search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Generalsekreteraren

Företagens samhällsansvar nytt arbetsfält

De regler som vi som advokater regelmässigt hanterar har i allmänhet tillkommit som ett led i samhällets normgivning i författningsform. I ett väl fungerande samhälle måste de offentliga normerna kompletteras av ett etiskt regelverk. Dessa etiska regler skiljer sig på flera sätt från lagstiftningen.
Inte minst gäller detta det faktum att överträdelse av de etiska reglerna ofta inte medför någon sanktion i rättslig mening.
Det betyder dock inte att överträdelse av etiska grundregler är sanktionsfria. I själva verket kan påföljden för etikbrott bli långt mer kännbar än ett agerande i strid med de formella rättsreglerna. Ett listigt utnyttjande av rättsreglerna kan inte sällan medföra en etiköverträdelse med allvarliga sanktioner för den som agerar så. Vi har under det senaste året sett en rad exempel på hur olika aktörer med anknytning till näringslivet tvingats schavottera därför att de i någon mening inte anses ha levt upp till de etiska krav som ställs på den gode samhällsmedborgaren. Resultatet av att en yrkeskår av vinstintresse bortser från uppenbara intressekonflikter kan, såsom revisionsbranschens moraliska kris illustrerar, bli förödande. Det räcker inte att vara laglydig. Man måste ofta dessutom ta ett samhällsansvar och ett yrkesansvar som går avsevärt längre. Hänsyn till rykte, allmänna opinionen och dess påverkan på ett företags sociala anseende och därmed på dess varumärke har fått en ökad betydelse. Etik lönar sig. I själva verket är ofta alternativkostnaden till ett etiskt godtagbart beteende gigantisk. Den goda moralen är en viktig om än osynlig post på företagets balansräkning. Överträdelser kan fort landa på resultaträkningen.

Globaliseringen och dess förutsättning – det moderna informationssamhället – har lett till nya möjligheter för företag. Men den har också skapat nya risker. Kunskap om företagens agerande kan utan tidsförlust spridas över världen. Företagen befinner sig nu under luppen på ett sätt som aldrig tidigare. Vad som försiggår i en avlägsen del av klotet kan mycket snabbt bringas till allmän kännedom, ofta innan företagsledningen själv kan reagera. Möjligheterna till skadebegränsning i det tysta är ofta mycket inskränkta.

De senaste årens händelser har lett till en rad, delvis nymornade initiativ syftande till moralisk upprustning . Härtill kommer en rad förslag till justering av de rättsliga regelverken. I USA har den 30 juli i år antagits en ny lag, den s k Sarbanes-Oxley Act. Den innebär en rad reformer med syfte att bota och för framtiden förhindra att skandaler som Enron med efterföljare uppkommer. Lagen uppställer nya och höga krav på företagsledningar och revisorer med åtföljande ökat ansvar. Ett uttalat syfte är att förhindra intressekonflikter.
Företagen och deras organisationer intensifierar också sitt arbete med utarbetandet av etiska regelverk, inte bara vad gäller regelutformning utan dessutom implementering, kontroll och redovisning av aktörernas faktiska handhavande av reglerna. Dessa aktiviteter har på olika plan stort intresse för advokatkåren. Här finns, tror jag, nya arbetsfält för advokatkåren. Hit hör att bistå vid framtagande av olika etiska regelverk samt att vägleda vid utformningen av lämpliga implementeringssystem. En annan och betydelsefull uppgift är att hjälpa klienterna vid ’’skadefall’’ bl a vid konsekvensutvärdering. Ytterligare en uppgift kan vara att biträda vid klientens rapportering om normuppfyllelse. Dessa, och andra, arbetsuppgifter med anknytning till företagens samhällsansvar är redan en del av tjänsteutbudet hos amerikanska advokatbyråer. Den svenska advokatkåren bör snabbt skaffa sig den erforderliga kompetensen för att kunna tillhandahålla rådgivning till sina klienter. Att låta den etiska regleringen bli ett arbetsfält för andra konsulter – revisorerna brukar vara mer snabbfotade – vore synd. Advokaterna har en vana att hantera regelverk av olika slag och jag är övertygad om att vi – i nära samarbete med andra rådgivare – har de bästa förutsättningarna att verka även på detta nya område.

Till sist ett viktigt konstaterande. Samfundet har under många år skött den disciplinära verksamheten på ett utmärkt sätt. Detta omvittnades bl.a av Advokatkommittén, den parlamentariska utredning som hade till uppgift att granska samfundets verksamhet. Samfundets styrelse har vidare genom en serie uttalanden under senare år understrukit vikten av att en tydlig boskillnad görs mellan advokatens yrkesroll och dennes eventuella roll som investerare /företagare. Jag vill i den delen framför allt hänvisa till styrelsens vägledande uttalanden rörande förbud mot integrerade samarbeten med revisorer, liksom förbudet att ta betalt i annat än pengar. Den sammanblandning av olika intressen som revisorerna funnit acceptabla och som – häpnadsväckande nog – genom den nya revisorslagen sanktionerats av riksdagen, har mycket riktigt lett till svåra problem. Det är närmast genant att konstatera att det nät som den nya lagen tillskapat antagligen hade släppt igenom skandaler som Enron. Idén om att revisorerna genom självgranskning skulle vara beredda att avstå från feta konsultarvoden har visat sig inte vara verklighetsanknuten. En lagskärpning måste därför till. Snarast. Revisorernas intressesammanblandning måste uppenbarligen förbjudas.

Den nu pågående debatten om börsbolagens incitamentsprogram tar sin utgångspunkt i en annan vanlig intressesammanblandning. Den visar hur den anställde företagsledaren – vanligen utan särskild risk – förskaffar sig förmåner som typiskt sett bör tillkomma företagets ägare. Utgångspunkten för dessa förmånspaket – att den anställde företagsledaren inte skulle främja företagets intressen om han inte, utöver en väl tilltagen lön, får del av företagets vinst sådan denna speglas i kursutvecklingen på börsen – vittnar om existensen av ett allvarligt moraliskt problem. Gör tankeexperimentet att en annan företagets förtroendeman – advokaten – skulle betinga sig motsvarande fördelar. Tänk Dig följande uttalande: ’’Mot sedvanligt arvode lovar jag att sköta det anförtrodda uppdraget. Men det är klart att om Du vill att jag skall anstränga mig särskilt för att uppnå ett gott resultat så krävs att jag får del även i affärsvinsten’’. En advokat som uppträdde på det sättet skulle förstås bli föremål för ett allvarligt disciplinärt ingripande. I företagens direktionsrum tycks inte alltid samma inställning vara förhärskande. Varför är det så? Varför är inte företagsledarens yrkesetik i detta grundläggande avseende sammanfallande med advokatens? Man kan hoppas att nu pågående etiköversyn medför en tydligare rollfördelning mellan olika bolagsorgan. Aktiebolagslagens regler härom tycks inte räcka till.

Vi har anledning att vara stolta över vårt etiska regelverk och att nogsamt vaka över dess efterlevnad och dess successiva tidsanpassning. Vi har också anledning hoppas att vi kan bidra till att motsvarande yrkesetiska regler växer fram även för andra yrkesgrupper. Behovet finns där.

Anne Ramberg
Generalsekreterare