search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Sveriges advokatsamfund - för vem?

Sveriges advokatsamfund publicerade i december 2001 en tidning som bilaga till Dagens Industri. Tidningen heter "advokaten i dag" och har ett omfång på 16 sidor.

På ledarplats anges syftet med tidningen. Under rubriken Om advokatens roll i ett föränderligt samhälle redovisar generalsekreteraren Anne Ramberg Advokatsamfundets uppfattning enligt följande: “Advokatsamfundet har på senare år kommit att arbeta med frågor om den moderna advokatrollen. Ett välkänt tema för den kritik som ofta riktats mot kåren är att vi alltför lite deltar i samhällsdebatten, att vårt arbetssätt är omodernt och att vi mer intresserar oss för konsultarbete av ålderdomligt slag. En annan vanlig fråga är den om vad Advokatsamfundet egentligen uträttar. Denna bilaga innebär ett välkommet tillfälle att visa vad advokater kan och hur samfundet arbetar.” Längre ned i artikeln sägs att den “sammantagna bild av samfundet och dess ledamöter som detta temanummer ger visar på ett modernt yrke vars ledamöter ständigt anpassar sig till samhällsutvecklingen.” I en av artiklarna inne i tidningen, som berör marknadens påverkan på advokatyrket, slås fast att det “sker en kraftsamling bort från det personliga anslaget och inslaget. Klienterna ska tala om och vända sig till sin advokatbyrå, inte sin advokat.” Ingenstans i tidningen berörs att också humanjurister är verksamma inom “det moderna advokatarbetet”. Vi är medvetna om att tidningen riktar sig till en särskild målgrupp bestående av nuvarande och presumtiva klienter inom det affärsjuridiska området. Det förhållandet ursäktar inte att tidningen osynliggör i stort sett hälften av advokatkåren. Sveriges advokatsamfund beskriver advokatens arbete och uppgifter i det moderna samhället som om advokater som arbetar med humanjuridik inte existerar. Många kollegor, som arbetar ensamma eller på mindre byråer är upprörda över att representanter för Advokatsamfundet tycks betrakta dem som hörande till en förgången tid. Deras verksamhet är nämligen beroende av deras goda namn och står och faller med den individuella skickligheten och det personliga engagemanget. Flera affärsjurister som vi talat med har även de en annan uppfattning än artikelförfattaren. Ur ett jämställdhetsperspektiv är tidningen inte mindre upprörande. Generalsekreteraren, som är kvinna, har skrivit ledaren men därutöver är samtliga artikelförfattare män. Omslagsbilden, en genrebild som föreställer en kvinnlig advokat, framstår härigenom som en tom gest, tillkommen endast av skäl som brukar kallas “politiskt korrekt”. En välvillig tolkning skulle vara att tidningens utformning och ensidiga innehåll präglats av aningslöshet. Dessvärre uttrycker nog tidningen den klyfta som sedan länge föreligger inom Advokatsamfundet mellan inriktningen på affärsjuridisk respektive humanjuridisk verksamhet. Tyngdpunkten på den affärsjuridiska inriktningen gör att många advokater som arbetar med familjerätt, socialrätt, utlänningsrätt, brottmål och annan verksamhet inom humanjuridiken känner sig främmande i organisationen. Bilagan till Dagens Industri förstärker vi- och de-känslan och motverkar därigenom humanjuristernas motivation att delta i samfundsarbetet. Probono-verksamheten är ett annat exempel på hur samfundet under senare år försökt marknadsföra oss advokater som också underblåst vi- och de-känslan. Advokater skulle kostnadsfritt vägleda - inte rådgiva - den rättssökande allmänheten. Verksamheten var en “hjärtesak” för Anne Ramberg när hon tillträdde som generalsekreterare. Antalet deltagande advokater med affärsjuridisk inriktning var få - om ens någon. Att det var advokater med humanjuridisk inriktning som på kvällstid fick sitta på bibliotek eller liknande lokaler och lämna gratis vägledning kom ju knappast som någon överraskning. Verksamheten har idag - såvitt vi vet - saligen insomnat. Vi vill påminna om att en av Advokatsamfundets tidigare ordförande har understrukit “behovet av en kår av advokater som ägnar sig åt att biträda den enskilda människan i hennes livs stora kriser, det må gälla i kampen mot övermäktiga krafter eller i de kriser som kan drabba oss alla exempelvis inom familjelivets ramar”. Orden är Göran Luterkorts och återfinns i en artikel i Advokaten 2/97. Luterkort framhöll att det “är en angelägen uppgift för Advokatsamfundet att närhelst tillfälle bjuds framhålla humanjuristernas betydelse för rättssamhället och att främja deras yrkesintressen.” Ett sådant tillfälle erbjöds i tidningen. Vi förutsätter att styrelsen tar vår oro på allvar. Om inte Advokatsamfundet framhåller alla advokaters betydelse för rättssamhället och främjar alla advokaters yrkesintresse finns risk att samfundet splittras. Detta skulle vara till nackdel för alla advokater och ytterst drabba klienterna, eller som Luterkort uttrycker det: Alla blir därmed förlorare.

Louise Bjurwill, Sthlm
Magnus Lundh, Malmö
Ghita Hadding Wiberg, Sthlm
Ewa Lillieskiöld, Sthlm
Sten-Åke Larsson, Växjö
Ia Sweger, Sthlm
Mari Schaub, Sthlm
Annelie Södergren, Sthlm
Gunilla Johansson, Varberg
Susanne Ekberg-Carlsson, Sthlm
Annons
Annons