search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Fem röster om åklagarna

”Starkare drivkrafter, men också faror”
Åklagarna har blivit allt bättre och är även mer angelägna att vinna sina mål i dag än tidigare. Det anser två advokater vi talat med.
Advokat Leif Gustafson anser att det har skett en standardhöjning av åklagarkåren under de två decennier han varit advokat:
– Åklagarna har blivit mer professionella. Men jag kan även tycka att de är mer ”partifierade”. De förefaller också ha en starkare drivkraft att vinna målen.
Advokat Hans Strandberg bekräftar bilden och anser att de ekobrottsåklagare han möter i ekonomiskt komplicerade mål blivit allt bättre:
– Hos de yngre åklagarna finns nya idéer om hur man ska arbeta. De använder hjälpmedel, bland annat olika former av presentationsteknik, på ett annat sätt än tidigare. Det finns även en större iver att lyckas i målen.
Både Gustafson och Strandberg anser att det finns en generationsskillnad i åklagarkåren och att det kan vara svårare att möta en yngre åklagare än en äldre.
– Ibland kan jag uppleva att det är besvärligare att möta de yngre av det skälet att målen är ofta komplicerade och de olika moderna hjälpmedlen som finns får en allt större betydelse ur pedagogisk synvinkel, och dessa behärskar de yngre åklagarna betydligt bättre än vad jag själv gör och vad mina äldre åklagarkolleger gör, säger Hans Strandberg.

HAN SER DOCK vissa brister hos åklagarkåren. Eftersom åklagarna oftast väljer sin yrkesbana redan efter tingsmeritering innebär det att de i praktiken lämnar hela civilrätten.
– Detta tror jag är en stor nackdel för åklagarna. För jag tycker att man har nytta av att man som advokat även har en civilsida och en affärssida där man har kontakter med affärsklienter och civila klienter. På så vis får man en bra bild av hur det går till i det normala affärslivet. Denna erfarenhet är något som jag kan sakna hos åklagare.
Både Gustafson och Strandberg anser att åklagarna i stort klarar kravet på objektivitet i sitt arbete. Hans Strandberg menar dock att det förekommit att åklagaren under förundersökningen inte fullt ut klarat detta krav utan låtit målsäganden få för stort inflytande. Strandberg har tidigare varit kritisk till hur förundersökningen skötts i Nordeamålet (där han försvarar en aktiemäklare). Inför framtiden anser Hans Strandberg att åklagarna är inne på rätt spår i och med att de samarbetar på olika sätt i svåra och komplicerade mål. Han varnar dock för att ge experter för stort inflytande eftersom dessa kan få ett övertag gentemot åklagaren. Enligt honom kan det ofta vara bättre att ta in tillfälliga experter i stället för att anställa dem för att åklagaren på så vis ska behålla ett oberoende, kunna stå emot och göra den straffrättsliga bedömningen.

LEIF GUSTAFSON ser en fara i dagens trend i olika skattemål med ett allt mer utbrett samarbete mellan målsägaren och brottsutredningen:
– Jag tror att det blir svårare och svårare att hålla rågången klar mellan förvaltningsmyndigheten och brottsutredningen. Det går även att centralisera insatserna på ett helt annat sätt när det är staten som är motparten. Vi som är små enskilda företagare och brottmålsadvokater är inte de som skär mest guld med täljkniv och vi måste ständigt prioritera hur mycket vi ska lägga på utrustning och vidareutbildning. Det finns en uppenbar fara för att vi får en obalans mellan rättens olika aktörer. Här har Advokatsamfundet en viktig uppgift.

TOM KNUTSON

”Yngre och vitalare, men med ökad arbetsbörda”
Domarna anser att dagens åklagare är skickligare och vitalare än tidigare och håller en hög standard. Men man har även märkt av åklagarnas ökade arbetsbörda.

Jörn Jacobsson, lagman i Hässleholms tingsrätt och ordförande i Sveriges Domareförbund tycker att åklagarnas specialisering varit särskilt lyckosam.
– De som är specialiserade är betydligt vassare än man var tidigare. Det gäller på alla specialiserade områden. Men vi har överlag en åklagarkår som håller hög standard.
Även generationsväxlingen i kåren märks tydligt.
– Många av de yngre visar framfötterna på ett annat sätt än man är van vid, de är mer frejdiga och orädda, säger Ann-Christine Persson, lagman i Hovrätten för Västra Sverige. De verkar känna sig säkrare i sadeln redan från början, men det kanske gäller de flesta unga jurister i dag.
Hon får medhåll av Anders Iacobaeus, lagman i Linköpings tingsrätt som snart blir president för Hovrätten för Övre Norrland:
– Dagens åklagare är yngre och vitalare och gör ett bra jobb i domstolarna. Det märks att åklagarmyndigheterna satsar på de unga med vidareutbildning och teknisk uppgradering. Inte minst använder de tekniska hjälpmedel och presentationsteknik på ett bra sätt.
Samtliga anser att åklagarväsendet är en god förebild inom rättsväsendet när det gäller att ta hand om de unga – och förnekar inte heller att man gärna låter sig inspireras av deras satsningar på specialisering och fortbildning även för att göra domarbanan intressantare.
Man har också märkt av att flera unga föredrar åklagarbanan framför domarbanan.
– Inte minst för den sociala och geografiska tryggheten, att man som åklagare slipper att flytta runt. Åklagarbanan är helt enkelt lite modernare, familjevänligare och mer jämställd, säger Jörn Jacobsson.
Men alla tre har också noterat en ökad arbetsbörda hos åklagarna, även om det hittills inte påverkat kvaliteten mer än undantagsvis.
– Det står alldeles klart, speciellt i de mål där vi förordnar offentligt försvar innan åtal har väckts. Där har vi noterat mer än en gång att tidsspannet mellan förordnandet och tiden fram till att åtal väcks har ökat.
Även Anders Iacobaeus har noterat att åklagarna har mycket att göra.
– Det har blivit vanligare att åklagare uppträder i varandras mål, vilket inte är helt lyckat. Någon gång märker man också att målet inte är så väl förberett som det borde vara.

HANS HELLBERG

Annons
Annons
Annons
Annons