search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Oklarhet om advokatsekretess efter regeringsrättsdomar

Den 17 december avkunnade Regeringsrätten, RR, domar i tre mål som berör advokatsekretessen.
I två av målen hade advokatbyrån begärt undantag från skattemyndighets föreläggande att lämna ut klientfakturor; det gällde kontroll av byråernas mervärdesskattedeklarationer. I det tredje målet söktes undantag från föreläggande att lämna uppgift om en betalning som gjorts till advokatbyrån från ett depåkonto hos fondkommissionär; skattemyndigheten begärde uppgift om vad betalningarna avsåg, samt, om de avsåg klient, vilken klient och i så fall om hur betalning till denne hade skett. I målen ingav samfundet ett längre utlåtande. I de två förstnämnda målen företrädde jag byråerna på gemensamt uppdrag av samfundet och byråerna. Alla tre målen avsåg i första hand frågan om advokat har rätt att vägra att utlämna klients namn. RR fann att klientens namn skulle utlämnas i de två första målen men inte i det tredje. Regeringsrådet Göran Schäder var skiljaktig och ansåg inte att klientnamn skulle lämnas ut i något fall.

MÅLEN RÖR DEN särskilda undantagsregel i taxeringslagen,TL, (se ram) som infördes år 1994 efter förslag från utredningen ”Rättssäkerhet vid beskattningen” (SOU 93:62). Genom hänvisningen från TL till RB berör domarna direkt tolkningen av regeln om advokatsekretess i RB 36:5.

SAMFUNDET GÖR GÄLLANDE att klientens namn typiskt sett är en anförtrodd uppgift och att särskild bevisning om att klients identitet omfattas av skydd enligt RB 36.5 därför inte behöver föras. Dissidenten resonerar på liknande sätt. Han skriver att det i vissa situationer kan vara mycket känsligt för en klient att få sin identitet röjd, medan det i andra fall kan sakna betydelse, och att det kan vara mycket grannlaga att i det enskilda fallet bedöma hur det förhåller sig.– Han hänvisar till HDs uttalande i NJA 1990 s 537: ”När det gäller frågan vilket stöd domstolen bör kräva för en advokats påstående att hinder för beslag föreligger får det, för att inte advokatsekretessen skall bli alltför urholkad, anses vara tillräckligt med ett blygsamt mått av bevisning.” I anslutning härtill skriver han att om advokat skulle tvingas att utförligt motivera varför ett uppgiftslämnande skulle vara skadligt i det enskilda fallet, skulle konsekvensen bli att advokaten ofta tvingades avslöja ännu mer om sitt mellanhavande med klienten än som framgår av den efterfrågade handlingen. – Slutsatsen blir att uppgifter om namnet på en advokats klienter och deras motparter samt om klienternas rättsliga angelägenheter typiskt sett bör anses vara sådana uppgifter som är undantagna från vittnesplikt. Han ville därför bevilja det sökta undantaget från föreläggandet att utlämna fakturorna. RRs majoritet kom till annan slutsats. Man understryker att betydande utrymme får anses föreligga för undantag enligt TL 3:13, 1st.Man noterar HD:s uttalande om att det får anses tillräckligt med ett blygsamt mått av bevisning. Man medger att det kan finnas situationer där redan uppgifter om en klients identitet får anses höra till det skyddade området. Men man menar att det saknas fog för att hävda att varje uppgift om en klients identitet måste anses ha anförtrotts hans advokat i den mening som avses i RB 36:5. Slutsatsen blir att för att identitetsuppgifter skall omfattas av undantag enligt TL 3:13 det krävs att ”omständigheterna i det särskilda fallet är sådana att klienten vid en objektiv bedömning av situationen får anses ha ett berättigat intresse av att uppgifterna inte lämnas ut”.

SAMMA INSTÄLLNING har RR när det gäller advokats arvode och utlägg för kostnader. Däremot uttalar RR att uppgifter om vad ett visst uppdrag avsett och vilka eventuella motparter klienten haft som regel bör anses lämnade i förtroende och att de därför i det enskilda fallet omfattas av undantaget. Beslutet blev sålunda att fakturorna kunde lämnas utom i de delar som avsåg namnet på motparter och andra inblandade eller som avsåg beskrivningar av uppdraget, arbetet eller vad ärendet angått.

VAD SÅ GÄLLER DET tredje målet blev utgången i viss mån en annan. För det första konstaterade RR att de uppgifter som skattemyndigheten begärt stod i sådant samband med varandra att de vid bedömningen måste behandlas som en enhet. RR menade att de sammantagna typiskt sett finge anses vara sådana som omfattades av frågeförbudet i RB 36:5.Advokatbyrån hade i målet deklarerat att utbetalningen rörde klient, inte byrån eller någon dess delägare. Detta hade styrkts med intyg från en biträdande jurist. En enig RR kom till slutsatsen att vad som från byråns sida framförts i målet gjorde sannolikt att de efterfrågade uppgifterna var sådana som anförtrotts en advokat i hans yrkesutövning eller avsåg något som han i samband därmed erfarit. Begäran om undantag bifölls. Det får antagas att RR, genom att avkunna dessa tre domar samtidigt, sökt skapa klarhet när det gäller principerna för advokats rätt och skyldighet att förtiga vad han erfar i sin yrkesutövning. Det är osäkert om detta lyckats. För det första kan man tyvärr inte utgå ifrån att HD och RR drar gränsen på samma sätt. HD:s tidigare praxis, liksom dissidenten Schäders hänvisning till denna vid avgivandet av sitt särvotum, tyder på att HD är beredd att ge det skyddade utrymmet enligt RB 36:5 en vidare omfattning än RR. För det andra är det inte klart hur RR resonerat när man bedömt depåkontomålet annorlunda än de två övriga.Varför måste uppgifter ses som en enhet i ett mål men inte i de två andra? Det är svårt att frigöra sig från misstanken att det spelat en roll, att advokatbyråns deklaration var berörd i de två andra målen men inte i depåkontomålet. I så fall kan en avvägning mellan kontroll- och skyddsintresse ha gjorts, trots att så inte bort ske; intressant nog påpekar dissidenten att sådan avvägning inte får ske vid tillämpning av TL 3:13, 1 st, p 1.

SLUTLIGEN TORDE samfundet ha att bedöma om RR:s domar skall innebära, att man nu har en annan syn på advokats skyldighet att hemlighålla klients identitet än man tidigare haft. Personligen skulle jag inte tycka det, men samtidigt måste ju RRs domar respekteras, så långt de nu bär.

CLAES BEYER Advokat
Annons
Annons