search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Styrelsen värnar om klientens trygghet

I ett vägledande uttalande (cirkulär nr 3/2002) har samfundets styrelse fastslagit att advokater verksamma vid samma byrå eller i kontorsgemenskap kan uppträda som försvarare för mer än en misstänkt i samma mål endast om det med hänsyn till vad som är känt när uppdraget erbjuds är uppenbart att det inte föreligger eller kan tänkas uppkomma en intressekonflikt.
Uttalandet har kritiserats av Björn Rosengren i ett inlägg i Advokaten nr 3/2002. Mot uttalandet har vidare ett antal stockholms- och uppsalaadvokater reagerat. De hävdar att styrelsen nu inskränker den misstänktes fria val av försvarare och främjar vissa advokatbyråers intressen gentemot andras samt att uttalandet uttrycker misstro mot brottmålsadvokaternas yrkesetik, innebär risk för allvarliga störningar i klientvården på byråer med brottmålsinriktning och avviker från vad som gällt under lång tid och godtagits av domstolarna. Reaktionen förvånar mig! Att en advokat inte kan åta sig uppdrag från två personer med motstridiga intressen är självklart. Lika självklart är att, om en advokat på grund av kollision med annan klients intresse är förhindrad att åta sig ett uppdrag, detta hindrar också den advokat som är hans kompanjon eller med vilken han har kontorsgemenskap att åta sig upp-draget. Skulle i ett sådant fall intressekonflikten uppdagas först sedan ärendet påbör-jats, är båda advokaterna skyldiga att frånträda sina uppdrag. Tanken bakom dessa regler, som kommit till uttryck i 14 och 15 §§ Vägledande regler om god advokatsed, är dels att uppgifter som den ena parten lämnar till sin advokat inte skall komma till den andra advokatens kännedom, dels - vilket är väl så viktigt för klientens förtroende för sin advokat - att klienten inte skall uppleva att uppgifter som han anförtror sin advokat kan vidarebefordras till den andra advokaten och att han skall känna att advokaten hela tiden tillvaratar hans intressen utan ovidkommande hänsyn. Styrelsens nu avgivna uttalande syftar uppenbarligen till att minimera risken för att försvarare skall tvingas frånträda sina uppdrag på grund av intressekonflikter av angivet slag och att rent allmänt värna om klientens förtroende för advokaten. Mot detta invänder nu uttalandets kritiker att den omständigheten att det kan tänkas eller är möjligt att en intressekonflikt kan uppkomma mellan misstänkta i ett brottmål inte medför skyldighet att avböja ett uppdrag som försvarare därför att en advokat på samma byrå är förordnad som försvarare i målet samt att det förhållandet att miss-tänkta har olika uppfattningar om vad som förekommit eller har olika syn på sin egen eller andras roll i brottsligheten inte behöver innebära att försvarare som är verksamma vid samma byrå inte förmår att obundet hävda sina klienters intressen. Innebörden av detta är att en viss risk för intressekonflikt är acceptabel och att, om en konflikt uppkommer, detta har mindre betydelse, eftersom försvararna, även om de skulle sitta på samma byrå, ändå har förmåga att tillvarata sina klienters intressen. Med den inställningen bortser man enligt min mening från grundläggande behov hos klienten. Således har jag full förståelse för om en tilltalad, som blir “påhoppad” av en medtilltalad, kan känna tvivel rörande den egna advokatens vilja och förmåga att fullgöra försvararuppdraget, om den egna advokaten och den medtilltalades advokat sitter på samma byrå eller har kontorsgemenskap. Klienten skall känna trygghet hos sin försvarare! Detta är en väsentlig del av försvararens lojalitetsplikt. Att nagga den i kanten kan rubba förtroendet för försvararrollen och på sikt skada klienterna. Styrelsens uttalande - som enligt min uppfattning endast utgör en kodifiering av vad som gäller - är därför välgrundat.

STURE LARSSON
Annons
Annons