search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Samfundsfrågor

Disciplinärenden

Beslut våren 2002
Advokat har biträtt med att upprätta ett testamente till förmån för sin familj och sig själv. Varning i förening med straffavgift tilldelad.

15. X, SOM VARIT advokat A:s klient, avled den 3 februari 2000. A har tidigare varit gift med B och de har gemensamt barnen C och D, av vilka den sistnämnda är omyndig. A och B har gemensam vårdnad om D.
Den 7 maj 1992 undertecknade X ett testamente till förmån för i första hand A:s båda döttrar C och D och i andra hand dessas föräldrar, dåvarande makarna A och B. Året därpå upphävde X sitt tidigare förmånstagarförordnande till en kapitalförsäkring hos dåvarande Trygg-Hansa SPP och insatte den 10 februari 1993 A:s båda döttrar C och D som nya förmånstagare. Den 26 maj 1994 insatte X genom ett nytt testamente sina legala arvingar som testamentstagare. Genom brev den 10 december 1997 underrättade A X:s bror, E, att han fått i uppdrag att upprätta ett nytt testamente åt X och att det föregående testamentet därmed blev ogiltigt. Detta senare testamente har inte återfunnits.
Den 16 september 1999 upprättade X ett nytt och slutligt testamente, varigenom de legala arvingarna åter blev testamentstagare. Det sista testamentet upprättades med biträde av ekonomen Y, som även samma dag skickade en skriftlig underrättelse om att C och D inte längre var testamentstagare. Med anledning av vad som förevarit skrev P, på uppdrag av dödsboet efter X, den 19 maj 2000 till A och frågade om hans båda döttrar var beredda att frivilligt avstå sin rätt enligt försäkringen. B svarade att hon och hennes dotter D ’’helt avstår från krav vad gäller försäkringsersättningen efter den avlidne X’’.

P SKREV YTTERLIGARE BREV och påminnelser i saken till både C och A. Den 5 september 2000 skrev P ånyo till A, varefter denne – efter två påminnelser – svarade den 25 oktober 2000 och anförde bla följande. Han hade inte avhörts tidigare eftersom hans fd hustru B för deras gemensamma dotter C felaktigt uppgivit att han som far var jävig och därför inte kunde företräda henne i denna angelägenhet. Han hade tidigare översänt fullmakt till både B och C för att kunna företräda sina döttrar. B anser att han är jävig även i förhållande till dottern D, vilket inte kan vara fallet. Han anser sig endast kunna ta ställning för D del. Hon gör anspråk på förmånstagarbeloppet enligt X förordnande till den del det tillkommer henne. Grunden härför är att det saknas möjlighet att i testamentarisk form ändra ett förmånstagarförordnande. X avsikt framgår klart av förordnandet.
Genom brev den 19 november 2000 meddelade advokaten Q som ombud för B, C och D att C och D gör anspråk på respektive förmånstagarebelopp.

I EN TILL ADVOKATSAMFUNDET den 31 maj 2001 inkommen anmälan har P på uppdrag av dödsboet begärt prövning av vad som förevarit i ärendet. P har lämnat en redogörelse för sakförhållandena och därutöver sammanfattningsvis anfört följande. Dödsboet anser det vara helt oacceptabelt att A inte besvarar frågor som dödsboet uppfattar som synnerligen väsentliga, nämligen vem som upprättat vissa handlingar och vilken relation som förevarit mellan A och hans klient X. Dödsboet – som anser att det finns skäl antaga att A varit X behjälplig med att ändra förmånstagarförordnandet till försäkringen – vill veta om A:s agerande i fråga om upprättande av aktuella testamenten och förmånstagarförordnande är i överensstämmelse med gällande etiska regler. Slutligen ställer sig dödsboet frågan om A, när han fick Y:s meddelande av den 16 september 1999 om ändring av tidigare testamente, inte samtidigt måste ha insett att förmånstagarförordnandet skulle ändras och att han därför bort vidtaga åtgärder för att så skulle ske. Måste, med tanke på att A:s familj var förmånstagare, detta inte ha medfört en absolut skyldighet för A att utreda X vilja även vad gällde försäkringen?
I ett den 31 juli 2001 daterat yttrande över anmälan har A framhållit följande. Han är inte ombud för sina döttrar i den tvist som föreligger mellan dem och dödsboet och anser att han är att betrakta som privatperson i angelägenheten. Han har inte åberopats som vittne av någon part. Det förmånstagarförordnande som P omnämner i sin brevväxling har han tidigare saknat all kännedom om och någon underrättelse om testamentet den 16 september 1999 har inte kommit honom tillhanda.

DÖDSBOET HAR GENOM P inkommit med påminnelser och därvid anfört bla
A har vid två tillfällen upprättat testamenten till förmån för sina döttrar och detta kan omöjligt vara att anse som en privat angelägenhet som ligger utanför hans yrkesverksamhet. Han borde med lätthet inse sin skyldighet att lämna alla upplysningar kring tillkomsten av ett testamente som han för en klients räkning upprättar till förmån för sina egna barn och till förfång för de legala arvingarna.
Vad gäller A:s påstående att han inte fått någon underrättelse om testamentet av den 16 september 1999 presumeras ett brev ha kommit adressaten tillhanda om det inte kommit i retur till avsändaren. Under alla omständigheter fick han samma dag besked per telefon från X:s bror om att ett nytt testamente hade upprättats.


Nämndens bedömning:
A har biträtt med att upprätta ett testamente till förmån för sin familj och sig själv. Genom att göra detta har han allvarligt brutit mot god advokatsed. Också genom att underlåta att besvara dödsboets förfrågningar har A brutit mot god advokatsed.
För sina försummelser bör A tilldelas varning i förening med straffavgift.
Nämnden tilldelar A varning enligt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken och ålägger enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken honom att utge straffavgift till Advokatsamfundet med 15000 kronor.
Det är inte visat att A i övrigt handlat i strid med god advokatsed.


Advokat har underlåtit att anmäla skadeståndskrav som inte varit uppenbart ogrundat till försäkringsbolag.
Erinran tilldelad.


16. I tidigare disciplinärende tilldelades advokat A varning. Anmälare var X. Med anledning av den försummelse som föranledde varningen har X begärt skadestånd.
X har nu anmält A för att denne osant påstått dels att han till sitt försäkringsbolag anmält hennes skadeståndskrav, dels att bolaget trots påstötningar från hans sida inte reglerat ärendet. X har framhållit att A medgett skadan vid samtal med försäkringsbolaget samt att A inte bestrider skäligheten i det yrkade skadeståndet.
A har bestritt att han handlat felaktigt och i sak anfört följande. Han har aldrig medgivit eller vitsordat något ersättningsbelopp, eftersom han anser att han inte orsakat X någon ekonomisk skada som skulle kunna medföra ersättningsskyldighet från hans sida. Han har ej funnit orsak att göra anmälan till sitt försäkringsbolag då han inte anser att försäkringsersättning skulle kunna utgå.


Nämndens bedömning:
Såvitt utredningen visar har skadeståndskravet inte framstått som uppenbart ogrundat. Det har därför ålegat A att anmäla kravet till försäkringsbolaget. Genom att underlåta detta har han handlat i strid med god advokatsed.
På grund härav tilldelar nämnden A erinran jämlikt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken

Annons
Annons