search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

"Ompröva uttalandet"

För att försvararen skall kunna fullgöra sitt uppdrag krävs fullt förtroende från klienten. Det förtroendet grundläggs bäst om den misstänkte får den försvarare han vill ha. Därför skall också den misstänktes val av försvarare enligt rättegångsbalken som regel respekteras.
Advokatsamfundets styrelse vill nu inskränka den misstänktes fria val av försvarare genom ett vägledande uttalande som antagits den 13 december 2001.
Uttalandet har inte beretts på ett godtagbart sätt. Det har antagits utan att synpunkter inhämtats från aktiva brottmålsadvokater, vilket vi finner förvånande och betänkligt. Vi har därför funnit det angeläget att tillställa styrelsen denna skrivelse. Tolkat efter sin ordalydelse innebär uttalandet att advokater vid
samma byrå eller i gemensam kontorsorganisation endast i sällsynta undantagsfall kan uppträda som försvarare i samma mål. Uttalandet innebär ett klart avsteg från den ordning som gällt under lång tid och som godtagits av domstolarna. Enligt uttalandet får en advokat åta sig ett försvararuppdrag endast om det med hänsyn till vad som är känt när uppdraget erbjuds är uppenbart att det inte föreligger eller kan tänkas uppkomma en intressekonflikt.

Högsta domstolen uttalade i rättsfallen NJA 1989 s 540 och NJA 1990 s 156, att olika offentliga försvarare bör utses för flera tilltalade i samma mål när det föreligger en risk för intressekonflikt, som inte är obetydlig. Styrelsens tolkning av reglerna om intressekonflikt går
betydligt längre trots att den avser misstänkta med olika försvarare. Styrelsens tolkning avviker markant från de regler om intressekonflikt som antagits av advokatsamfunden inom EU enligt vilka advokater vid samma byrå inte får företräda klienter i samma sak om det föreligger en intressekonflikt eller en betydande risk för
intressekonflikt mellan dem. Styrelsens tolkning har inte någon täckning i rättegångsbalkens bestämmelser om försvararjäv eller om den misstänktes inflytande över
vem som skall förordnas som offentlig försvarare.
Enligt de vägledande reglerna om god advokatsed får två advokater vid samma byrå inte företräda klienter som har motstridiga intressen (§14). Av det följer att advokater vid samma byrå inte kan vara försvarare för misstänkta i samma mål, inte ens med deras samtycke, om det
föreligger en klar och otvetydig motsättning mellan dem. Advokater vid samma byrå kan exempelvis inte försvara misstänkta som skyller på varandra. Om det däremot kan tänkas eller är möjligt att en intressekonflikt
kan uppkomma mellan misstänkta i samma mål föreligger inte någon skyldighet enligt de vägledande reglerna att avböja ett uppdrag som försvarare på grund av att en kollega vid samma byrå är förordnad som försvarare i samma mål.
Att misstänkta har olika uppfattningar om vad som förekommit eller har olika syn på sin egen eller andras roll i brottsligheten behöver
inte innebära att försvarare som är verksamma vid samma byrå inte förmår att obundet hävda sina klienters intressen. Om det finns anledning att tro att meningsmotsättningar kan komma att
uppstå bör naturligtvis den tilltänkte försvararen underrätta sig om den misstänktes syn på saken och bör som eljest i förhållandet till
klienter fästa stor vikt vid den misstänktes uppfattning. I en sådan situation är den tilltänkte försvararen dessutom enligt de vägledande reglerna (§13) skyldig att upplysa den misstänkte att han har en målskamrat som försvaras av en advokat vid samma byrå. Styrelsens uppfattning om när en advokat skall avböja eller frånträda
uppdrag som försvarare ryms inte inom 13 § - 15 § i de vägledande reglerna. Den har inte heller stöd i litteraturen (se Wiklund, God advokatsed s 197). Få advokater brottas så mycket med yrkesetiska ågeställningar som just brottmålsadvokater. Vi är övertygade om att de
brottmålsadvokater som vinnlägger sig om en god yrkesetik är kompetenta att själva avgöra om de obundet kan hävda uppdragsgivarens intressen. För de advokater som inte har den inställningen saknar uttalandet ändå betydelse.
Rättegångsbalkens regler om den misstänkte och hans försvar bygger också på principen att det i första hand är den tilltänkte försvararen som själv skall pröva om han känner sig förhindrad att åta sig uppdraget. Styrelsens uttalande innebär ett avsteg från den principen och uttrycker en misstro mot brottmålsadvokaternas yrkesetik, som vi inte kan acceptera. Uttalandet riktar sig mot advokater som anser att effektivitet, skicklighet och kompetens främjas av att brottmålsadvokater verkar illsammans i byrågemenskap och kommer att medföra besvärliga ställningstaganden om prioritering på sådana byråer. Skall en advokat som försvarat en klient i åratal avböja ett försvararuppdrag för honom om en kollega på samma byrå två timmar tidigare, utan att ha blivit begärd, förordnats för en annan misstänkt i målet - innan man
ens vet om en intressekonflikt kan tänkas uppkomma? Den ordning som styrelsen förespråkar innebär risk för allvarliga störningar i klientvården på byråer med brottmålsinriktning. På sikt kan det leda till att förtroendet för brottmålsadvokater undergrävs.
Styrelsen har inte pekat på något som visar att den ordning som hittills gällt har skadat rättssäkerheten eller inneburit några andra olägenheter. Samfundets praxis i disciplinärenden tyder inte heller på att den ändring som styrelsen nu vill ha till stånd är påkallad. Trots det har styrelsen antagit ett uttalande som är så vittgående
att det i praktiken utgör en stadgeändring. Frågan borde därför ha hänskjutits till ordinarie fullmäktigemöte.Vi kräver att styrelsen omprövar sitt vägledande uttalande.

Stockholm den 13 mars 2002
Anne-Marie Bonde
Per Durling
Lars Ekman
Johan Eriksson
Leif Gustafson
Peter Lindqvist
Tomas Nilsson
Tomas Rothpfeffer
Ola Salomonsson
Per E Samuelsson
Leif Silbersky
Hans Strandberg
Bengt Söderström

13 av de totalt 109 advokater som undertecknat skrivelsen till Advokatsamfundets styrelse. Av redaktionella skäl kan inte alla namnen tas med här
Annons
Annons