search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Advokatutbildning — ett förslag i luften

Redan när advokat Ramberg i våras var på besök på Västra avdelningen och flaggade för projektet Advokatutbildning påtalade vi de uppenbara skäl som finns mot ett krav på obligatorisk utbildning, varav några har tagits med i den utredning som i veckan tre månader försenad infann sig på mailen. Jag vill knyta an till dessa och ytterligare förklara varför förslaget enbart är till skada.
’’Utbildningskravet uppfylls på frivillig väg.’’
Vi har obligatoriskt en jur kand examen, oftast kompletterad med ytterligare kurser som i mitt fall med ekonomi, psykologi, svenska, tyska och värdeteori och argumentationsanalys. Det är därför uteslutet att genom allmänna studier höja kårens allmänna formella bildningsnivå. Jag bedömer att en normal advokat läser in lagändringar, domar, doktrin och fackkunskaper inom allt från psykologi till läkemedelsprocesser under minst 300 timmar per år. En muntlig framställning tar minst tio gånger längre tid och ger inga jämförbara möjligheter till individuell anpassning. Det skulle helt enkelt vara styv heltid att inhämta materien genom kursverksamhet och sådan kan därför endast komma ifråga om den kan tillgås på något område som man annars inte förstår.

ADVOKATEN ÄR INTE endast ’’uppdaterad inom sitt verksamhetsområde’’ som utredarna i en eufemism konstaterar utan specialiserad och slipad på ett sätt som endast ett fåtal personer i form av ännu skickligare och mer erfarna kollegor överträffar och inte delar med sig i annan form än som vinnande agerande i processer. Den kunskap som leder till lagstiftarens reaktioner och sedan doktrinens beskrivningar utgör ofta konsekvensen av skickliga advokaters kreativa rättsskapande arbete i fall som visar på brister eller fördelar med rättssystemet. Svårigheten i advokatens arbete är sannerligen inte att ta reda på gällande rätt, utan att använda den till att finna de lösningar som vi kan se prov på i en ständigt utvecklad praxis.
’’Någon garanti för att alla ledamöter genomför årlig fortbildning finns inte’’.
Nej inte om man menar kursverksamhet, eftersom utbudet med nödvändighet blir för allmänt eller för specialiserat för att vara intressant för alla. Att anmälningsfrekvensen till Advokatsamfundets kurser enligt utredarna är mycket låg bekräftar detta. Advokater kommer frivilligt att ta del, om, men endast om, det ges kurser som förmedlar kunskaper och erfarenheter de inte kan ta del av på ett effektivare vis eller i den mån de uppskattar den sociala samvaro och den effekt av skattesubventionerat resande som kurserna erbjuder. Men de kollegor som har för övriga oåtkomliga erfarenheter och skicklighet har sällan eller aldrig varit i närheten av att förmedla dem på en kurs för konkurrenter lika litet som de haft anledning att övervara någon kurs för egen del och så kommer det att förbli.

DET ÄR VIDARE mot bakgrund av det ovanstående roande att se att utredarna på något vis betraktar dem som icke övervarat kursverksamheten som mindre kompetenta än de som gjort det. Jag kan inte se att det finns grund för ett sådant antagande. Snarare talar allt för motsatsen att det är det (fåtal) kollegor som har svårigheter att förstå och tillgodogöra sig materien på annat vis som upplever behov av och söker sig till kurser – inte de som icke upplever ett sådant problem.
’’Professionell vidareutbildning medför ökade kostnader för den enskilde Advokaten.’’
Ja så är det. Ett obligatoriskt krav på för den enskilde advokaten meningslös kursverksamhet är och förblir en ren kostnad och inte någon investering för andra än de avlönade kursledarna. Redan i dag är marginalerna så små inom humanjuridiken att det är uteslutet att med vinst anställa biträdande jurister – ytterligare kostnader kan skapa en negativ balans även för en etablerad familjerättsadvokat.

ÄVEN FÖR ’’AFFÄRSADVOKATER’’ är varje kostnad betydelsefull, inte minst i de faser av tillvaron, då ansvar mot familj eller samhälle i form av barn eller politiska uppdrag medför att arbetstiden måste hållas inom för övriga arbetsmarknaden normala ramar. Varje krav som leder till ökande kostnader kommer att ytterligare minska frekvensen av andra advokater än sådana som är beredda att arbeta en heltid utöver den halvtid som går åt för att utan debitering upprätthålla kompetens, kommunicera med intressenter och administration. Det blir därför allt färre idealister, kvinnor och andra som är kloka nog att se andra kvaliteter i livet än arbete.

KVALITETSKRAVET är så högt att det knappast kan tillgodoses och relevanskravet är närmast omöjligt att uppfylla. Vem har tillräcklig hybris för att anse sig ha sådan personlig kunskap och yrkesskicklighet att denna med tvång skall läras ut till erfarna advokater inom deras verksamhetsområde? Kurserna inom de områden som är relevanta för många advokater ligger på en alldeles för elementär nivå som få advokater är i behov av att få tillgodosedd. Annars avser de ytterligt perifera rättsområden som de flesta har lika litet kontakt med som undertecknad av regler om återplantering av barrskog. Att ens föreställa sig att en advokat skulle tvingas betala för och delta i en kurs advokaten inte behöver är nonsens.
Kursverksamhet är inte ett verksamt sätt att höja advokaternas profil. Vi profilerar oss inte positivt genom att ge sken av att vara ett gäng töntar som inte förstår att läsa lagar och förarbeten innantill utan kontinuerligt behöver hjälp till det via kursverksamhet.
Det gör vi tvärtom genom att gå ut och visa vår befintliga kompetens, gärna sponsrat av samfundet, som debattörer, föreläsare och rådgivare.
I den mån samfundet anser oss vara i behov av information om rättsläge och yrkesteknik, utöver de utvecklande åtgärder som vi på eget initiativ vidtar, kan det till att börja med utföras i form av effektiv skriftlig information om allt som samfundet anser att en advokat måste veta.
Den oundgängligt nödvändiga genom att tillställas via e-post samma dag den framställts. Denna information skall det förutsättas att varje advokat tar del av och behärskar. Annan nyttig information bör vara ständigt tillgänglig och sökbar via nätet.
Det är också helt rätt att samfundet genom obligatorisk advokatutbildning förvissar sig om att de som skall få rätt att kalla sig advokater har en sådan miniminivå. Man kan tänka sig att en kollega som genom okunskap vållat klienten skada tvångsutbildas i stället för utesluts.
I övrigt är förslaget om obligatorisk kursverksamhet i varje ordets mening omotiverat.

ULF LUNDMAN
Advokat
Annons
Annons