search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Generalsekreteraren

Advokaten som angivare?

Utvecklingen under de senare åren med ökad internationellt organiserad ekonomisk brottslighet reser befogade krav på en effektivare ekonomisk brottsbekämpning. Denna i och för sig angelägna kamp tenderar att leda till en urholkning av advokatrollen. Att värna om advokatrollen är ett intresse inte för advokaterna utan för deras klienter.
Tillgången på fria och oberoende advokater utgör ett fundamentalt värde i en västerländsk demokrati på samma sätt som oberoende och opartiska domstolar, liksom en omutbar polis- och åklagarkår. Ett starkt rättsväsende utgör självfallet ett samhällsintresse som lagstiftaren måste respektera.
Advokatyrkets främsta kännetecken är lojalitetsplikten mot klienten. Detta innebär att advokaten endast skall ha sin klients bästa för ögonen och att han skall tillvarata klientens intressen inom ramen för vad lag och god advokatsed stadgar. För att kunna göra detta skall advokaten vara oberoende av alla andra intressen. Därför finns regler som förbjuder advokaten att vara anställd hos annan än advokat eller att ingå bolag med annan än advokat. Därför finns också förbud mot att ta betalt i annat än pengar och mot att ingå rena provisionsavtal. Advokaten har sedan 1948 en lagstadgad tystnadsplikt. Denna klientens grundläggande rätt till sekretess har också erkänts av FN. Europakonventionen ställer krav på att en rättegång skall vara rättvis.

DETTA INNEFATTAR rätten att i förtroende samtala med sin försvarare. I alla länder med en kultur som inte väsentligen skiljer sig från vår finns också regler som säkerställer rätten att i förtroende kommunicera med advokat och annan rättsligt bildad rådgivare. Detta syftar i första hand till att garantera den enskilde möjligheten att söka kvalificerad rättslig rådgivning. Historien uppvisar avskräckande exempel på hur totalitära regimer åsidosatt denna princip. Men också i vår samtid uppkommer likartade krav på uppgivande av advokatens tystnadsplikt och då ifrån västerländska demokratier. Denna utveckling är mycket oroande.
Lojalitetsplikten, oberoendet, konfidentialitetskravet och jävsreglerna är grundläggande kärnvärden som utgör basen för själva advokatrollen och som på ett mycket tydligt sätt skiljer sig från vad som gäller såväl för andra rättens aktörer som för andra konsulter.
Försöken att urholka advokatrollen och omvandla den till att bli ett redskap för andra syften än klientens är tydliga. Några exempel.
I december 2001 antogs Europaparlamentets och rådets nya penningtvättsdirektiv. Detta skall vara implementerat i medlemsstaterna senast den 15 juni 2003. Detta datum kommer inte att kunna hållas för Sveriges vidkommande. Enligt direktivet ska advokater omfattas av rapporteringsskyldighet vid misstanke om penningtvätt. Rapportering ska äga rum till de myndigheter som är ansvariga för att bekämpa penningtvätt. Som huvudregel föreligger vidare förbud att röja att rapportering har skett. Advokater skall, förenklat uttryckt, omfattas när de deltar i och inför transaktioner med värdepapper, fastigheter och bolag. Direktivet ger medlemsstaterna möjlighet att göra undantag för advokater när de arbetar med att fastställa klientens rättsliga situation eller när de företräder klient i ett rättsligt förfarande. Medlemsstaterna får utse ett självreglerande organ t ex Advokatsamfundet att vara den myndighet till vilken rapporteringsskyldigheten skall fullgöras. Advokatsamfundet har avböjt denna roll. Vidare har medlemsstaterna möjlighet att ge advokaterna rätt att informera klienten om att rapportering av misstänkt penningtvätt ägt rum.
Implementeringen av penningtvättsdirektivet innebär att advokater kommer till del tvingas uppge sin tystnadsplikt, även om jag utgår från att svenska advokater kommer ges rätt att informera klienten att denne angivits av sin advokat. En sådan skyldighet är ägnad att allvarligt skada det förtroende en klient f.n. kan känna för sin advokat.


EN AV FLERA möjliga effekter av de nya reglerna kan komma bli att för en rådgivning väsentlig information undanhålles advokaten. Advokater bidrar aktivt till förebyggande av brott bl.a. genom att upplysa klienten om dennes lagliga skyldigheter och genom att avråda från brottsligt handlande. Denna viktiga uppgift kan komma att undermineras kraftigt om advokaten skall vara skyldig att rapportera misstanke om brott. Advokatsamfundet delar åsikten att penningtvätt med kraft bör bekämpas. En lagstiftning enligt direktivet kan emellertid medföra att klienten drivs i händerna på oseriösa rådgivare som står utanför varje kontroll. Det kan dock inte uteslutas att advokater i sällsynta fall gör sig skyldiga till överträdelser; detta, i sig mycket beklagliga faktum är emellertid inte något särskilt tungt vägande skäl för att införa en generell rapporteringsskyldighet för advokater. De advokater som är villiga att låna sig till deltagande i penningtvätt eller annan brottslig verksamhet, lagbrott såväl som brott mot etiska regler för advokatverksamhet, kommer förvisso inte att uppfylla någon sådan rapporteringsskyldighet.
Att tumma på advokatkårens tystnadsplikt innefattar ett åsidosättande av medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter. Åtgärder mot penningtvätt bör vara ändamålsenliga. Brottsbekämpningens effektivitet måste ibland stå tillbaka för andra viktigare samhällsintressen. Enligt min mening har den utveckling som på senare tid skett inte tillgodosett kravet rimlig intresseavvägning.


I USA HAR KAMPEN mot terrorismen och den organiserade brottsligheten lett till långtgående förslag och även lagstiftning som medger omfattande telefonavlyssning av advokater och deras klienter. Företagsskandaler som Enron och WorldCom har lett till en rad initiativ syftande till moralisk upprustning och justering av de rättsliga regelverken. I USA har den 30 juli i år antagits en ny lag – Sarbanes-Oxley Act. Den innebär en rad reformer med syfte att bota och för framtiden förhindra att skandaler som Enron med efterföljare inträffar. Lagen uppställer nya och höga krav på företagsledningar, bolagsjurister och revisorer. Ett uttalat syfte är att förhindra intressekonflikter. Lagen ålägger Securities & Exchange Control, SEC, att reglera advokaters arbete för noterade bolag i USA. SEC har den 23 januari 2003 antagit regler och kommit med förslag för advokater när de representerar klienter inför SEC. Dessa regelverk kommer även att påverka europeiska advokaters roll när de representerar bolag som omfattas av SECs regelverk, såväl direkt som indirekt. Även denna reglering riskerar att påverka och på sikt även urholka advokatrollen och klientprivilegierna – och ytterst ’’the rule of law’’.

KORTFATTAT INNEBÄR reglerna att advokater åläggs rapporteringsplikt ”up the ladder” i organisationen om advokaten misstänker väsentliga överträdelser av regelverk. Detta innebär att advokaten är skyldig att rapportera den misstänkta överträdelsen till högre organ inom bolaget. Om denna rapportering inte leder till rättelse åligger det advokaten att frånträda uppdraget. Om det skall ankomma på advokaten att anmäla till SEC att advokaten frånträtt, s k ”noisy withdrawal”, eller om det skall ankomma på klienten att anmäla att advokaten frånträtt, sk ”silent withdrawal”, är ännu inte slutligt fastställt. Regelverket tillåter också advokaten att avslöja konfidentiell information till SEC om advokaten tror sig kunna förhindra betydande finansiell skada eller brottslig handling.
Sarbanes-Oxley Act och SECs nya regler bekräftar behovet av att renodla och tydliggöra advokatrollen i förhållande till andra yrkesgrupper med andra uppgifter. Advokatsamfundet har med fasthet förbjudit sammanblandning av revisorsverksamhet och advokatverksamhet. Skälet för detta är hänsynen till upprätthållandet av såväl advokatens som revisorns oberoende och trovärdighet och därmed ytterst hänsyn till upprätthållandet av klientens grundläggande privilegier. Enron och WorldCom – skandalerna besannade Advokatsamfundets farhågor. Resultatet av att en yrkeskår av vinstintresse bortser från uppenbara intressekonflikter kan, såsom revisionsbranschens moraliska kris illustrerar, bli förödande. Det räcker inte att vara laglydig. Man måste dessutom ta ett samhällsansvar och ett yrkesansvar som går avsevärt längre. Resultatet av bristande ansvar blir krav på ytterligare reglering av företagens samhällsansvar och på en mer utvecklad ordning för företagens styrformer, ”corporate governance”. Sarbanes – Oxley Act och SECs regler kommer få betydande inverkan inom just dessa områden. Redan har Nasdaq- och New York-börserna initierat nya regelverk på området. Man kan utgå från att regler av liknande slag kommer att sprida sig till vår del av världen.
Kraven på uppgivandet av de grundläggande värden som kännetecknar advokatrollen är ett allvarligt hot inte mot advokaterna utan mot klienten och samhället. Krav på att advokaten skall uppge sin oberoende roll och bli spion och angivare för andra intressen än klientens måste därför bemötas med kraft. Implementeringen av penningtvättsdirektivet, antagandet av Sarbanes – Oxley Act och SECs regler i USA är bara några aktuella exempel på hur advokatens roll riskerar att undermineras. Advokatens roll som oberoende och självständig rådgivare är central i en rättsstat. Den utgör den yttersta garantin mot att andra hänsyn än lojaliteten mot klienten tillåts konkurrera – inom ramen för gällande lag och god advokatsed.

ANNE RAMBERG
Generalsekreterare