search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Fler vill ha specialiserade domare

Domarkåren har av lång tradition satt en ära i att domare ska vara generalister och kunna döma i alla typer av mål. Flera starka krafter driver nu på mot en ökad specialisering. Och då handlar det inte bara om juridisk sådan.
Stora delar av advokatkåren har sedan länge sina specialområden. På senare år har även åklagarväsendet i ökad omfattning inrättat specialiståklagartjänster på många områden.
Inom domstolsväsendet har man inte alls hängt med i utvecklingen. Rättesnöret har varit att domare ska vara generalister och att det inte finns något behov av specialister. De kunskaper och de tvistlösningsmekanismer som domaren representerar kan användas på alla typer av mål. Dessutom finns det en oro för att specialiseringen ska leda till ett tråkigare jobb för ickespecialisterna.
Om man bortser från specialdomstolar som miljö- och marknadsdomstol är det bara några tiotal domare i landet som kan titulera sig specialistdomare. Och dessa har i första hand inte blivit specialister för att de är utbildade för just det rättsområdet, utan för att de sitter på en rotel som handlägger just de måltyperna. Det gäller till exempel skattemål och socialförsäkringsmål i länsrätterna eller marknadsrättsliga och immaterialrättsliga mål i Stockholms tingsrätt.

MEN NU ÄR KRAFTER i rörelse för en förändring. På senare tid har det höjts allt fler röster för en specialisering även av domare. Både för att möta den snabba rättsutvecklingen och för att matcha alltmer specialiserade advokater och åklagare.
Och det är flera som driver på – även om utgångspunkterna är lite olika. Önskemålen kommer från såväl Justitiedepartementet som Domstolsverket. Men även Domarförbundet och Jusek har i dag frågan högt uppe på dagordningen.
Domstolsverkets chef Stefan Strömberg är en av dem som förespråkar ökad specialisering i domstolsväsendet:
–Jag ser det utifrån allmänhetens behov. Alla som har sitt mål i domstol har rätt att kräva att det bedöms på allra bästa sätt. För att klara det i det långa loppet tror jag att vi måste ha domare som kan vissa områden bättre än andra. Såväl advokater som åklagare kan i dag lära sig ett område mycket bättre än vad en domare vanligtvis har möjlighet att göra, säger han och tillägger:
–Samtidigt vill vi inte att domarna ska bli alltför snäva i sina kunskaper. Därför får specialiteten aldrig vara något man sysslar med hela sitt liv. Det gäller att hålla distansen både till rättsområdet och parterna.
Stefan Strömberg ser framför sig två olika sorters ökad specialisering i domstolsväsendet.
Det ena är det han kallar koncentrering – att man samlar ihop mål av samma typ och låter dem hanteras av en eller ett par domare under kortare eller längre tid. Det är rationellt eftersom domarna successivt skaffar sig kunskap som gör att man slipper lägga tid på att läsa in sig på rättsområdet. Ett arbetssätt som alltså redan tillämpas i liten skala, framför allt i förvaltningsdomstolarna.
–Metoden kan även användas på så sätt att domare turas om att ta hand om snabbmål. Till exempel alla häktningar under en period, som man gör i Malmö tingsrätt i dag. Det innebär att andra slipper bli avbrutna i sitt arbete.
–På liknande sätt skulle man kunna bunta ihop erkända mål till en viss dag och en viss sal. Helt enkelt arbeta mer rationellt. I dag hamnar de flesta mål – lätta som svåra – huller om buller.

DEN ANDRA TYPEN är det som Strömberg kallar mjuk specialisering och innebär att domaren skaffar sig en särskild utbildning för att kunna hantera mål som kräver extra förkunskaper. Här handlar det i mångt och mycket om att bygga upp en beredskap.
–Den typen av specialisering behöver inte bara gälla olika rättsområden utan kan även omfatta andra kompetenser. Som domare i vårdnadsmål och våldsbrottmål kan man ha nytta av förstärkt kompetens i psykologi.
–Likaså bör man kräva att den som dömer i IT-rättsliga spörsmål måste ha mer än ett hum om hur tekniken fungerar. På samma sätt ska kanske rättegångar med grupptalan ledas av en ordförande med management-talang.
Strömberg räknar upp flera exempel där han ser behov av specialiserade domare: olika sorters näringslivstvister, plan- och byggmål, entreprenadjuridik, bankjuri-
dik, familjemål och miljöbrotts-
lighet. Också förstås i mål som rör avancerad ekonomisk brottslighet.
För han är mycket medveten om den kritik som riktats mot domare just i den typen av mål. Inte minst senast i samband med Trustor-domen i hovrätten i våras:
–Jag kan inte bedöma om det är rätt eller fel. Men det kommer upprepade signaler från advokater och åklagare som indikerar att domares kunskaper om den verkligheten kanske inte är så stor som den borde vara, och att domsluten därför ofta upplevs som godtyckliga.

JÖRN JACOBSSON, lagman i Hässleholms tingsrätt och ordförande i Sveriges Domareförbund, anser också att någon form av specialisering är ett måste för att möta tidens krav. De största behoven ser han på den kvalificerade civilrättens område.
Förutom vinster som ökad snabbhet och bättre kvalitet i dömandet är han övertygad om att specialisering även gör tjänstgöringen intressantare och ökar domaryrkets attraktionskraft.
–Det skulle nog för många vara en viktig vitamininjektion att få bli riktigt vass på ett område. Det är rätt otillfredsställande i längden detta att vi ska vara någon sorts provinsialläkare och kunna allt, säger Jörn Jacobsson. Det kan bli ett jättelyft för kåren att få känna att vi verkligen kan erbjuda värdiga konfliktlösningar i till exempel dispositiva tvistemål.
Exakt hur specialiseringen ska gå till och hur omfattande den bör vara kan ingen ge något säkert svar på i dag. Domstolsverket och Domarförbundet har nyligen bildat en projektgrupp som ska ta fram konkreta förslag på hur specialiseringen kan utformas. Idéer finns redan.
–Vi tänker oss ett system där alla domare fortfarande är generalister och där de som vill får specialisera sig inom ett snävt och kvalificerat område, funderar Jörn Jacobsson. Då säger det sig självt att den egna domstolen inte räcker till för att ge tillräckligt med mål och att dessa specialister måste vara beredda på att ge sig ut och tjänstgöra även i andra domstolar. Om det ska fungera måste det gälla över hela landet och finnas ett system så att domstolarna vet var de får tag på specialister.
Stefan Strömberg påpekar att det inte behöver se likadant ut överallt eftersom olika domstolar har olika förutsättningar. Till exempel skulle man inom förvaltningsrätten kunna koncentrera ovanligare måltyper till ett fåtal länsrätter.

DE BÅDA är också rörande överens om att specialiseringen ska bygga på frivillighet och att man ska skynda långsamt fram för att slutresultatet ska bli så bra som möjligt. Strömberg hoppas på att åtminstone hälften av domarkåren ska ha någon specialitet, men att det nog dröjer 10-15 år.
–Förhoppningen är att alla ska inse fördelarna med specialisering. Och då handlar det inte om att man ska jobba med en enda sak under resten av sitt liv, utan att det finns ett värde i att man får tid att koncentrera sig.
Det ser alltså knappast ut att bli någon samlad enhetlig reform för hela domstolsväsendet. I stället handlar det snarare om flera olika dellösningar som kan se olika ut på beroende på domstolarnas olika förutsättningar.
Men om domarna inte hoppar på tåget kan det sluta illa, befarar Stefan Strömberg:
–Domarnas överlägsenhet i kunskaper är inte så påtaglig som den varit tidigare. Det blir svårare och svårare att hantera kompetenta processmakare. Det är bekymmersamt om domarkåren sackar efter i förhållande till de alltmer specialiserade advokaterna och åklagarna.

TOM KNUTSON
HANS HELLBERG

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Advokatsamfundet kommenterar

Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg anser att den höga förändringstakten, den ökade komplexiteten och internationaliseringen ställer nya, andra och ökade krav på rättsväsendet. Utvecklingen går, oavsett vad man tycker om det, mot en ökad specialisering.
–När krav på sakkunskap är höga och rättstillämpningen alltmer komplicerad är det enligt min mening nödvändigt med domare som kan skaffa sig specialkompetens inom olika områden. Jag är medveten om att det råder mycket delade meningar i denna fråga. Men som jag ser det handlar det ytterst om två ting. Rekrytering till domaryrket och tilltron till domstolarna, säger Anne Ramberg.
Annons
Annons