search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Samfundsfrågor

Disciplinärenden

Fråga om rätt för privat försvarare att påföra klienten högre rättegångsarvode än hans yrkande i rättegången om ersättning enligt brottmålstaxan, särskilt med hänsyn till domstolarnas praxis i fråga om ersättning för försvararkostnad enligt 31:2 RB. Jfr kommentaren till 27 § VRGA
10. Sedan x av k-stads tingsrätt på våren 1999 dömts till fängelse två år, frågade han A om denne vid ett överklagande av domen kunde biträda honom som privat försvarare. Därefter träffades mellan dem en överenskommelse om att A skulle biträda X i hovrätten mot ett förskottsarvode av 75 000 kr inklusive moms. Sedan huvudförhandlingen genomförts den 25 och den 26 maj 2000 såsom planerats och A på X:s vägnar framställt yrkande om ersättning av allmänna medel för ombudskostnader enligt timkostnadsnormen för brottmål i vad avser arbete och tidsspillan med 58 875 kr inklusive moms, beslöt hovrätten att i målet hålla ytterligare ett vittnesförhör samt kallade till fortsatt huvudförhandling. A påtalade att det inte var skäligt att hans huvudman skulle drabbas av de merkostnader, som den fortsatta huvudförhandlingen skulle medföra. I anledning härav förordnade hovrätten den 6 juni 2000 A till offentlig försvarare för X. Den fortsatta huvudförhandlingen hölls den 9 samma månad. A ingav då en kostnadsräkning på 15 945 kr inklusive moms avseende det offentliga försvaret. I dom den 16 juni 2000 ändrade hovrätten tingsrättens dom så att hovrätten dömde X till villkorlig dom. Hovrätten tillerkände A och X ersättning av allmänna medel i enlighet med vad A yrkat i respektive kostnadsräkning. A meddelade X i brev den 19 juni 2000 att han nu tillgodoräknat sig det av X förskotterade beloppet om 75 000 kr samt att denne inom kort skulle erhålla 58 875 kr. A har i ett yttrande av den 29 januari 2001 hävdat att han inte åsidosatt god advokatsed samt anfört i huvudsak följande. När A med X träffade överenskommelse om att han skulle biträda X i hovrätten som privat försvarare mot ett arvode av 75 000 kr inklusive moms, underrättade han X om att denne vid bifall till sitt överklagande kunde påräkna ersättning av allmänna medel för sin ombudskostnad endast enligt den lägre brottmålstaxan, vilket X accepterade. Den ersättning som A uppbar som privat försvarare enligt överenskommelse med klienten avsåg arbete innan han förordnades som offentlig försvarare. Detta framgår även av hovrättens domslut, i vilket ersättning av allmänna medel utdömts dels till A såsom offentlig försvarare, dels till klienten för dennes kostnader avseende privat försvarare under tiden dessförinnan. Något anmärkningsvärt föreligger inte i detta. A hänvisar härvidlag till Holger Wiklund, God advokatsed, s. 387. Med beaktande av rättspraxis hade A efter det första slutförandet av huvudförhandlingen i hovrätten i samråd med klienten inte funnit skäl att framställa annat yrkande än att klienten skulle tillerkännas ersättning av allmänna medel för försvararkostnader enligt brottmålstaxa. Den yrkade ersättningen kom att understiga överenskommet arvode, vilket klienten godtagit. Såsom A uppfattat reglerna om god advokatsed finns det inte anledning att rikta någon anmärkning mot ett sådant förfarande. Han åberopar fallet 22 från 1992 på s. 285 i God advokatsed.

Nämndens bedömning: Kommentaren till 27 § Vägledande regler om god advokatsed måste med hänsyn till innehållet i paragrafen förstås så att den däri angivna gränsen för vad advokaten får påföra klienten i rättegångsarvode får överskridas om särskilda skäl föreligger. Att en särskild överenskommelse träffats om arvodet skulle kunna utgöra ett särskilt skäl som tilllåter att gränsen överskrids. Oavsett hur därmed förhåller sig får A med hänsyn till domstolarnas praxis i fråga om ersättning enligt 31 kap. 2 § rättegångsbalken för försvararkostnad (jfr NJA 1982 s. 836) anses ha haft särskilda skäl att i rättegången yrka endast vad han skulle ha erhållit som offentlig försvarare, oaktat detta understigit vad han påfört klienten; ett yrkande om högre ersättning skulle ha inneburit att A framställt ett yrkande som han vet skulle ha ogillats. Ett sådant förfarande kan inte anses utgöra god rättegångssed. På grund av det anförda, då A informerat sin klient om att en eventuell gottgörelse av allmänna medel för försvararkostnaden skulle komma att understiga den ersättning som han betingat sig och då anledning saknas att ifrågasätta ersättningens skälighet, föranleder det som förekommit i ärendet ingen åtgärd. Två av nämndens ledamöter var av skiljaktig mening och anförde följande. Enligt 27 § Vägledande regler om god advokatsed får advokat inte med mindre särskilda skäl föreligger påföra klient rättegångsarvode utöver vad som yrkats i rättegången. Detta gäller även vid framställning om sådan ersättning, som avses i 31 kap. 2 § rättegångsbalken (jfr kommentaren till 27 § Vägledande regler om god advokatsed). A har utan särskilda skäl påfört klienten arvode 75 000 kr men i rättegången yrkat endast 58 875 kr. Därigenom har A åsidosatt god advokatsed. På grund härav tilldelar nämnden A erinran enligt 8 kap 7 § andra stycket rättegångsbalken.


Rätt för advokat att tillgodogöra sig ersättning ur klients rättsskyddsförsäkring. Ingen åtgärd

11. I en entreprenadtvist mellan P AB och dess entreprenör Q AB anlitades X AB, som är ett företag i byggkonsultbranschen, av P AB för besiktningar och kostnadsberäkningar. Som juridiskt biträde anlitade P AB advokat A. En rättsskyddsförsäkring, som P AB hade hos ett försäkringsbolag, kunde tagas i anspråk. Sedan förlikning träffats i tvisten anvisades X AB av försäkringsbolaget att till A sända sin räkning för i ärendet lämnat biträde. Bolaget utställde två räkningar, en dagtecknad den 27 januari 1999 på 22 900 kr inklusive moms och en utfärdad den 19 april 1999 på 1 781 kr inklusive moms. Båda var ställda på P AB men sändes till A. P AB:s sammanlagda kostnader inklusive kostnaden hos X AB jämte moms uppgick till 213 784 kr. Detta belopp redovisade A till försäkringsbolaget och erhöll därifrån 142 831 kr. Försäkringsbolaget hade då avräknat gällande självrisk och momsen. A har tillgodoräknat sig hela det mottagna beloppet i sin avräkning med P AB och har hänvisat X AB till P AB för betalning. X AB har i en den 27 september 2000 till samfundet inkommen anmälan ifrågasatt att A genom sin hantering handlat i enlighet med god advokatsed. Det hade inte varit möjligt för bolaget att få någon betalning från P AB bl a därför att P AB bytt ägare. A har i avgiven förklaring gjort gällande att han inte åsidosatt god advokatsed. Det från försäkringsbolaget mottagna beloppet hade hanterats som klientmedel tillhöriga P AB och på ett korrekt sätt avräknats med detta bolag. Därvid hade uppkommit en skuld för P AB till honom, vilken hade betalats.

Nämndens bedömning: A har varit berättigad att ur rättsskyddsersättningen tillgodogöra sig sin ersättning. Anmälan föranleder därför ingen åtgärd.
Annons
Annons