- Samfundsfrågor
Disciplinärenden
Beslut våren 2003
5. Advokats uppgift om persons tidigare brottslighet har inte varit opåkallad för talans utförande. Ingen åtgärd.
I ett mål vari dom meddelades i mars 2002 av Z-stads tingsrätt mellan X Mäklar-konsult i Stockholm Kommanditbolag, för vilket Y var företrädare, kärande, och B, för vilken advokaten A var ombud, svarande, angående utbekommande av mäklararvode hördes Y under sanningsförsäkran. Han tillfrågades då av A om det var riktigt att han 1993 hade blivit dömd till fängelse i nio månader för osant intygande. Y bejakade detta.
Anmälan avser att A under sin slutplädering i målet gjort ett i fråga om Y:s trovärdighet för denne kränkande uttalande genom att uttala att ”rätten måste ta hänsyn till att Y tidigare blivit dömd för samma brott”.
A anser inte att han handlat oförenligt med god advokatsed. I sitt yttrande anför han bland annat följande. ”Vid denna typ av mål där det är alldeles uppenbart att någon av parterna medvetet lämnat felaktiga uppgifter eller i vart fall har mycket svårt att minnas väsentligheter av i målet aktuella och relevanta omständigheter är det naturligtvis av stort intresse att tingsrätten vid sin bedömning av de uppgifter som lämnats av parterna får vetskap om eventuella oegentligheter som tidigare begåtts av någon av parterna eller för den delen åberopade vittnen.”
Nämndens bedömning
Den av A lämnade uppgiften om Y:s tidigare brottslighet har inte varit opåkallad för talans utförande. Anmälan föranleder därför ingen åtgärd.
6. Offentlig försvarare har, trots att klienten var anhållen med restriktioner för att förhindra kontakt med utomstående, i klientens närvaro ringt upp annan person och förhört sig om de uppgifter som denne lämnat vid polisförhör. Varning tilldelad.
Advokaten A förordnades den 21 mars 2002 av B-stads tingsrätt till offentlig försvarare för X, misstänkt för dopningsbrott m.m. X var anhållen med restriktioner för att förhindra kontakt med utomstående.
Före häktningsförhandlingen den 23 mars 2002 bereddes A tillfälle att gå igenom en upprättad häktningspromemoria i enrum med X. I promemorian fanns ett polisförhör från den 8 september 2001 med en norrman vid namn Y som uppgivit att han köpt diverse dopingpreparat, 100 liter sprit och en stulen båtmotor av X och på vars uppgifter brottsmisstanken mot X grundades. Under genomgången tog A utan åklagarens vetskap telefonkontakt med Y. Skälet var att X förnekade att han sålt dopingpreparaten, spriten och båtmotorn till Y och att A ville ”veta mer om dessa affärer” och om Y blivit åtalad och dömd vid norsk domstol. A talade vid telefonsamtalet om att han biträdde X och att denne var frihetsberövad.
Vid häktningsförhandlingen uppgav X att han sålt enbart kosttillskott och kläder till Y.
Vid nytt förhör med Y av polis från B-stad den 27 mars 2002 ändrade denne sina tidigare uppgifter och uppgav att han visserligen gjort vissa affärer med X men att fråga inte var om dopingpreparat utan om kläder och kosttillskott. Dopingpreparat mm hade han köpt av en okänd.
Åklagarkammaren har i en den 9 april 2002 inkommen anmälan ifrågasatt att A:s åtgärd att ta kontakt med Y och omtala att X var frihetsberövad stod i överensstämmelse med god advokatsed.
A har i avgiven förklaring bestritt att han brutit mot god advokatsed. När han för Y omtalade att X var anhållen förklarade Y att han redan visste det. Han lämnade andra uppgifter till A än han lämnat till den norska polisen. Felaktigheterna då hade berott på att han varit trött och inte vetat vad han sade. A trodde inte på detta och förklarade för X att de tidigare uppgifterna skulle fälla denne, varför han borde erkänna. Som försvarare får han ta kontakt med vem som helst som inte är frihetsberövad.
Åklagarkammaren har i yttrande till Advokatsamfundet anfört följande. ”Då misstänkte X anhölls var för polis och åklagare känt att Y för polisen i Norge erkänt att han köpt dopningsmedel, olovligen tillverkad sprit och stöldgods av den misstänkte X. X visste inte att polis och åklagare kände till det. Av tvångsmedelsblankett och häktningsframställan framgår att X meddelats restriktioner och att tillstånd till att ålägga X restriktioner begärts hos domstol, (som också biföll framställan). Detta torde vara känt av A.”
A har hörts muntligen inför nämnden. Därvid har advokaten Z på Advokatsamfundets uppdrag utfört den talan som anmälan föranlett. A har biträtts av advokaten C.
A har bland annat anfört följande.
Han kände till de restriktioner som meddelats X. Han har inte förmedlat några uppgifter mellan Y och X. Han såg som sin plikt att kontakta Y och fråga om vilka affärer denne haft med X. Han ville också veta om Y var åtalad och dömd i Norge. Han berättade att X var anhållen. Det visste Y redan. Någon kontakt måste därför ha förekommit mellan Y och X eller någon bekant till denne.
Nämndens bedömning
Mot A:s bestridande kan det inte anses styrkt att han till Y har förmedlat några uppgifter från X. A har emellertid, trots de restriktioner som meddelats, när han sammanträffade med X i enrum, ringt upp Y och förhört sig om de uppgifter, som denne lämnat vid polisförhör. Härigenom har han allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat.
På grund härav tilldelar nämnden A varning jämlikt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.
7. Advokat borde med hänsyn till sitt engagemang för stiftelse ha avböjt med att biträda person med benefika rättshandlingar till förmån för stiftelsen. Varning tilldelad.
X har i en den 15 april 2002 inkommen anmälan riktat anmärkningar mot advokaten A. Av anmälan och därvid fogade handlingar framgår i huvudsak: X är dotter till Y som avled den 25 maj 2000. Y var då 95 år gammal och änka sedan tio år. Periodvis hade Y under hela sitt liv haft psykiska besvär som tilltagit med stigande ålder. Då Y ville skänka pengar till välgörande ändamål, hade hon fått kontakt med den israeliska stiftelsen Z. A är stiftelsens advokat.
Den första kontakten mellan Y och Z ägde rum i oktober 1999. Därvid övertog A med stöd av fullmakt från Y arbetet med en tomtförsäljning som dittills skötts av X:s make. Tomtförsäljningen slutfördes genom ett köpebrev den 21 december 1999. Samma dag översände A till Y ett testamentsförslag från Z, och i ett brev till henne den 16 januari 2000 föreslog han olika gåvor till Z samt angav att kostnaden för hans arbete skulle betalas av Z. Ett testamente, enligt vilket kvarlåtenskapen skulle delas lika mellan X och Z samt A förordnas som boutredningsman, undertecknades av Y den 18 januari 2000. Den 21 januari 2000 tillställde A Y ett nytt testamente som upphävde det tidigare och som undertecknades av henne den 16 februari 2000. Däri anfördes: ”Min dotter X har föranlett mig stor besvikelse och det är min bestämda uppfattning att hon inte skall ha något i arv efter mig. Jag är medveten om att detta förordnande kränker hennes rätt till laglott.” Därefter föreskrevs att all kvarlåtenskap skulle tillfalla Z samt att A skulle utses till boutredningsman och testamentsexekutor. Samma dag upprättades ett gåvobrev, enligt vilket Y överlät en tomträtt med byggnad till Z, samt ett förvaltningsavtal, enligt vilket Y gavs rätt att vederlagsfritt men med ansvar för vissa löpande kostnader bo kvar på den bortgivna egendomen. I ett brev den 29 februari 2000 har Z tackat Y för en gåva om 50 000 kr.
På begäran av Z förordnades A den 7 december 2000 till boutredningsman i Y:s dödsbo. Bouppteckning förrättades den 29 september 2000. Den upptar tillgångar om cirka 400 000 kr samt skulder och avgående poster om cirka 94 000 kr. Testamentsklander förekom inte. Sedan viss uppgörelse träffats mellan X och Z, skiftades dödsboet i november 2001.
Enligt X har A missbrukat sin ställning och uppträtt oprofessionellt genom att dels låtsas vara opartisk inför hennes mor medan han i själva verket haft dubbla lojaliteter, dels påverka modern att skriva ett omoraliskt och oetiskt testamente och att ge bort allt sitt lösöre, dels obefogat anlita delgivningsman för delgivning av handlingar, dels av okunnighet eller girighet ge bort en del av hennes arv efter fadern till Z. Hon har därjämte riktat anmärkningar mot vissa detaljer i de åtgärder som A vidtagit.
A har gjort gällande att hans åtgärder som boutredningsman inte kan prövas av disciplinnämnden. I övrigt har han tillbakavisat anmärkningarna och anfört bland annat:
Det är riktigt att han är en av flera advokater som ger kostnadsfri hjälp åt den som genom gåva eller testamente vill skänka pengar till Z. Y kontaktade honom i oktober 1999. Hon sökte hans biträde i en tomtaffär där hon upplevde att hon inte hölls underrättad och befarade att hennes dotter och svärson skulle behålla pengarna för egen del. Y hade sedan många år etablerad kontakt med flera av de judiska organisationerna i Stockholm, däribland Z. Hennes relation till dottern var ansträngd. Han bedömde att Y sin höga ålder till trots var vital och att hon förstod det som förklarades för henne. Han har följt hennes instruktioner och tillvaratagit hennes intressen men också löpande manat henne till eftertanke för att hindra henne att göra sig av med allt och för att, om möjligt, få till stånd en försoning med dottern. Y hade en uttalad önskan att Z skulle få hennes kvarlåtenskap och en lika stark önskan att dottern inte skulle få något.
Nämndens bedömning
A:s invändning att hans åtgärder som boutredningsman inte kan prövas av disciplinnämnden lämnas utan avseende.
A borde med hänsyn till sitt engagemang för stiftelsen Z ha avböjt att biträda Y med benefika rättshandlingar till förmån för stiftelsen. Genom att medverka till sådana rättshandlingar och därtill låta sig arvoderas av stiftelsen har han allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat.
På grund härav tilldelar nämnden A varning jämlikt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.
Det som i övrigt har förekommit föranleder ingen åtgärd.
I ett mål vari dom meddelades i mars 2002 av Z-stads tingsrätt mellan X Mäklar-konsult i Stockholm Kommanditbolag, för vilket Y var företrädare, kärande, och B, för vilken advokaten A var ombud, svarande, angående utbekommande av mäklararvode hördes Y under sanningsförsäkran. Han tillfrågades då av A om det var riktigt att han 1993 hade blivit dömd till fängelse i nio månader för osant intygande. Y bejakade detta.
Anmälan avser att A under sin slutplädering i målet gjort ett i fråga om Y:s trovärdighet för denne kränkande uttalande genom att uttala att ”rätten måste ta hänsyn till att Y tidigare blivit dömd för samma brott”.
A anser inte att han handlat oförenligt med god advokatsed. I sitt yttrande anför han bland annat följande. ”Vid denna typ av mål där det är alldeles uppenbart att någon av parterna medvetet lämnat felaktiga uppgifter eller i vart fall har mycket svårt att minnas väsentligheter av i målet aktuella och relevanta omständigheter är det naturligtvis av stort intresse att tingsrätten vid sin bedömning av de uppgifter som lämnats av parterna får vetskap om eventuella oegentligheter som tidigare begåtts av någon av parterna eller för den delen åberopade vittnen.”
Nämndens bedömning
Den av A lämnade uppgiften om Y:s tidigare brottslighet har inte varit opåkallad för talans utförande. Anmälan föranleder därför ingen åtgärd.
6. Offentlig försvarare har, trots att klienten var anhållen med restriktioner för att förhindra kontakt med utomstående, i klientens närvaro ringt upp annan person och förhört sig om de uppgifter som denne lämnat vid polisförhör. Varning tilldelad.
Advokaten A förordnades den 21 mars 2002 av B-stads tingsrätt till offentlig försvarare för X, misstänkt för dopningsbrott m.m. X var anhållen med restriktioner för att förhindra kontakt med utomstående.
Före häktningsförhandlingen den 23 mars 2002 bereddes A tillfälle att gå igenom en upprättad häktningspromemoria i enrum med X. I promemorian fanns ett polisförhör från den 8 september 2001 med en norrman vid namn Y som uppgivit att han köpt diverse dopingpreparat, 100 liter sprit och en stulen båtmotor av X och på vars uppgifter brottsmisstanken mot X grundades. Under genomgången tog A utan åklagarens vetskap telefonkontakt med Y. Skälet var att X förnekade att han sålt dopingpreparaten, spriten och båtmotorn till Y och att A ville ”veta mer om dessa affärer” och om Y blivit åtalad och dömd vid norsk domstol. A talade vid telefonsamtalet om att han biträdde X och att denne var frihetsberövad.
Vid häktningsförhandlingen uppgav X att han sålt enbart kosttillskott och kläder till Y.
Vid nytt förhör med Y av polis från B-stad den 27 mars 2002 ändrade denne sina tidigare uppgifter och uppgav att han visserligen gjort vissa affärer med X men att fråga inte var om dopingpreparat utan om kläder och kosttillskott. Dopingpreparat mm hade han köpt av en okänd.
Åklagarkammaren har i en den 9 april 2002 inkommen anmälan ifrågasatt att A:s åtgärd att ta kontakt med Y och omtala att X var frihetsberövad stod i överensstämmelse med god advokatsed.
A har i avgiven förklaring bestritt att han brutit mot god advokatsed. När han för Y omtalade att X var anhållen förklarade Y att han redan visste det. Han lämnade andra uppgifter till A än han lämnat till den norska polisen. Felaktigheterna då hade berott på att han varit trött och inte vetat vad han sade. A trodde inte på detta och förklarade för X att de tidigare uppgifterna skulle fälla denne, varför han borde erkänna. Som försvarare får han ta kontakt med vem som helst som inte är frihetsberövad.
Åklagarkammaren har i yttrande till Advokatsamfundet anfört följande. ”Då misstänkte X anhölls var för polis och åklagare känt att Y för polisen i Norge erkänt att han köpt dopningsmedel, olovligen tillverkad sprit och stöldgods av den misstänkte X. X visste inte att polis och åklagare kände till det. Av tvångsmedelsblankett och häktningsframställan framgår att X meddelats restriktioner och att tillstånd till att ålägga X restriktioner begärts hos domstol, (som också biföll framställan). Detta torde vara känt av A.”
A har hörts muntligen inför nämnden. Därvid har advokaten Z på Advokatsamfundets uppdrag utfört den talan som anmälan föranlett. A har biträtts av advokaten C.
A har bland annat anfört följande.
Han kände till de restriktioner som meddelats X. Han har inte förmedlat några uppgifter mellan Y och X. Han såg som sin plikt att kontakta Y och fråga om vilka affärer denne haft med X. Han ville också veta om Y var åtalad och dömd i Norge. Han berättade att X var anhållen. Det visste Y redan. Någon kontakt måste därför ha förekommit mellan Y och X eller någon bekant till denne.
Nämndens bedömning
Mot A:s bestridande kan det inte anses styrkt att han till Y har förmedlat några uppgifter från X. A har emellertid, trots de restriktioner som meddelats, när han sammanträffade med X i enrum, ringt upp Y och förhört sig om de uppgifter, som denne lämnat vid polisförhör. Härigenom har han allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat.
På grund härav tilldelar nämnden A varning jämlikt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.
7. Advokat borde med hänsyn till sitt engagemang för stiftelse ha avböjt med att biträda person med benefika rättshandlingar till förmån för stiftelsen. Varning tilldelad.
X har i en den 15 april 2002 inkommen anmälan riktat anmärkningar mot advokaten A. Av anmälan och därvid fogade handlingar framgår i huvudsak: X är dotter till Y som avled den 25 maj 2000. Y var då 95 år gammal och änka sedan tio år. Periodvis hade Y under hela sitt liv haft psykiska besvär som tilltagit med stigande ålder. Då Y ville skänka pengar till välgörande ändamål, hade hon fått kontakt med den israeliska stiftelsen Z. A är stiftelsens advokat.
Den första kontakten mellan Y och Z ägde rum i oktober 1999. Därvid övertog A med stöd av fullmakt från Y arbetet med en tomtförsäljning som dittills skötts av X:s make. Tomtförsäljningen slutfördes genom ett köpebrev den 21 december 1999. Samma dag översände A till Y ett testamentsförslag från Z, och i ett brev till henne den 16 januari 2000 föreslog han olika gåvor till Z samt angav att kostnaden för hans arbete skulle betalas av Z. Ett testamente, enligt vilket kvarlåtenskapen skulle delas lika mellan X och Z samt A förordnas som boutredningsman, undertecknades av Y den 18 januari 2000. Den 21 januari 2000 tillställde A Y ett nytt testamente som upphävde det tidigare och som undertecknades av henne den 16 februari 2000. Däri anfördes: ”Min dotter X har föranlett mig stor besvikelse och det är min bestämda uppfattning att hon inte skall ha något i arv efter mig. Jag är medveten om att detta förordnande kränker hennes rätt till laglott.” Därefter föreskrevs att all kvarlåtenskap skulle tillfalla Z samt att A skulle utses till boutredningsman och testamentsexekutor. Samma dag upprättades ett gåvobrev, enligt vilket Y överlät en tomträtt med byggnad till Z, samt ett förvaltningsavtal, enligt vilket Y gavs rätt att vederlagsfritt men med ansvar för vissa löpande kostnader bo kvar på den bortgivna egendomen. I ett brev den 29 februari 2000 har Z tackat Y för en gåva om 50 000 kr.
På begäran av Z förordnades A den 7 december 2000 till boutredningsman i Y:s dödsbo. Bouppteckning förrättades den 29 september 2000. Den upptar tillgångar om cirka 400 000 kr samt skulder och avgående poster om cirka 94 000 kr. Testamentsklander förekom inte. Sedan viss uppgörelse träffats mellan X och Z, skiftades dödsboet i november 2001.
Enligt X har A missbrukat sin ställning och uppträtt oprofessionellt genom att dels låtsas vara opartisk inför hennes mor medan han i själva verket haft dubbla lojaliteter, dels påverka modern att skriva ett omoraliskt och oetiskt testamente och att ge bort allt sitt lösöre, dels obefogat anlita delgivningsman för delgivning av handlingar, dels av okunnighet eller girighet ge bort en del av hennes arv efter fadern till Z. Hon har därjämte riktat anmärkningar mot vissa detaljer i de åtgärder som A vidtagit.
A har gjort gällande att hans åtgärder som boutredningsman inte kan prövas av disciplinnämnden. I övrigt har han tillbakavisat anmärkningarna och anfört bland annat:
Det är riktigt att han är en av flera advokater som ger kostnadsfri hjälp åt den som genom gåva eller testamente vill skänka pengar till Z. Y kontaktade honom i oktober 1999. Hon sökte hans biträde i en tomtaffär där hon upplevde att hon inte hölls underrättad och befarade att hennes dotter och svärson skulle behålla pengarna för egen del. Y hade sedan många år etablerad kontakt med flera av de judiska organisationerna i Stockholm, däribland Z. Hennes relation till dottern var ansträngd. Han bedömde att Y sin höga ålder till trots var vital och att hon förstod det som förklarades för henne. Han har följt hennes instruktioner och tillvaratagit hennes intressen men också löpande manat henne till eftertanke för att hindra henne att göra sig av med allt och för att, om möjligt, få till stånd en försoning med dottern. Y hade en uttalad önskan att Z skulle få hennes kvarlåtenskap och en lika stark önskan att dottern inte skulle få något.
Nämndens bedömning
A:s invändning att hans åtgärder som boutredningsman inte kan prövas av disciplinnämnden lämnas utan avseende.
A borde med hänsyn till sitt engagemang för stiftelsen Z ha avböjt att biträda Y med benefika rättshandlingar till förmån för stiftelsen. Genom att medverka till sådana rättshandlingar och därtill låta sig arvoderas av stiftelsen har han allvarligt åsidosatt sina plikter som advokat.
På grund härav tilldelar nämnden A varning jämlikt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.
Det som i övrigt har förekommit föranleder ingen åtgärd.
Annons
