search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

”Trygg-Hansa vill få det att framstå som att allt är frid och fröjd …” (Replik till Trygg-Hansa)

Trygg-Hansa har i vidstående artikel behandlat frågan om ombudets roll och agerande i förhållande till huvudman och försäkringsbolag vid personskadereglering.
FÖR ATT BÖRJA med frågan om vilken som är ombudets roll under skadereglering torde det vara uppenbart att denna roll är densamma som vid alla uppdrag inom advokatverksamheten, dvs. att på bästa sätt tillvarata klientens intressen.
Jag delar Trygg-Hansas uppfattning om att målet för alla inblandade i en skadereglering bör vara ett arbete i samförstånd i syfte att den skadelidande så fort som möjligt får den ersättning han är berättigad till enligt gällande regelverk. Däremot är vi inte överens om hur det skall gå till och i synnerhet inte om lämpligheten i att försäkringsbolaget sköter den skadades utredning som ju skall ligga till grund för dennes yrkanden.
Trygg-Hansa vill få det att framstå som att allt är frid och fröjd och kunderna är nöjda och får bästa ersättning om Trygg-Hansa får sköta skadereglering utan ombud. Trygg-Hansa menar att detta visas av Trafikskadenämndens yttranden och Trygg-Hansas skadeuppföljningar.
Trafikskadenämndens yttranden säger lite om saken därför att ombudens insats ofta leder till att bolaget höjer ersättningsnivåerna redan innan ärendet kommer till Trafikskadenämnden.
Vilka skadeuppföljningar är det Trygg-Hansa stöder sig på? I den av Trygg-Hansa berörda rapporten från Finansinspektionen (Fi), 2003:1, kommer Fi fram till att den huvudsakliga orsaken till problemen med personskaderegleringar är de svårare whiplashskadorna, dvs. de där den medicinska invaliditetsgraden är 10 procent eller mer. Det är bland dessa skador som merparten av skadorna med ombud återfinns. Det är också bland dessa skador som de skaderegleringar återfinns vilka ligger till grund för Trygg-Hansas ändrade försäkringsvillkor.
Har bolagen/Trygg-Hansa gjort någon skadeuppföljning/undersökning specifikt bland dessa skador? Inte vad Fi känner till.
Den skadeuppföljning som Trygg-Hansa hänvisar till är således deras egna ej redovisade uppföljningar. Den enda mer omfattande utredning av dessa skador som gjorts är den som gjordes i fjol av Whiplashskadades Rättsförening (WRF) med hjälp av SIFO/Research International. Denna utredning omfattar erfarenheter från cirka 7 000 pågående skaderegleringar för whiplashskadade bland alla trafikförsäkringsbolag. En av utredningens frågeställningar belyser hur ofta de av bolagen föreslagna ersättningarna höjs efter att ett ombud trätt in. Utredningen visar att ersättningen höjs i cirka 50 procent av dessa skaderegleringar. Utredningen visar också på betydande brister i bolagens personskaderegleringsrutiner. Inget av trafikförsäkringsbolagen nådde upp till vad som anses vara lägsta acceptabla servicenivå. 80 procent är vid liknande marknadsundersökningar normalt nedre gränsen. Hela utredningen och förslag till förbättringar finner ni på webben http://home.swipnet.se/wrf.

SKADEREGLERINGSKLIMATET är idag hårdare än vad det någonsin tidigare varit. Enligt Fi-rapporten är den genomsnittliga handläggningstiden för en svår whiplashskada 80 till 100 månader. Försäkringsbolagen har goda möjligheter att negativt påverka ombudens insatser genom att begränsa ersättningen till ombuden för den nödvändiga a conto-faktureringen under pågående skadereglering. Detta sker idag på bred front, oftast utan att skälen för nedsättningen redovisas och oftast långt efter att gängse betalningstid 30 dagar har passerats; påminner man händer det att skaderegleraren hotar med mindre betalt om man inte är tyst. Allt oftare förekommer det att skadereglerarna under pågående skadereglering, i avsikt att få den skadade att inte utreda, hotar med att ombuden inte kommer att få betalt för denna åtgärd; flera exempel finns. Idag är det allt oftare nödvändigt att framföra kritik över bolagens skadereglering och gör ombudet det måste vederbörande räkna med att skaderegleraren ger igen vid bedömning av nästa a contofaktura. Se WRF-utredningen.
Allmän rättshjälp för nya skaderegleringar upphörde 1988 men för de skadade som dessförinnan hade erhållit allmän rättshjälp gäller den tills skadan är avslutad. Rättshjälpsmyndigheten har under lång tid bedömt vilket arbete som skall omfattas av skäligt arvode vid personskaderegleringar, dvs. vilket arbete som omfattas av ombudsrollen.
Enligt Rättshjälpsmyndighetens praxis har ombudet, utan att erhålla tillstånd eller rådfråga trafikförsäkringsbolaget, att utreda allt som har med personskadeståndet att göra vilket bland annat omfattar följande åtgärder:

HJÄLPA DEN SKADADE till undersökningar hos specialistläkare utanför kretsen av vårdcentralsläkare, kontrollera försäkringsbolagens uppfattning i sambandsfrågan och uppskattning av den medicinska invaliditetsgraden med egna konsultläkare och beställa och åberopa intyg av dessa vid behov. Ombudet har att aktivt utreda inkomstförlustfrågan med arbetsgivare och för skadade utan förankring i arbetslivet hypotetiska arbetsgivare, vad gäller månadslön, övertid, bonus, bisysslor och karriärseffekter etc. Nämnda utredningar tarvar icke sällan engagemang från ombudet mot bakgrund av att arbetsgivare ibland har en förutfattad mening om vad som omfattas av den skadeståndsrättsliga bedömningen. Vidare anser Rättshjälpsmyndigheten att ombudet skall biträda den skadade mot försäkringskassan för sådana samordningsförmåner som försäkringsbolaget i enlighet med skadeståndslagen äger göra avdrag för om de inte fullt ut tillgodoses, dvs. sjukpenninggrundande inkomst men framförallt arbetsskadelivränta. Detta arbete omfattar även biträde upp i förvaltningsdomstolarna där ändring av försäkringskassans beslut relativt ofta förekommer och får en avgörande positiv betydelse i förhandlingarna mot trafikförsäkringsbolaget. Numera har listan kompletterats med ibland omfattande extraarbete på grund av negativt agerande från en del skadereglerare.
I KORTHET INNEBÄR Trygg-Hansas nya försäkringsvillkor följande:
• Trygg-Hansa står för ombudets ”juridiska arbete” under skaderegleringen hos Trygg-Hansa. ”Med juridiskt arbete avses bedömning av och rådgivning till dig i ersättningsfrågor …”
• ”Endast om trafikskadan enligt Trygg-Hansas bedömning är av mer allvarlig natur eller ersättningsfrågorna är mer komplicerade [...] lämnas ersättning för ett ombuds arbete.” Innan ombudet godkänns av Trygg-Hansa skall ombudet redovisa sin bedömning av arten och omfattningen av den skadades behov av biträde med juridiskt arbete i en arbetsplan. Med stöd av denna arbetsplan beslutar Trygg-Hansa därefter om ombudets arbete skall ersättas tillsvidare eller med särskilt angivet antal timmar och på underlag av uppgifter från ombudet bedömer Trygg-Hansa vilket arbete som därefter skall ersättas.
• ”Då Trygg-Hansa beslutar om omfattningen och inriktningen av den utredning som behövs för utredningen av din personskada, och även genomför denna utredning med stöd av bland annat den fullmakt du utställt till oss, ersätter Trygg-Hansa endast kostnader för ombudets juridiska arbete.” Annat arbete ersätts endast om det i förväg godkänns av Trygg-Hansa.
Trygg-Hansa ersätter inte ombudets arbete för att tillvarata den skadades rätt gentemot andra ersättningsformer (exempelvis arbetsskadelivränta mot försäkringskassan, min anmärkning).
• Trygg-Hansa kan när som helst under skaderegleringen återkalla den skadades rätt till fritt ombud om Trygg-Hansa anser att den skadade och ombudet inte medverkar till en ändamålsenlig skadereglering.
• Ersättningen till ombudet fastställer Trygg-Hansa med stöd av den arbetsplan som ombudet redovisat enligt ovan.

DE FULLSTÄNDIGA villkoren finner ni på webben www.trygghansa.se/Villkor/Bil & Lätt lastbil/Villkor s. 8–10.
Mot bakgrund av innehållet i dessa villkor kan man tvivla på vems uppdrag Trygg-Hansa i grunden anser att ombudet har. Mycket kan skrivas om dessa villkor men av utrymmesskäl håller jag mig endast till frågan om att Trygg-Hansa förbehåller sig rätten att utreda för den skadade.
Under 1999–2000 började vi märka att bolagen gjorde gällande att de skulle överta den skadades medicinska och ekonomiska utredningar. Erfarenheten visar att när man kontrollerar skadereglerarnas utredning finner man ofta brister. Flera är de fall där skadereglerarna lyckas skrämma bort presumtiva arbetsgivare. Det är mer regel än undantag att vi vid kontroll av de PM som skadereglerarna upprättar efter kontakt med uppgiftslämnare finner felaktigheter som kan ha olika förklaringar. Det finns flera fall där det finns anledning att misstänka att skaderegleraren har gjort sig skyldig till urkundsförfalskning genom att i PM mot bättre vetande ange att sagesmannen har uppgivit vissa omständigheter. Försäkringsbolagens utredningar ”för den skadade” leder på grund av nämnda omständigheter inte sällan till avsevärt förlängda handläggningstider och orsakar emellanåt irreparabla skador. Det är ombudets skyldighet att i största möjliga utsträckning eliminera risken för dylika skadeverkningar.
1998 avgav Fi en liknande rapport i vilken man uppmanade försäkringsbolagen att verka för att handläggningstiderna reducerades. I årets Fi-rapport konstateras att handläggningstiderna för svårare skador har gått upp från 1998 50–60 månader till nuvarande 80–100 månader. Det är uppenbart att en avgörande orsak till denna försämring är den fördröjning som orsakas av bolagens strävan att ta över den skadades utredning.

SOM SKÄL FÖR att införa dessa nya villkor anför Trygg-Hansa att man vill råda bot på ”tendenser till tvivelaktiga beteenden” från ombud och hänvisar bland annat till undertecknads artikel i Advokaten 7/2001. De slutsatser Trygg-Hansa drar av artikeln står i motsats till vad som framgår av artikeln, bland annat skriver jag att begärda journaler skall inges till bolaget.
Efter denna artikel har jag haft många kontakter med Trygg-Hansa i skaderegleringar och med skadechef Krister Berg och det kan inte ha undgått Berg att min uppfattning i princip är att Trygg-Hansa skall få del av samtliga handlingar som Trygg-Hansa själva hade fått del av om man hade begärt dem med stöd av egen fullmakt. Enligt min uppfattning är det därför en självklarhet att det bolag som begär att få del av rehabiliteringsutredningar eller journaler angående tidigare sjukdomar skall få dessa handlingar.
Trygg-Hansa vet för övrigt att de flesta ombud som ägnar sig i mer än ringa omfattning åt personskaderegleringar har genomgått Advokatsamfundets respektive försäkringsbranschens utbildningsinstitut, IFU:s, kurser i personskadereglering samt att man vid dessa kurser upplyst om att den skadade, vid äventyr av begränsning av ersättningen, har skyldighet att hjälpa till så att bolaget erhåller det underlag i form av journaler etc. som bolaget skulle kunnat erhålla med hjälp av egen fullmakt.
Jag delar Trygg-Hansas uppfattning att de ombud som inte tar fram dessa handlingar äventyrar den skadades rätt till ersättning och att det kan medföra anmärkning vid disciplinär prövning i Advokatsamfundet. Min uppfattning är emellertid att Trygg-Hansa överdriver detta problem; vad jag känner till har disciplinnämnden endast vid ett tillfälle utfärdat anmärkning mot advokat som underlåtit att överlämna journalanteckning och det var inte ett personskaderegleringsuppdrag.
Det finns andra skäl för Trygg-Hansa att införa dessa nya försäkringsvillkor. Trygg-Hansa vet väl att en advokat som bedriver aktiv skadereglering och ifrågasätter, kontrollerar och utreder den skadades möjligheter, ofta lyckas få betydligt högre ersättningar till den skadade än vad Trygg-Hansa kommit fram till. Enligt WRF visar utredningen att det finns flera ombud som får höjd ersättningen för inkomstförlust i 80 % av sina skaderegleringar jämfört med den ersättning bolaget innan dess erbjudit. Genom Trygg-Hansas nya villkor har advokatens möjligheter att tillvarata den skadades intressen blivit kraftigt vingklippta.
Trygg-Hansa gör stort nummer av att den skadade ibland väljer att återkalla fullmakten. I dag är bolagets begäran att erhålla fullmakt en vanlig anledning till att den skadade initierar frågan om att skaffa ombud. För många skadade är frågan om fullmakt till försäkringsbolaget viktigare än vad försäkringsbolagen utgår ifrån. Det har inte att göra med att man vill dölja något. Det har att göra med det allmänna rättsmedvetandet och vikten och innebörden av att lämna en fullmakt till vad de flesta skadade uppfattar som sin motpart, trafikförsäkringsbolaget. Den skadade har ingen skyldighet att lämna fullmakt till försäkringsbolaget och en del skadade utan ombud väljer därför att själva ta in den utredning som försäkringsbolaget begär. Genom Trygg-Hansas nya villkor använder man advokaten till att få den skadade att avstå från sin rätt att ej lämna fullmakt. Därtill är det vår erfarenhet att det går betydligt fortare för advokaten att få in begärt underlag än om skaderegleraren hade ombesörjt saken. Journalerna skall ombudet under alla förhållanden gå igenom.

TANKEN MED prövning av svåra trafikskador i Trafikskadenämnden är positiv för de flesta skadade men det kräver att de skadade känner att de har fått en rättvis chans att tillvarata sin rätt. Genom Trygg-Hansas nya försäkringsvillkor får man räkna med att många skadade inte kommer uppleva att de har fått en rättvis behandling. Detta i sin tur kommer sannolikt att öka antalet skador som kommer att prövas i domstolarna.
Advokatsamfundet har i ett remissyttrande framställt som en delförklaring till att handläggningstiden i skaderegleringsärenden av bolagen uppgetts bli längre när ombud träder in sagt att det kan bero på bristande kunskaper och kompetens hos ombuden.
Det är säkert på detta sätt, men en del av förklaringen till den varierande kvalitén är försäkringsbolagens negativa behandling av ombudens a conto-fakturor. Sedan 1999–2000 har en del försäkringsbolag, utanför villkoren, framfört önskemål/krav på att ombuden skall begränsa sin arbetsinsats och överlåta den skadades utredning till försäkringsbolagen. Med arvodespiskan har bolagen också lyckats med detta i vissa fall med ibland förödande negativa effekter för de skadade. Detta har lett till att bland skadade har myntats det föga smickrande yttrycket ”postlådeadvokater”. Om vi skall följa Trygg-Hansas nya villkor riskerar alla ombud att bli betraktade som postlådeadvokater. Hur kommer det att påverka förtroendet för advokatkåren i allmänhet?
Trygg-Hansa har missbedömt rättsmedvetandet hos sina försäkringstagare. Trygg-Hansa har en skaderegleringspolicy för all skadehantering av vilken framgår att skaderegleringen skall drivas på ett sådant sätt ”… att kunderna uppfattar Trygg-Hansa som ett förtroendeingivande och pålitligt försäkringsbolag”.
Frågan är om försäkringstagarna kommer att uppfatta de nya försäkringsvillkoren på detta sätt när de upptäcker konsekvenserna för ombudens möjligheter att lyckas i uppdraget för dem.

HENRIK DELLBORG
Advokat
Annons
Annons