search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Taxesystemet är inte bra men samfundet är ingen fackförening<br>(Replik till Gustaf Wahlberg)

Advokat Gustaf Wahlberg har i Advokaten 4/2003 skrivit ett inlägg om taxesystemet och dess följder. Jag har inga invändningar mot hans beskrivning av läget för advokater som ägnar sig åt offentliga försvar och uppdrag som målsägandebiträde och jag tror också att det ligger mycket i hans slutsats att taxesystemet utgör en, kanske medveten, underbetalning av advokater. Däremot är jag inte ense med honom i hans beskrivning av Advokatsamfundets agerande i detta sammanhang.
TAXESYSTEMET är inte bra. Det är de flesta överens om. När det infördes för offentliga försvarare i början på 1970-talet fanns som underlag utförliga statistiska analyser av sambanden mellan utdömt arvode och förhandlingstid i domstolen. De relationerna har sannolikt förändrats under de år som gått och det borde finnas anledning – för det fall man vill behålla systemet – att i grunden göra om taxan (och inte, som Domstolsverket gjort, utan närmare analys göra samma taxa tillämplig för målsägandebiträden). Dessa förhållanden har av samfundet påpekats för de ansvariga i många sammanhang.
Taxesystemet grundas på timkostnadsnormen, som regeringen beslutar på grundval av ett underlag som Domstolsverket tillhandahåller. Advokatsamfundet har återkommande kritiserat beräkningsunderlaget för timkostnadsnormen, bl.a. i de årliga förhandlingarna med Domstolsverket om underlaget och i de synpunkter som samfundet därefter lämnar till Justitiedepartementet. De kontakter som nu nämnts har bl.a. varit en bidragande orsak till det försök med slopade taxor som numera pågår i västra Sverige.
Timkostnadsnormen ligger därutöver till grund för ersättningen enligt många rättsskyddsvillkor, och har därför stor betydelse också utanför det område där det allmänna står för ersättningen. Också i förhållande till försäkringsbranschen agerar samfundet för att peka på orimligheter i systemet och det svaga försäkringsskydd som många enskilda som hamnar i tvist i dag har – utan att vara medvetna om det.
Det allmännas kostnader för offentliga försvarare ökade åren 1996–2000 med drygt 30 procent (se Riksrevisionsverkets rapport RRV 2001:30 Varför blev det dyrare?). Det finns flera förklaringar till ökningen, men det är samtidigt så att statens budgetläge är ansträngt. Även om samfundets synpunkter vinner gehör och möter förståelse i Justitiedepartementet, är det inte självklart att samma inställning finns i Finansdepartementet. Den sakliga argumentation som samfundet strävar efter underlättas inte heller av att media ibland finner anledning att fokusera på vad man anser vara advokaters utan skäl höga ersättningar – se t.ex. de skriverier som en av våra kvällstidningar levererade för några veckor sedan som kommenteras på annan plats i denna tidning.
Självfallet skall rättsväsendet och rättssäkerheten få kosta pengar, men alla har inte samma syn på vilka prioriteringar som bör göras. Samfundet strider i alla sammanhang där det är möjligt – i möten med politiker, domare, myndighetsföreträdare m.fl. – för advokaternas och deras klienters intresse av att skapa goda möjligheter för ett effektivt rättsligt biträde åt enskilda.

AVSLUTNINGSVIS vill jag säga följande. Samfundet har enligt sina stadgar till uppgift att bl.a. tillvarata ledamöternas allmänna yrkesintressen. Men någon fackförening i ordets egentliga bemärkelse är samfundet inte; samfundet är en sammanslutning av fria och obundna advokater, som verkar på en konkurrensutsatt marknad.

AXEL CALISSENDORFF
Advokatsamfundets ordförande
Annons
Annons