professionen) också vara öppen för förändring, för nya klienter och för nya typer av uppdrag. För detta krävs en god kontakt med klienter, men också kapacitet att kunna ta tillvara nya typer av efterfrågningar. Enligt Ramberg har samfundet en skyldighet att bevaka rättssäkerhetsintressen och tillse att advokatens kunskap och erfarenhet kommer samhället till del. Men då måste det också bland samfundets medlemmar finnas en öppenhet att ta vara på uppdrag där advokaters kompetens är relevant. Inom det affärsjuridiska området har man tagit väl vara på de möjligheter som öppnat sig, något som visat sig vara en mycket lönsam affär. Det är svårt att se hur en liknande situation bland humanjuristerna skulle kunna åstadkommas utan ett närmare samarbete advokater emellan.
DET FINNS TVÅ invändningar som ofta förs fram när det gäller ett sammangående mellan advokater. En invändning gäller att advokater är individualister och därmed gärna själva fattar beslut. Detta menar man försvårar det samarbete som krävs inom större byråer, och leder till att många föredrar att driva en egen byrå. Liknande problematik fanns tidigare inom de stora affärsbyråerna (och finns förmodligen fortfarande). Inom praktiken i advokatyrket odlas förmågan att stå för en egen uppfattning och argumentera för denna, en förmåga som ofta utnyttjas också i samarbetet inom en byrå. Det går inte att förneka att kompromisser mellan olika åsikter och viljor blir ett måste för att ett samarbete advokater emellan ska fungera. Men som nämnts tidigare finns också mycket att vinna i stabilitet och lönsamhet med en sådan kompromiss.
Den andra invändningen gäller möjligheten att specialisera sig inom en byrå, eftersom klienter är mycket personorienterade och därmed tar kontakt med den advokat som de har och vill ha en personlig relation till. Därmed menar man att det inte är möjligt att förmedla klienter mellan varandra inom en byrå. Liknande resonemang fördes inom de affärsjuridiska byråerna under 90-talet. För många i dagens i övrigt så specialiserade samhällsliv, borde det framstå som rimligt att anlita en advokat för affärskontrakt och en annan för en skilsmässa. Och klienten kan säkert se det som en fördel att kunna få hjälp med båda de juridiska ärendena genom samma firma. Båda ovannämnda invändningar är bra att beakta i diskussioner om närmare advokatsamarbete. Väl värt att tänka på i sammanhanget är dock att såväl stora som mindre byråer kunnat hantera dessa aspekter på ett sätt som betydligt gynnat deras verksamhet (inspirerande exempel finns bland annat i Advokaten nr 7, 2002).
SEDAN LÄNGE har advokatyrket setts som en lönsam sysselsättning. En tydligare affärsorientering kan vara ett intressant alternativ även i humanjuristernas verksamheter, och denna lösning skulle i så fall kunna stödja ett fortsatt lönsamt företagande för de involverade. Genom att några advokater sammangår i en byrå finns stora fördelar i stabilitet och inre effektivitet att vinna. Samarbetet kan dessutom skapa en bättre överblick över marknaden, och därmed stödja en yttre effektivitet. Båda dessa steg leder utvecklingen till ett mer lönsamt företag med bibehållen integritet för de etiska reglerna och för hur advokatverksamhet får bedrivas. Att välja denna väg framstår som gott alternativ ut ur de bekymmer som generalsekreteraren uttrycker i sin artikel och som flera advokater artikulerat.
Att ni är en profession i förändring är en realitet. Ta vara på de möjligheter som denna förändring medför!
KARIN WINROTH
Fil. dr i företagsekonomi
* * *
Karin Winroth disputerade 1999 på avhandlingen ”När management kom till advokatbyrån – Om professioner, identitet och organisering”.
MIN AVHANDLING ”När management kom till advokatbyrån” behandlar hur idéer om ett tydligare affärstänkande tog form inom de stora affärsjuridiska advokatbyråerna under 1990-talet. Inom byråerna försökte man skapa större och mer effektiva verksamheter, som tog tillvara den kompetens och de möjligheter till kostnadsbesparingar som fanns inom firman. Ett liknande resonemang sprids i dag bland humanjurister och inom mindre byråer där man arbetar såväl med humanjuridik som med affärsjuridik. Utvecklingen inom professionen visar att ett tydligare affärstänkande kan vara en god väg för att tillvarata förändringar: genom att stödja er mot varandra skapar ni styrka.
ATT ADVOKATER går samman för att skapa en byrå har flera fördelar. Det blir möjligt att dela på kostnader såväl som resurser. Närheten ger möjlighet att föra kontinuerliga diskussioner om juridik och strategier vad gäller ärenden och vad gäller byrån som företag. Kostnadsbesparingar kan genomföras om man inom byrån utnyttjar möjligheten att skicka ärenden mellan varandra, när det gäller specifika ärendeområden. I den typ av komplexa arbeten som advokatarbete är ett exempel på, blir den enskilde personen mer van och erfaren inom sitt specifika område, vilket gör att denne kan hantera ärenden inom området snabbare än personer mindre uppdaterade i just denna typ av fall. Det innebär alltså att för samma resultat (och räkning) kommer olika advokater att behöva lägga ner olika tid. Genom att skicka ärenden mellan varandra kan man därmed skapa en inre effektivitet inom byrån, vilket leder till mindre arbetsinsats i ett fall och därmed bättre lönsamhet. Eftersom det i många sammanhang inte enkelt går att prisreglera ärenden inom civilrätten (att höja taxan till dess att pris och efterfrågan överensstämmer), blir det än mer centralt att höja lönsamheten inom detta område genom att effektivisera det juridiska arbetet.
För att kunna skapa en inre effektivitet blir det viktigt att engagera ett avvägt antal biträdande jurister inom verksamheten. Då kan utredningsuppgifter läggas i biträdande juristernas händer, medan advokaterna kan ägna tid åt att träffa klienter. Arbetsfördelningen mellan dessa kategorier skapar grund för en effektivare verksamhet. Ibland för advokater fram att det kan vara problematiskt att anställa biträdande jurister, eftersom det tar tid att handleda dem och att de inledningsvis blir en ökad kostnad inom en byrå. I en enmansbyrå blir det naturligtvis en stor investering att öka antalet personer inom verksamheten med 100 procent. För några stycken advokater blir situationen emellertid annorlunda, eftersom det då finns flera delägare som kan bidra både med handledning och uppdrag.
Ramberg lyfte i sin artikel fram konkurrenssituationen mellan advokater och andra rådgivare, och hur det för alla inom samfundet är av vikt att visa inom vilka områden som advokater är den främste rådgivaren. Men i samtal och intervjuer med advokater framstår det som om arbetstiden redan är fullt upptecknad och det knappt finns tid att lägga på att bearbeta nya typer av uppdrag eller klienter. Inom de marknader där ni konkurrerar med andra rådgivare är det dock viktigt för professionen som helhet att advokater gör sig gällande som tydliga och fördelaktiga alternativ. Om ni låter bli att bearbeta dessa marknader och klienter kommer ni med tiden inte att uppfattas som möjliga alternativ, utan uppdragen kommer självklart att hamna i andras händer.
INRE EFFEKTIVITET handlar om att ’göra saker rätt’ inom ett företag, att göra det på effektivaste sätt. När man talar om yttre effektivitet syftar man på att tillhandahålla tjänster som det finns behov av på marknaden, eller att erbjuda de tjänster som lönar sig mest att tillhandahålla, det vill säga att ”göra rätt saker”. För att kunna skapa yttre effektivitet måste byrån (och professionen) också vara öppen för förändring, för nya klienter och för nya typer av uppdrag. För detta krävs en god kontakt med klienter, men också kapacitet att kunna ta tillvara nya typer av efterfrågningar. Enligt Ramberg har samfundet en skyldighet att bevaka rättssäkerhetsintressen och tillse att advokatens kunskap och erfarenhet kommer samhället till del. Men då måste det också bland samfundets medlemmar finnas en öppenhet att ta vara på uppdrag där advokaters kompetens är relevant. Inom det affärsjuridiska området har man tagit väl vara på de möjligheter som öppnat sig, något som visat sig vara en mycket lönsam affär. Det är svårt att se hur en liknande situation bland humanjuristerna skulle kunna åstadkommas utan ett närmare samarbete advokater emellan.
DET FINNS TVÅ invändningar som ofta förs fram när det gäller ett sammangående mellan advokater. En invändning gäller att advokater är individualister och därmed gärna själva fattar beslut. Detta menar man försvårar det samarbete som krävs inom större byråer, och leder till att många föredrar att driva en egen byrå. Liknande problematik fanns tidigare inom de stora affärsbyråerna (och finns förmodligen fortfarande). Inom praktiken i advokatyrket odlas förmågan att stå för en egen uppfattning och argumentera för denna, en förmåga som ofta utnyttjas också i samarbetet inom en byrå. Det går inte att förneka att kompromisser mellan olika åsikter och viljor blir ett måste för att ett samarbete advokater emellan ska fungera. Men som nämnts tidigare finns också mycket att vinna i stabilitet och lönsamhet med en sådan kompromiss.
Den andra invändningen gäller möjligheten att specialisera sig inom en byrå, eftersom klienter är mycket personorienterade och därmed tar kontakt med den advokat som de har och vill ha en personlig relation till. Därmed menar man att det inte är möjligt att förmedla klienter mellan varandra inom en byrå. Liknande resonemang fördes inom de affärsjuridiska byråerna under 90-talet. För många i dagens i övrigt så specialiserade samhällsliv, borde det framstå som rimligt att anlita en advokat för affärskontrakt och en annan för en skilsmässa. Och klienten kan säkert se det som en fördel att kunna få hjälp med båda de juridiska ärendena genom samma firma. Båda ovannämnda invändningar är bra att beakta i diskussioner om närmare advokatsamarbete. Väl värt att tänka på i sammanhanget är dock att såväl stora som mindre byråer kunnat hantera dessa aspekter på ett sätt som betydligt gynnat deras verksamhet (inspirerande exempel finns bland annat i Advokaten nr 7, 2002).
SEDAN LÄNGE har advokatyrket setts som en lönsam sysselsättning. En tydligare affärsorientering kan vara ett intressant alternativ även i humanjuristernas verksamheter, och denna lösning skulle i så fall kunna stödja ett fortsatt lönsamt företagande för de involverade. Genom att några advokater sammangår i en byrå finns stora fördelar i stabilitet och inre effektivitet att vinna. Samarbetet kan dessutom skapa en bättre överblick över marknaden, och därmed stödja en yttre effektivitet. Båda dessa steg leder utvecklingen till ett mer lönsamt företag med bibehållen integritet för de etiska reglerna och för hur advokatverksamhet får bedrivas. Att välja denna väg framstår som gott alternativ ut ur de bekymmer som generalsekreteraren uttrycker i sin artikel och som flera advokater artikulerat.
Att ni är en profession i förändring är en realitet. Ta vara på de möjligheter som denna förändring medför!
KARIN WINROTH
Fil. dr i företagsekonomi
Karin Winroth disputerade 1999 på avhandlingen ”När management kom till advokatbyrån – Om professioner, identitet och organisering”.
Annons
