search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Generalsekreteraren

Konkreta åtgärder för fler kvinnliga advokater

Kvinnans rättsliga ställning har bla som ett resultat av starka kvinnors insatser förändrats radikalt under det senaste århundradet. Utvecklingen har inte minst kommit att påverkas av vårt inträde i EU. Att märka är att Sverige nödgades vidta en rad mer eller mindre ingripande ändringar i vår lagstiftning för att leva upp till de minimikrav som uppställdes för inträde i den Europeiska Gemenskapen. Detta ger anledning till eftertanke. Vi är inte alltid i framkant, även om vi gärna vill tro det.
Från 1900-talets inledning började kvinnliga jurister utexamineras från de juridiska fakulteterna. Vid den tiden var de statliga juristtjänsterna stängda för kvinnor. Det fria advokatyrket framstod då som en möjlighet. Den första kvinnliga ledamoten av Advokatsamfundet beviljades inträde 1918. Det var advokaten Eva Andrén. Därefter har kåren fått en rad mycket framstående kvinnliga advokater. Dessa har framförallt varit verksamma inom det som nu ofta kallas humanjuridiken.
Hur har då kvinnans ställning inom advokatyrket förändrats? En betydande majoritet av dem som i dag utexamineras från de juridiska fakulteterna är kvinnor. De duktigaste studenterna är ofta kvinnor. Av de biträdande jurister som anställdes på advokatbyråer under 2000 och 2001 var cirka 45 procent kvinnor. Antalet biträdande jurister har ökat med 55 procent de två senaste åren. Av dessa har den helt övervägande delen anställts på affärsjuridiska byråer. Alltjämt är dock antalet kvinnliga advokater endast 17 procent. Av dessa är majoriteten sysselsatta med humanjuridik. Endast cirka 8 procent av de kvinnliga advokaterna väljer att driva verksamhet som delägare eller i egen rörelse. Resten är anställda.

VILKA ÄR DÅ SKÄLEN till att kvinnor i så hög grad avstår från att verka som advokater efter så lång tids utbildning och verksamhet? En liknande tendens märks inom domarkåren, som har ett stort antal kvinnliga domare, men ett mycket begränsat antal kvinnliga chefsdomare.
Personligen är jag övertygad om att kvinnor själva väljer. Frågan är om valet är frivilligt eller inte. Gör kvinnor en prioritering utifrån reella alternativ med hänsyn till vad som upplevs som viktigt eller är kvinnor av olika skäl tvingade att göra vissa val? Det finns många olika åsikter och förmodligen mer än ett svar.
I fråga om kvinnors karriärval har advokaterna i sin egenskap av arbetsgivare ett ansvar. Ett ansvar för att kvinnor och män inte skall behöva avstå från karriär till förmån för familj och barn. En ökad acceptans för att även pappan skall vara föräldraledig är ett exempel. Jag misstänker att det förekommer förlegade attityder i detta avseende. Ett minimikrav är att förutsättningarna skall vara likartade oberoende av vem som önskar vara föräldraledig eller ta sitt föräldraansvar under barnens uppväxtår. Advokatsamfundet bidrar till detta genom att inom ramen för den frivilliga avbrottsförsäkringen tillhandahålla en sk ’’babyförsäkring’’ som utfaller i anslutning till barnafödande. Den ersätter förälderns kostnadsansvar i advokatbyrån.

ADVOKATYRKET ÄR ett fritt yrke med nästan obegränsade möjligheter för den enskilde att förkovra sig i och verka inom skiftande verksamhetsområden. Många är de exempel på framstående kvinnliga advokater som lyckats skapa sig en fantastisk framgång och givit advokatyrket en alldeles särskild status. De har lyckats förena rollen av förälder och advokat. Priset är ibland mycket högt. Den ökade tendensen till utbrändhet och långa sjukskrivningar särskilt hos yngre välutbildade kvinnor riskerar att sprida sig också till advokatkåren.
Det är på sitt sätt tankeväckande att advokatyrket, som erbjuder så många möjligheter, inte har lyckats finna former som möjliggör för småbarnsföräldrar att vara verksamma som delägare på advokatbyråer utan att bli utsatta för orimlig press och känslan av att inte räcka till. Här drabbas givetvis kvinnor i särskilt hög grad. Kulturen på de stora affärsjuridiska byråerna präglas i betydande grad av ett oerhört högt tempo och höga krav på produktivitet och intjäning. Detta är givetvis till stor del ett resultat av den hårda konkurrensen, som i sin tur bidrar till att biträdande jurister lockas med allt högre löner och förmåner. Detta förutsätter en mycket hög arbetstakt och ibland nästan omänskliga arbetsinsatser. Härtill kommer att den biträdande juristen på en större affärsjuridisk byrå hela tiden måste beakta den interna konkurrensen och leva upp till de högt ställda krav på resultat och engagemang som ett delägarskap ofta förutsätter. Det går i dag inte för den yngre advokaten på den stora byrån att arbeta ’’lagom’’ mycket. Jag befarar att vi riskerar att se en utveckling liknande den i USA och England, där advokaterna på de större byråerna arbetar dag och natt i sina yngre år och därefter pensioneras i femtioårsåldern.

EN TYDLIG UTVECKLING är att advokatbyråerna i ökad utsträckning upptar s k ’’salaried partners’’, dvs delägare som i princip är avlönade som en anställd och saknar vinstandel och den beslutanderätt som ett fullt delägarskap medför. Detta kan vara ett sätt att behålla yngre kvinnliga jurister. Andra metoder kan vara att skapa förutsättningar för småbarnsföräldrar att arbeta hemifrån. Med den nya tekniken öppnas oanade möjligheter härvidlag.
Den som väljer att driva egen advokatrörelse har ofta ännu svårare att förena sin yrkesroll med att vara förälder. Även här drabbas naturligen kvinnor mer påtagligt. Att bedriva advokatverksamhet, ensam eller med ett fåtal kollegor, med allt vad det innebär ifråga om risk, engagemang, personalansvar mm, ställer mycket stora krav på den enskilde advokaten. Till skillnad från dem som är verksamma i stora organisationer ankommer det här på den enskilde advokaten att i än högre grad svara för en tillräcklig klienttillströmning. Den stora byrån har här självklart en stor marknadsmässig fördel av sin storlek, tillgång på supportfunktioner, klientstruktur, inarbetade varumärken och resurser i övrigt. Tillväxten inom humanjuridiken är i dag nästan obefintlig. Kvinnor är överrepresenterade på det humanjuridiska fältet. Risken är att det på sikt kommer finnas mycket få enskilda advokater eller advokater på mindre byråer som bedriver advokatverksamhet med humanjuridisk inriktning. Detta utgör ett hot mot den enskildes rätt att företrädas av en oberoende advokat.
DE PRAKTISKA HINDER som skattelagstiftning och samhälleliga vanföreställningar – som tex att det är fult att ha hjälp i hemmet – utgör enligt min mening den egentliga bromsklossen för en kvinnlig expansion inom advokatkåren. Att kvinnor också ibland tenderar att betrakta sig som offer bidrar inte heller till en ökning av antalet kvinnor i kåren. Härtill kommer den omständigheten att kvinnliga advokater, om de inte lever ensamma, ofta lever tillsammans med män som själva gör karriär i någon mening, vilket inte heller underlättar.
Det finns de som upplever problemet med för få kvinnliga advokater mer som ett attitydproblem och ett resultat av ’’manliga strukturer’’. Jag delar inte den uppfattningen. Att det förekommer ’’grabbiga’’ miljöer kan säkert vara frustrerande. Men det är inte kärnan i problemet. Få yrkeskårer är, glädjande nog, så befriade från attitydproblem gentemot kvinnliga kolleger som advokatkåren.
Utbildade kvinnor i Sverige har i dag en reell valmöjlighet. Det är hög tid att bejaka möjligheterna och värna om tillväxten av kvinnliga advokater. För detta krävs bla ett positivt förhållningssätt från hela kåren. Vi får inte stanna vid att odla förlegade föreställningar om att kvinnors problem beror på manliga strukturer. Det krävs konkreta åtgärder för att underlätta kvinnors vardag och att lösa de praktiska problemen. Låt oss tillsammans söka kreativa lösningar. Samfundet ställer upp.

ANNE RAMBERG
Generalsekreterare

Annons
Annons